Okej, okej, jag vet, jag är sen med TTT igen. Men veckans tema var intressant så ville inte missa det! Temat är nämligen böcker jag vill att mina framtida barn (eller andra barn jag kommer stå nära i framtiden t.ex syskonbarn mm) ska läsa. Intressant, men väldigt svårt ämne. Jag insåg nämligen väldigt snabbt att det viktigaste för mig självklart är att de läser och inte vad de läser, så länge de själva finner glädje och mening i det (det där lät jättepretentiöst, jag vet men är ju sant). Jag vill att de ska hitta sin egen kärlek till böcker, och det är inte riktigt något någon annan kan ge till dem, utan det måste de upptäcka på egen hand. Med det sagt finns det självklart också en hel del böcker jag mer än gärna skulle rekommendera till mina framtida barn. Kanske pusha lite extra för, om man säger så. Här kommer min lista:
Harry Potter: Uppenbarligen är den här serien överst på listan. Finns det en bok mina framtida barn inte kommer ha ett knyst att säga till om de ska läsa eller inte, är det Harry Potter. Tänker tamejfan börja läsa böckerna för dem så fort de föds. Och tänker definitivt investera i de illustrerade utgåvorna (för, så sjukt fina *hjärtögonemoji*). Ni kan inte argumentera emot mig gällande denna. Varje barn förtjänar att växa upp och lära sig om makten av kärlek och vänskap, och om att det goda faktiskt kan vinna. Men framför allt förtjänar de att få uppleva magi.
Som stjärnor i natten: För att de ska få lära sig att psykisk sjukdom inte skiljer sig allt för mycket från fysisk sjukdom, och att det är okej att må dåligt, att det är okej att det gör ont, och att man inte behöver bära allt själv.
Allt det vackra är inte förstört: För att de ska känna att de inte är ensamma, för att alla har problem, och alla har en egen historia. För att om de någonsin hamnar där och mår riktigt jäkla piss ska de veta att det är okej att vara arg, ledsen och besviken. Det är till och med okej att inte veta vad man känner, och inte veta hur man ska hantera det. Det är okej, och det finns hjälpt, det finns de som förstår - det kommer alltid finnas de som förstår.
Förr eller senare exploderar jag: För att den är vacker och gripande och lär en om kärlek, sorg och om att leva.
Tårar i havet: För att de ska lära sig om tyngden av krig. Om hur katastrofer inte handlar om nummer eller siffror, de handlar om individer. Man kan dela upp ett krig i exakt antal döda och exakt antal soldater som slogs, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att förstå att alla de där siffrorna är personer. Personer som har en alldeles egen historia att berätta. Kanske kan det få dem att ha större förståelse för sin omgivning, och för sina medmänniskor världen över, nu och genom historien.
Fangirl: Om mina barn blir något som mig - vilket jag inte hoppas gällande den här aspekten - och drabbas av social ångest i någon form, vill jag att de ska läsa Fangirl och känna att de inte är ensamma. Känna att det finns så många andra som också har det svårt på samma sätt, men som klarar sig fint ändå. Och oavsett vill jag att de ska läsa den och känna att det är okej att sticka ut, att det är okej att vara annorlunda och att det är okej att inte veta hur man passar in.
Men, som sagt, i slutendan är det viktigaste ändå att de läser, och att de känner att de får något ut av det. Så länge de läser och är glada, är jag glad. Skulle de (mot förmodan) hata att läsa och välja att inte göra det, får jag helt enkelt acceptera det och inse att det finns väldigt många andra intressen man kan ägna sig åt som också är givande på andra sätt. Med det sagt kan jag inte lova att jag inte kommer försöka få dem att älska läsning åtminstone lite. Vet inte om jag kan undvika det faktiskt.
Vilka böcker tycker ni är lite extra viktiga och skulle vilja föra vidare till era framtida barn/kusinbarn/syskonbarn mm? Dela med er i kommentarerna!
Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar