Som stjärnor i natten av Jennifer Niven
Till en början vägrade jag läsa den här boken. Visst, framsidan var gullig, men den verkade så hjärtskärande. Som en helhjärtad snyfthistoria rakt igenom, och vid det tillfället i livet, när jag funderade på att läsa boken, var det inget jag var det minsta intresserad av. Men så av någon anledning började jag läsa de första sidorna, och jag kommer ihåg att jag tänkte att ”Okej, men den här verkar ju nästan lättsam?” Så bestämde mig för att ge den en chans, och SÅ GLAD jag är över att jag gjorde det. En av de bästa böckerna jag läst. Och visst, delvis är den hjärtskärande, men den är också varm, och hoppfull och ja, till och med lättsam då och då. Som stjärnor i natten är en bok med tyngd, men den var inte alls så tung att läsa som jag fasade för.
Black Ice av Becca Fitzpatrick
Två ord räcker: Vilken. Besvikelse.
Mina hemligheter av Sophie Kinsella
Plockade upp denna på en loppis för att bakside-texten fick den att låta lite smårolig och charmig och Herre, vilken underdrift. Hade aldrig läst en bok som var genuint rolig - sådär så man skrattar rakt ut - innan. Det var definitivt en överraskning att en bok kunde vara så hysteriskt rolig. Ett riktigt loppiskap, om jag får säga det själv.
Förr eller senare exploderar jag av John Green
Jag var extremt emot Förr eller senare exploderar jag, innan jag läste den. Tänkte enbart läsa den för att kunna argumentera för min sak - vilken var att boken var löjligt överskattad - men, de intentionerna dog ganska så snabbt. Istället hittade jag en ny favoritbok och en ny förebild. Som det kan gå.
The Maze runner av James Dashner
Jag hade så höga förväntningar, i och med spännande och intressant dystopi, men vi kan väll bara säga att de förväntningarna krossades grundligt. The Maze Runner är definitivt en bok som blivit över-hypad om ni frågar mig.
The Martian: Ensam på Mars av Andy Weir
Läste den här enbart pågrund av hypen och trodde verkligen inte det skulle vara min typ av bok, men WOW. Så. Fantastisk.
Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman.
Käraste Neil Gaiman, en av mina stora författarförebilder: Jag hade hoppats på så mycket mer. Inte imponerad, inte det minsta. MEN, på något konstigt sätt fortsätter du att förbli en av mina stora författarförebilder ändå, jag vet inte hur du gör det.
Sådär, det var några böcker som överraskat mig. Har ni haft någon liknande upplevelse med någon av böckerna - jag menar, snälla säg att jag inte är den enda som tycker Maze Runner är överskattat? - och vilka andra böcker har överraskat er? Dela med er i kommentarerna!
Ha det gott!
Åh, jag tyckte inte heller om Maze Runner annat än som en okej bok. Svår att hänga med i. Som stjärnor i natten och Förr eller senare exploderar jag har jag gråtit mig igenom offentligt. Pinsamt värre men så är det med ljudböcker.
SvaraRadera