lördag 13 januari 2018

Omläsning: Mina hemligheter av Sophie Kinsella

 Sophie Kinsella är en av mina favoritförfattera - framförallt pågrund av hur roliga hennes böcker är. Det är svårt att hitta bra böcker som får en att skratta utan att det känns onaturligt eller framtvingat. Men, Sophie Kinsella - som den feelgood drottning hon är - misslyckas aldrig med att få mig att dra idiotiskt mycket på munnen under läsningens gång.

Planen var verkligen inte att läsa om Mina hemligheter. Planen var att plocka upp Norra Latin som jag nyligen köpte hem - och är superpepp på, men av någon anledning gick jag fram till bokhyllan och drog ut den rosa och svarta lilla pocket som stått där orörd i över tre år. Sen började jag läsa lite på baksidan, bara för att bli påmind om vad boken handlade om nu igen. Och sen började jag läsa de första sidorna, bara för att se om jag kom ihåg den - och sen woops hade jag kommit över trettio sidor. Dagen efter det tog jag med boken på bussen, och när jag sedan kom hem från jobbet fortsatte jag läsa. Två dagar och tre hundra sidor senare var boken utläst.

Mina hemligheter handlar om Emma som är flygrädd. Under en flygresa när planet plötsligt hamnar i extrem turbulens och Emma är säker, säker, på att hon kommer dö nu, börjar hon slänga ur sig alla sina hemligheter till mannen hon sitter bredvid. Hon berättar om hur hon råkade döda sina föräldrars guldfisk - trotts att hon faktiskt matade honom varje dag - och köpte en ny utan att säga något. Om hur hon ibland, när hennes kollega retar gallfeber på henne, vattnar hennes krukväxt med apelsinjuice. Om hur hon hade sönder kopiatorn på jobbet, om hur hon hatar stringtrosor, och om hur hon inte vet om hon faktiskt älskar sin pojkvän eller inte.

När planet landat och Emma, mot all förmodan, inte dött, och inser att hon blottat sig fullständigt för denna främling blir hon förskräckt. Men samtidigt, vad är oddsen att de någonsin kommer att träffas igen?

Jag kan ju säga såhär mycket: Det skulle ju inte bli någon berättelse om de inte gjorde det.

Men okej, bort från handlingen och tillbaka till vad jag tyckte om boken. Mina hemligheter påminde mig om vad det är jag gillar med feelgood - den lättsamma stämningen, de charmiga romanserna och, i Sophie Kinsellas fall, den träffsäkra humorn. Jag skrattade, så mycket, och det är ändå sällsynt det där. Att hitta en bok som faktiskt får en att skratta. Högt. Så man framstår som en instabil galning som sitter och garvar för sig själv.

Feelgood-genren får ofta skit. För att den är icke realistisk, och skräplitteratur eftersom man inte lär sig något viktigt från den, men jag är beredd att påstå motsatsen. Feelgood-genren är väl behövlig. Att läsa feelgood är som att komma hem, ta av sig jeansen och få dra på sig mjukisbyxor efter en lång dag. Det är som att få krypa upp i soffan med en filt och slå på en rom-com på TV. Det är som att ha en dag ledigt och ta en fika med sin bästis i solen på ett mysigt litet café. Det är avslappnande, mysigt och uppfriskande. Till skillnad från många böcker kräver feelgood väldigt lite av dig som läsare. Du behöver inte hålla reda på en komplex och ny värld, du behöver inte försöka hålla alla detaljer i huvudet för att hänga med i vem som är mördaren, och du behöver inte sitta och fundera över historien och dig själv och världen för att den ger dig någon viktig uppenbarelse om vad det innebär att leva. Du kan bara läsa och följa med på resan. Ibland är det exakt vad man behöver. Den här gången var det definitivt vad jag behövde.

