Originalets titel: Salt to the sea
Författare: Ruta Sepetys
Antal sidor: 415
Serie: -
Förlag: B. Wahlströms
Det här inlägget är en del i B. Wahlströms bloggstafett om Tårar i havet. Igår bloggade Elvira från The world I live in om boken, ni kan läs hennes inlägg HÄR.
”Jag blev bra på att låtsas. Jag blev så bra att gränsen mellan verklighet och teater suddades ut. Och ibland när jag låtsades väldigt bra kunde jag till och med lura mig själv.”
Handling (tagen från bokens baksida): Tyskland vinter 1945. Fyra ungdomar. Fyra hemligheter.
De har alla olika bakgrund och kommer från olika länder, men de är alla på flykt. Från krig, från lögner och från sina egna hemligheter. Deras vägar korsas när de som hundratusentals andra flyr mot kusten för att koma undan de sovjetiska trupperna som rycker allt närmare. Ungdomarna försöker få plats ombord på fartyget Wilhelm Gustloffs som ska föra flyktingarna över Östersjön, mot tryggheten. Men havet döljer också hemligheter.
Vad tycker jag? I ärlighetens namn vet jag inte riktigt vart jag ska börja. När jag skriver ner det här är det bara någon timme sedan jag läste ut boken, och jag sitter fortfarande med en klump i halsen. Det första som slog mig när jag hade läst klart var vilken fantastisk fin berättelse Tårar i havet är. En lika delar vacker som tragisk skildring av en bortglömd katastrof och en gripande historia om att kämpa för sin överlevnad i en värld full av död och förstörelse. Hjärtskärande och inspirerande på samma gång.
Berättelsen är väldigt väl skriven, och jag tycker verkligen om hur Ruta Sepetys har byggt upp historien. Visst, från början var det lite förvirrande att man bytte berättarperspektiv i princip varannan sida, men det tog inte lång tid innan jag istället verkligen började uppskatta det. Det skapade ett tempo, ett driv, som gjorde att jag inte kunde sluta läsa - och såhär i efterhand tycker jag det var väldigt smart drag av Sepetys. De korta kapitlen och snabba bytena av berättarperspektiv gjorde att det kändes som om historien gick väldigt snabbt framåt, men på ett bra sätt. Vi fick se en personlig och detaljerad version av kriget, utan att det blev långdraget, och det uppskattades.
Något annat som slog mig efter att jag läst färdigt var att Ruta Sepetys faktiskt har spenderade tre år med att göra research för Tårar i havet, och det märks. Det känns som om jag är där, som om jag också vandrar genom ett stelfruset Tyskland i hopp om överlevnad. Som om jag också gör allt jag kan för att få en plats på det fartyg som kanske kan bli min räddning. Hela berättelsen känns så otroligt verklig och äkta och den går rakt in i mitt hjärta, den får mig att förstå. I sina efterord skriver Ruta Sepetys: "Historien splittrade oss, men genom att läsa kan vi förenas av berättelserna, forskningen och minnena. Böcker förenar oss i en världsomspännande läsargemenskap, men framför allt i en världsomspännande människogemenskap som strävar efter att dra lärdom av det förflutna." Och ett stycke senare: "När överlevarna är borta får vi inte låta sanningen försvinna med dem. Snälla, ge dem en röst."
Någonting med det fick mig att stanna upp, och jag insåg att det är precis vad Sepetys har gjort med Tårar i havet. Hon har tagit historien, en bortglömd katastrof, och berättar om den för omvärlden. Visar sidor av den som kanske inte alla har sett, visar de sidor av krig som kanske inte alltid blir så uppmärksammade. Men, viktigast av allt, är att hon ger de som föll offer för kriget en röst. Joana, Florian, Emilia och Alfred är påhittade, de existerade inte, men jag tvivlar inte en sekund på att det inte fanns en hel massa andra som delade deras öde, deras smärta och deras kamp. Och det är därför Tårar i havet är viktig. Den berättar inte om kriget i siffror, namn eller årtal. Den berättar det från en gravid femtonårig polsk flickas ögon och ur perspektivet hos en pojke från Preussen som är på flykt efter att ha bedragit Tyskland. Berättelsen följer en ung litauisk sjuksköterska som aldrig slutar tänka på andra, men med en skuld som hotar kväva henne och en tysk matros som faktiskt tror på det Hitler stod för. Dessa fyra öden får mitt hjärta och brista, och det brister ännu mer när jag tänker på alla som delade deras historia.
Och samtidigt, samtidigt så finns det något vackert över hela berättelsen också. Något vackert med att mitt i denna katastrof gror ändå ett frö av hopp. I dessa omänskliga förhållanden hittar ändå människor styrkan att hjälpa andra, att dela vänskap och känna kärlek.
Jag vet inte vad jag mer ska säga än: Läs den här boken. Bara gör det. Den förtjänar att bli läst.
Tack till B. Wahlström som anordnade den här bloggstafetten! Imorgon kan ni läsa vidare hos Sincerely Johanna, och listan med alla bloggare som deltar kan ni hitta HÄR.
Kram
Kimberly
Kram
Kimberly
Å den är fantastisk. Och visst har Ruta lyckats med det hon Ville! Tycker det är en otrolig viktig bok men framförallt så himla välskriven och med karaktärer som går rakt in i hjärtat <3
SvaraRaderaHåller med om allt det! En sådan fin och välskriven bok som verkligen berör! <3
RaderaJag håller med dig i det mesta du skrev. Det är imponerande att hon lagt så mycket researchtid på boken, och att hon sedan gör det till en bok som främst vänder sig till unga! Det tycker jag visar på att hon tror på unga, att de också räknas. Underbart!
SvaraRaderaJamen eller hur! Verkligen beundransvärt att hon tog sig tiden att undersökt ämnet innan hon skrev om det för att få det äkta - och det märks ju!
RaderaHar faktiskt inte tänkt på det så, att hon riktar sig till unga för att hon tror på dem, men håller med.
Ja, visst kändes berättelsen äkta, jag håller verkligen med dig. Och jag håller med om att berättelsen gick rakt in i hjärtat. Jag satt också där med kramp i bröstet, både under tiden jag läste och efteråt. En väldigt gripande berättelse, särskilt som man vet att den bygger på händelser som har hänt. Inte exakt så här, men nästan.
SvaraRaderaMen visst! Det är inte bara det att Ruta Sepetys verkligen har lyckats med att skapa sympatiska och intressanta karaktärer man fäster sig vid så att man lider med dem - man vet dessutom att så otroligt många faktiskt gick i genom väldigt liknande saker på riktigt, vilket gör att man blir ännu mer känslomässigt involverad. Det tar liksom mer, får klumpen i halsen att växa ännu lite till. För man vet ju att det inte är påhittat, inte helt och hållet.
RaderaSom du säger det märks verkligen att Ruta Sepetys har gjort sin research. Det går så lätt att se personerna och miljöerna framför sig. Och sen är hon så skicklig författare att jag känner känslorna, dofterna och kylan när jag läser. Undrar om någon i stafetten ogillat boken för en så länge är vi alla enade om vilken bra bok detta är. :-D
SvaraRaderaJa, håller verkligen med! Ruta Sepetys gjorde ett väldigt bra jobb när det gäller att måla upp både karaktärerna och miljöerna, och troligtvis är det därför man blir så berörd också - för det är så enkelt att leva sig in i historien! Haha, ja ganska kul ändå att vi alla har haft så liknande åsikter. Men att vi alla tyckt bra om den måste ju bara vara ännu en indikation på att Tårar i havet faktiskt är en väldigt läsvärd bok! :)
RaderaBra recension! Håller verkligen med dig om typ allt. Jag blir så imponerad att hon har skrivit om en så stor händelse och så är det ingen som känner till den!
SvaraRaderaIch liebe der bok!
SvaraRadera