Dessutom vill jag faktiskt även hävda att man kan lära sig en hel del från feelgood även om böckerna är mer lättsamma. I Mina hemligheter till exempel lyfter Sophie Kinsella fram vikten av att vara ärlig, om att våga vara sig själv utan att be om ursäkt för det. Om du inte kan vara den du är med någon, om du måste ljuga och hitta på historier - då ska du inte vara med den personen. Sanningen ska inte vara en börda - tvärtom. Den ska vara befriande. Kanske är det en bok som består av en rad överdrivna och otroliga pinsamma situationer - men de säger en ändå något. (Vill ni dessutom ha ett annat exempel på feelgood som lyfter fram viktiga frågor är Jojo Moyes Livet efter dig ett extremt bra exempel att titta lite extra på.)

Feelgood är inte skit. Feelgood är fantastiskt, i alla fall när man lyckas hitta en bok som passar en själv - och tro mig med det massiva urval som finns - så borde det inte vara svårt.

För alla som vill ta en paus, som bara vills slappna av och följa med på resan - och ha galet roligt under tiden,  tipsar jag er om att plocka upp Sophie Kinsella, och Mina hemligheter är definitivt en stark rekommendation.  Hon har  också skrivit en bok som heter Nya kontakter och en som heter Karriär och köksbesvär som jag av egen erfarenhet kan säga är hysteriskt roliga.


Vilken är den roligaste feelgood ni läst? Ge mig tips i kommentarerna!

Ha det gott!

tisdag 9 januari 2018

Böcker från 2017 att läsa under 2018

Hej allesammans! Idag är det tisdag, vilket innebär Top Ten Tuesday och veckans tema är böcker man ville läsa under 2017 men som man inte riktigt hann med, och därför istället planerar att läsa under 2018. För mig är det sååå många böcker eftersom jag lyckades läsa extremt lite under 2017.   Det släpptes hur måbga böcker som helst som jag var jätteintresserad av, men som jag aldrig riktigt hann komma till. Därför tänker jag idag lista nio av böcker som släpptes 2017 som jag definitivt planerar att läsa 2018.


Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren (läser just nu) 
Saker ingen ser av Anna Ahlund
Mitt (inte så) perfekta liv av Sophie Kinsella
Den sista stjärnan av Rick Yancey
Hjärtlös av Marissa Meyer
Caraval av Stephanie Garber
Våra kemiska hjärtan av Krystal Sutherland
The hate u give av Angie Thomas
Wink, Poppy, Midnight av April Genevieve Tuchoke

Vilka böcker missade ni under 2017? Dela med er i kommentarerna!

Ha det gott!

söndag 7 januari 2018

Genuine Fraud av E. Lockhart

Titel: Genuine Fraud
Originalets titel: Genuine Fraud
Författare: E. Lockhart
Antal sidor: 264
Serie: -
Förlag: Delacorte press
Länkar: AdlibrisBokusGoodreads

"Do you think a person is as bad as her worst actions?...I mean, do our worst actions define us when we're alive? Or, do you think human beings are better than the very worst things we have ever done?" 

Handling (från bokens baksida): Imogen is a runaway heiress, an orphan, a cook and a cheat.
Jule is a fighter, a social chameleon, and an athlete.
An intense friendship. A disappearance. A murder, or maybe two.
A bad romance, or maybe three.
Blunt objects, disguises, blood, and chocolate. The American dream, superheroes, spies  and villains.
A girl who refuses to give people what they want from her.
A girl who refuses to be the person she once was.

Omdöme: Om ni har följt den här bloggen ett tag har ni nog märkt att E. Lockhart är en av mina absoluta favoritförfattare. We Were Liars är utan tvekan en av de bästa böckerna jag läst, och därför kastade jag mig självklart över Genuine Fraud när den kom ut, redo att bli trollbunden av Lockharts vackra språk och fenomenala historieberättande ännu en gång.

Låt mig börja med att säga detta: Genuine Fraud var definitivt ingen We Were Liars. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att den var sämre - det beror fullständigt på vad man är ute efter - men i mina ögon var Genuine Fraud helt klart inte på samma nivå. Sen kan jag tycka att det kanske är en aning orättvist att jämföra dem då de är helt olika typer av böcker, även om båda är mystiska och unika på sitt eget rätt. We Were Liars var poetisk och tragiskt vacker medan Genuine Fraud är djärv och gåtfull.

Varför Genuine Fraud gjorde mig besviken beror troligen just på att jag jämförde dem, på att jag förväntade mig en bok mer lik We Were Liars. En episk historia om kärlek, uppoffring och vänskap berättad med ett målande vackert språk som får det att knyta sig i magen på en. Istället fick jag en berättelse om en tjej på flykt. En tjej vi redan från början vet att vi inte riktigt kan lita på när hon sedan tar med oss bak i tiden genom en mörk historia om bedrägeri och ensamhet. Det här betyder dock inte att Genuine Fraud var dålig, för det var den inte.

Genuine Fraud var framförallt en intressant bok. Inte så spännande som jag kanske förväntat mig, men intressant. Det var intressant att få följa handlingen baklänges, intressant att få små detaljer och ett par kapitel senare inse varför de var relevanta. Att läsa något och sedan plötsligt inse hur det hänger samman med vad man läste för ett tiotal sidor sedan och dra efter andan och börja bläddra tillbaka i boken för att se om man faktiskt minns allt rätt. Det var också väldigt intressant att få uppleva berättelsen från en karaktärs ögon där man inte hade en aning om man faktiskt kunde lite på karaktären i fråga eller inte. Jule är en spännande karaktär på det sättet att vi till en början inte visste om hon var offret eller inte. Vi visste inte om hon var god eller ond, om vi kunde lita på henne eller inte. I vissa stunder sympatiserade vi med henne, i andra absolut inte.

Jag ger boken det här: Det är en av de mest unikt skriven och intressant upplagda böcker jag läst. Definitivt pluspoäng för det.

E. Lockhart är en otroligt duktig författare, jag håller fast vid det, trots att det var mycket som gjorde mig besviken med Genuine Fraud. Bland annat hade jag hoppats på ett lite mer poetiskt språk, definitivt mer kärlek (även om jag snabbt insåg att Genuine Fraud inte är en kärleksberättelse) och till och med en större plottwist. Absolut, det fanns en hel del vändningar jag inte såg komma, och slutet var på sätt och vis oväntat - men de kändes också lite bleka. Boken kretsar kring ett mord och själva anledningarna till mordet kändes liksom inte fullt rimlig. I min åsikt kunde en så mycket mer realistisk men ändå mer chockande historia hade kunnat byggas upp. Nu känns allt mest som en rad sammanträffanden som bara råkar ske på rad och skapa någon slags domino-effekt. Jag vet inte, jag hade nog bara önskat att allt varit mer uttänkt på det där genialiska sättet som Lockhart chockade oss med i We Were Liars. Och så är jag tillbaka där igen, jämför två böcker som kanske inte förtjänar att bli jämförda. Genuine Fraud var bra, men den sorgliga sanningen är nog den att med en sådan käftsmäll till föregångare som We Were Liars kommer Genuine Fraud troligtvis alltid hamna i skuggan.

Sammanfattning: Min recension låter ganska så negativ, och det är inte helt meningen för jag tyckte om Genuine Fraud i det stora hela. För mig blev boken något av en besvikelse eftersom E. Lockhart är en författare jag har skyhöga förväntningar på, men den var ändå intressant och spännande att läsa. Gillar du thrillers tycker jag definitivt detta är en bok du borde kolla in eftersom den är skriven på ett sådant annorlunda sätt. Så länge man inte förväntar sig en ny We Were Liars, borde man definitivt kunna njuta av det annorlunda mysteriet som är Genuine Fraud

Vad tycker ni själva om Genuine Fraud och E. Lockhart som författare? Har ni några tips på andra psykologiska thrillers får ni supergärna tipsa om dem i kommentarerna!

Ha det gott!

torsdag 4 januari 2018

Tredje principen av Anna Jakobsson Lund

Titel: Tredje principen
Originalets titel: Tredje principen
Författare: Anna Jakobsson Lund
Antal sidor: 327
Serie: Systemet
Förlag: Annorlunda förlag
Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris eller Bokus

”Ingenstans i Systemet kan du bara låta dig uppslukas av mörkret. Någon vet alltid. Det är alltid någon som ser.”

Handling (tagen från Goodreads): Ava är rebell. Hon kan styra andra människors tankar, en användbar förmåga i en motståndsrörelse som rustar för krig.

Levi slutade tro på kampen när den tog hans föräldrar. Nu försöker han bara överleva. Hålla sig undan och kontrollera vansinnet som känns som om det ska dränka honom.

En natt blir Levis syster gripen. För att rädda henne tvingas han bryta ett gammalt löfte, ta kontakt med folk han inte vill ha med att göra. Ava får order att hjälpa honom och de ger sig av tillsammans. Hon säger att de måste lita på rebellerna. Men kan de verkligen det?

Omdöme: Låt mig börja med att säga att jag ville älska den här boken. Det ville jag verkligen. Praktiskt taget varenda bokblogg jag läst som recenserat boken har lovprisat Systemet-trilogi. Knappt ett ont ord har jag läst, och jag betvivlar inte för en sekund att Anna Jakobsson Lund förtjänar allt beröm som hon fått. Hon är en duktig författare, och det här är en bra bok, men personligen kan jag inte med gott samvete ansluta mig till skaran som höjer Tredje principen till skyarna, för sanningen är den att boken helt enkelt inte gick hela vägen hem hos mig.

Att konceptet är fantastiskt, det är det ingen fråga om. För det första: SVENSK DYSTOPI. Jag vill ju dansa omkring bara av att skriva orden. Det är ganska fantastiskt ändå, och Anna gör det så himla bra. Hur hon väver in vårt samhälle idag i den möjliga framtid hon målar upp är bara otroligt. Alla referenserna till det svenska samhället och vår kultur var guld värda. Som när Levi, Ava och Leymah stöter på ett gammalt IKEA varuhus. Eller när Levi flippar sin gamla peng där Estelle är ingraverat. Jag började hoppa upp och ned i sätet varje gång, för det känns så speciellt. Som en liten hemlighet som bara vi som bott eller just nu bor i Sverige får ta del av. Det är sällan man stöter på det i dystopiska romaner - framförallt för att det skrivs väldigt få svenska dystopier. Därför vill jag hylla Anna Jakobsson Lund för att hon vågar. För att hon tar konceptet och får det att verka så självklart att ännu fler efter henne kanske också kommer våga.

Tredje principen är en intressant bok. Jag läste med spännings och ville ständigt veta mer om världen Levi och Ava målar upp, för nog är den fascinerande. Så fascinerande att jag inte fick nog, och det var nog lite det som var problemet också. I slutendan tycker jag att vi fick veta alldeles förlita om denna enastående och komplexa världs. Jag  förstår att det kanske lite är det som är meningen med första boken i en serie, att ge oss delar av pusslet, men inte allihopa. Att lämna tillräckligt många hål för att de ska finnas pusselbitar att hitta i de resterande böckerna också, så att bilden inte blir hel förens i slutet. Trotts det tycket jag vi fick för få bitar för att ens förstå den här första delen helt ut. Det var delar av historien jag kände att jag inte riktigt förstod för att vi inte fick veta tillräckligt mycket om världen den utspelar sig i, vilket är synd. Jag känner ofta så här med olika typer med dystopiska berättelser - att man vill veta allt om det nya samhället man hamnar i, men det slutar med att man blir besviken eftersom man endast får se små glimtar av hur allt fungerar. Kanske är det bara jag som är petig, kanske är det en av genrens stora brister, men jag hade helt enkelt bara önskat mig mer av Tredje principen.

Något annat som inte gick hela vägen hem för mig var kemin mellan huvudkaraktärerna. Jag vet att så många andra älskat dem, och jag tyckte också om dem, men genom stora delar av berättelsen kändes det inte som om jag fick någon kontakt med dem. Kanske är det för att så mycket fortfarande är dolt, för att vi fortfarande bara fått lära känna dem på ytan - men det är just så det känns. Ytligt. Deras resa är spännande, men jag känner inget speciellt för karaktärerna i sig. Levi, Ava och Leymah sticker inte ut så väldans mycket. Och visst bildar de en fin grupp, men jag saknar lite mer dynamik. Lite mer insider-skämt eller vad som helst som hade gjort att de kändes mer levande. Å andra sidan, sakerna de går igenom är alla tunga och seriösa, och att de alla är lite tysta och fokuserade och inte direkt skämtar är helt förståelig. Men ändå, jag hade gärna lärt känna dem mer. Sen tvivlar jag inte en sekund på att det är något som kommer i komma i följande böcker i serien, så kanske är det inte en jättestor grej egentligen, men det gjorde att boken bleknade lite i mina ögon.

Sammanfattning: Tredje principen blev en besvikelse, troligtvis pågrund av den stora hype som uppstått kring boken vilken drev mig att ha litet för höga förväntningar. Men trotts att det fanns ett par saker som gjorde att boken personligen inte riktigt blev en fullträff, är det fortfarande en väldigt bra bok som känns ny och är både spännande och intressant. Anna Jakobsson Lund har lyckas väl med Tredje principen och även om den inte var helt perfekt för mig är den definitivt läsvärd.

Vad tycker ni själva om Systemet-trilogin? Hur är uppföljarna? Dela med er i kommentarerna!

Kram, Kimberly

tisdag 2 januari 2018

Kommande böcker: Januari 2018

Så, DET ÄR ETT NYTT ÅR. Wow. 2017 gick så förbaskat snabbt, och nu är vi här, i 2018. Och vilket bättre sätt att inleda ett nytt år på, än med att kolla in vilka nya böcker vi snart kommer kunna lägga händerna på? Januari är minst sagt en månad full av spännande nya böcker, så har listat några av dem jag fann mest intressanta här nedan. Alla datum är preliminära, och kan komma att förändras (och ja, jag fuskade och hade med en bok från december, men kunde inte låta bli). Har jag missat någon bok som ges ut som ni tycker verkar superspännande får ni jättegärna upplysa mig och varandra i kommentarerna! 

Kommande böcker på svenska


28 december: Caraval av Stephanie Garber
Jag får lite Nattens cirkus vibbar av denna. Boken handlar nämligen också om en föreställning, Caraval, där gränsen mellan fantasi och verklighet suddas ut. I mitten av föreställningen finns Scarlett och hennes syster Tella. Tella har alltid beundrat Caraval på avstånd, så när hon slutligen ser sin chans att få delta tvekar hon inte. Hon tar med sig sin syster till Caraval, men de hinner inte mer än anlända innan Tella blir kidnappad. Kvar blir Scarlett som nu måste se till att hitta sin syster innan uppträdandet är över. Scarlett har alltid trott att det som sker på Caraval är på låtsas men snabbt inser hon att jakten på hennes syster är i högsta grad verklig och hon blir indragen i ett livsfarligt spel. Tycker Caraval låter hur spännande som helst och jag är definitivt supersugen på att läsa den! 
Utges av B. Wahlström 

21 januari: Artemis av Andy Weir 
Är så exalterad över att Andy Weir - äntligen - kommer med en ny bok! Ensam på Mars var en av mina favoriter under 2016, och nu kommer Weir slutligen med en ny bok. Och självklart utspelar sig även denna på Mars, men under lite andra omständigheter den här gången. Bokens protagonist Jazz lever nämligen i Artemis, månens allra första och enda stad. Problemet är väll bara att man praktiskt taget behöver vara stenrik för att leva där, vilket Jazz inte är. Det är snarare så att man skulle kunna kalla henne en brottsling. Eller, något i den stilen i alla fall. Så när hon får möjligheten att begå det perfekta brottet, kan hon inte motstå utmaningen, trotts att det innebär att klara av det omöjliga. Men snart snubblar hon in i något mycket större och tvingas genomföra en ännu mer riskfylld plan än den fösta för att överleva. Låter sjukt spännande, och det är ingen tvekan om att jag kommer läsa denna. 

24 januari: Döden är inget skämt av Karl Modig
Karl Modig slog igenom 2016 med boken Superkrafter - på gott och ont, som jag personligen aldrig läste men som blev hyllad från alla möjliga håll. Nu släpps hans andra ungdomsroman som verkar både viktig och intressant. Boken handlar om nittonåriga Josef som bor tillsammans med sina syskon Natascha och Alexander. Eller bodde, för nu är det bara han och Natascha kvar. På förlagets hemsida står det här om Josef: ”Han ägnar dagarna åt att skriva skämt till sin stand-up-rutin, och nätterna åt att hamna i fel säng, och pratar om vad som helst utom om Alexander. Men hyran behöver betalas och hans syster ligger bara i sängen hela dagarna, så Josef börjar jobba som resurs i skolan.” 
Döden är inget skämt är en berättelse om att sakta försöka leva med tomrummet av någon annan och förstå hur man hamnade där - och det är en bok jag definitivt har alla planer på att läsa. 

            

17 januari: Hasselskogen av Melissa Albert
Hasselskogen handlar sjuttonåriga Alice och hennes mamma som ständigt varit förföljda av otur. När Alice författare till mormor sedan dör och hennes mamma blir bortrövad måste Alice ge sig ut på ett farligt uppdrag, in i Hasselskogen, och in i hennes mormors mörka berättelser. Jennifer Niven har uttalat sig om boken och sagt detta: ”Otäck, magisk och förbluffande rolig.” vilket räcker för att boken ska hamna på min att-läsa-lista. 
Utges av Modernista

24 januari: Ett hov av taggar och rosor av Sarah. J. Maas
Så taggad på att denna ges ut på svenska! Go Modernista! Min recension av den engelska versionen av boken A Court of Thorns and Roses kan ni läsa HÄR. En väldigt spännande retelling på Skönheten och odjuret med en hel bunt oväntade tvistar. Definitivt läsvärd fantasy: spännande, intressant och oväntad. Rekommenderar alla gånger om! 
Utges av Modernista

25 januari: Till alla killar jag gillat av Jenny Han
Åh, ännu en av mina favoriter som ges ut på svenska! Supergullig romantisk historia om först kärleken, systerskap och familjerelationer. Till alla killar jag gillat handlar om Lara Jean som, varje gång hon varit förälskad i någon, istället för att erkänna sina känslor för dem, skrivit ett brev. Varje kille från hennes förflutna som hon fått känslor för har hon skrivit ett brev till. Grejen är bara den att hon aldrig skickar breven. Istället förseglar hon dem och lägger undan dem i en låda under hennes säng, men intentionen att breven aldrig ska öppnas - av någon. De föreställningarna krossas dock snabbt när hon en dag upptäcker att någon skickat iväg alla breven. Fantastisk fin, underhållande och mysig. Vill ni läsa min recension av den engelska versionen To All the Boys I’ve Loved Before, kan ni göra det HÄR
Utges av Lavender Lit

25 januari: Fandom av Anna Day
Fandom verkar vara en superintressant bok som handlar om att faktiskt hamna mitt i sin fandom. Påriktigt. Violet som boken handlar om är nämligen besatt av boken och filmen Galgdansen. Men när hon och hennes vänner av misstag förflyttas till världen Galgdansen, på riktigt, inser hon att hon faktiskt inte vill leva i sin fandom. Det tar nämligen bara några minuter för dem att av misstag orsaka hjältinnans död, och sedan är det plötsligt upp till Violet ta hennes plats. Låter som ett väldigt intressant koncept, som antingen kan gå åt helsike eller bli helt fantastik. Hoppas på det senaste. Verkar väldigt underhållande i alla fall. 
Utges av B. Wahlströms 

Kommande i pocket


9 januari: Våra kemiska hjärtan av Krystal Sutherland
18 januari: Ordbrodösen av Anna Arvidsson
18 januari: Tio över ett av Ann Helén Laestadius 
18 Januari: Djupa ro av Lisa Bjärbo
18 januari: Själarnas bibliotek av Ransom Riggs

Kommande på engelska


2 januari: A Conspiracy of Stars av Olivia A. Cole
2 januari: Meet Cute
16 januari: Truly Devious av Maureen Johnson

Så, det var några av alla de böcker som släpps i januari, och vet att åtminstone jag har hittat en hel del böcker att lägga till på min att-läsa-lista. Ända problemet (som vanligt) är hur jag ska lyckas hinna med dem alla. Hoppas ni hittade något som ni blev intresserade av också, och berätta gärna i kommentarerna vilka av de här böckerna som hamnat på era att-läsa-listor!

Ha det gott!

måndag 1 januari 2018

Gott nytt år!!

Hej på er! Och GOTT NYTT ÅR. För ett helt nytt år har det ju hunnit bli sedan jag bloggade senaste. Jag vet att jag tog världens längsta paus under halva 2017, och så kom jag tillbaka och sa att nu skulle jag blogga som bara den, men det höll ju självklart inte i sig i mer än ett par månader innan bloggen plötsligt var på paus igen.

Till mitt försvar: December var en galen månad. Jag jobbade på ett annat jobb över jul - i en bokhandel faktiskt - så det var mycket nytt, och eftersom jag var extraanställd över jul betydde det väldigt mycket jobb under just julen. Själva julveckan och veckan innan jul var helt galna. Så mycket jobb, och så skulle man träffa släkt och vänner för att fira jul, och köpa julklappar, och förbereda julen och - det blev bara lite mycket. All min fritid gick åt till att antingen förbereda för julen på något sätt, umgås med mina nära och kära eller sova. Så att bloggga fanns det definitivt inte tid för, men det var superroligt och december visade sig helt klart bli en av de bästa månaderna under 2017.

Sanningen är att hela 2017 har varit ett bra år över lag. Det har varit ett kaosigt år - jag har nog aldrig känt mig så osäker eller oroligt, och jag har nog personligen aldrig gått igenom tyngre saker än jag behövde kämpa med å år. Å andra sidan skulle jag också säga att det är året jag växt mest. Som jag gjort mest. Som jag utmanat mig själv mest som människa, vilket är väldigt häftigt.

På bloggsidan dock, har det gått skit. Jag har enbart skrivit 43 inlägg och läst 14 böcker. Jag tog en paus i ett helt halvår. Tror aldrig jag haft ett så dåligt bloggår, åtminstone inte sedan jag började bokblogga. Men, vill ni veta vad det fina är? Det är 2018 nu. Vi har ett helt nytt år framför oss, fyllt av möjligheter. Och än så länge, än så länge planerar jag att blogga som bara den. Har faktiskt redan flera inlägg planerade och jag har massa idéer som jag vill blåsa liv i - så förhoppningsvis kommer det här bli bra.

Nytt år, nya möjligheter - nu kör vi!

Slutligen, innan jag avslutar det här inlägget måste jag, som både när jag önskade er gott nytt år 2015 och 2016, citera Neil Gaiman. Det finns faktiskt inget bättre sätt att inleda ett nytt år på än med hans hoppfulla visdom:

"It's a New Year and with it comes a fresh opportunity to shape our world.  
So this is my wish, a wish for me as much as it is a wish for you: in the world to come, let us be brave – let us walk into the dark without fear, and step into the unknown with smiles on our faces, even if we're faking them.  
And whatever happens to us, whatever we make, whatever we learn, let us take joy in it. We can find joy in the world if it's joy we're looking for, we can take joy in the act of creation.  
So that is my wish for you, and for me. Bravery and joy."

Gott nytt år på er mina vänner!!

Senast publicerat:

Omläsning: Mina hemligheter av Sophie Kinsella

 Sophie Kinsella är en av mina favoritförfattera - framförallt pågrund av hur roliga hennes böcker är. Det är svårt att hitta bra böcker som...

Populära inlägg: