måndag 23 oktober 2017

Fall Into Fantasy - TBR

Hej på er allesammans! Mellan den 20:onde och den 27:de oktober anordnar Liza från I regnet en read-a-thon med temat verklighetsflykt. Verkligen så roligt och passande nu när hösten är här på riktigt. Jag bestämde mig självklart för att delta och vill ni veta vilka fler som är med kan ni hitta en lista på alla deltagare hos Liza

Här nedan ser ni min TBR för read-a-thon:et. Den är inte allt för ambitiös vilket 100% var meningen. Jag jobbar nästan varenda dag under den här veckan och har endel annat inplanerat, så kommer vara svårt att hinna läsa så mycket. Ärligt är vi ju redan inne på den tredje dagen och jag har inte läst mer än några enstaka sidor. Men, hörni, jag ska bättra mig, lovar.


Tredje principen av Anna Jakobsson Lund
Allt det vackra är inte förstört av Danielle Younge-Ullman 

Mål:
Läsa varje dag
Läsa ut Tredje principen (har ca 50 sidor kvar)
Försöka att alltid läsa istället för att slökolla på serier
Läsa minst 200 sidor

Deltar ni i Fall Into Fantasy? Vad är era mål? Dela med er i kommentarerna!

torsdag 19 oktober 2017

Höstböcker att sluka i dessa mörka tider

“I'm so glad I live in a world where there are Octobers.” 
― L.M. Montgomery, Anne of Green Gables

Hej allesammans! Nu när vi är inne i oktober tänkte jag att det var dags att prata lite om höstböcker. Hösten och böcker är ändå två av mina absoluta favoritsaker, och jag menar, är inte hösten ändå den bästa årstiden att läsa på? Tända lite ljus, brygga en kopp te, och krypa upp i en fåtölj med en filt och lite snacks. Gärna med lite regn som duggar ner utanför också. Hur perfekt som helst.

Efter att ha skrivit den här listan insåg jag att den enbart innehåller fantasyböcker, och jag menar, jag vet att alla inte läser fantasy och att det gör att det är ganska dålig variation bland böckerna eftersom jag inte har någon contemporary med eller någon sci-fi eller deckare eller så. Men, också, är inte fantasy ändå den bästa genren att läsa på hösten (möjligtvis med undantag för deckare, men läser inte deckare så kan inte riktigt säga något om det)? Och bland alla böcker jag hittade var dessa definitivt de höstigaste. Ibland blir det så bara. Inte jättebra variation, men jättebra böcker i alla fall. Passar också på att länkar i mina tidigare tips på höstböcker nedan från tidigare år, i dem finns det några lite höstigare böcker som inte är fantasy om ni är mer intresserade av det. Och som alltid, har ni egna förlag, dela gärna med er av dem i kommentarerna!


Sista riket av Brandon Sanderson
En av de absolut mest välskrivna fantasyböckerna jag någonsin läst. Väldigt massiv, det kan jag erkänna - men sååå värd det. Sista riket är historia om maktspel, magi och uppror. En grupp tjuvar med magiska förmågor från samhällets lägsta skikt slår sig samman för att störta hierakin som förtrycker folket. Lite hiest-känsla över det hela med all genialisk och i högsta grad hemlig planering och förberedelser detta uppdrag kräver. Väl genomtänkt, spännande och smart. Vad mer kan man kräva av en bra fantasy?

A Court of Thorns and Roses av Sarah J. Maas
Den bok jag egentligen vill rekommendera är A Court of Mist and Fury, men, eftersom det är andra boken i serien går det inte riktigt att läsa den förens man läst första och därför rekommenderar jag första. Och för att det också är en bra bok, naturligtvis, andra boken är bara en aning bättre om ni frågar mig. A Court of Thorns and Roses är i alla fall en fantasy bok som är någon slags retelling på Skönheten och Odjuret, även om berättelsen snabbt kastar alla gamla klyschor genom fönstret. Det här är inte disneysagan ni växte upp med, och ju mer ni läser ju mer kommer ni inse det. Fantasy när den är som bäst.

Ordbrodösen av Anna Arvidsson. 
Ordbrodösen är mystisk, spännande, och utspelar sig under den kallare delen av året - allt som behövs för att den ska passa perfekt som höstläsning! Boken är helt klart en av de bättre fantasyböckerna jag läst på länge med spännande vändningar, älskvärda karaktärer och ett högt tempo. Läs, läs, läs säger jag bara!

Högt spel av Leigh Bardugo
Högt spel är en bok jag genuint har så mycket kärlek för (Bonus: Den utspelar sig i kallare klimat för att spä på höstkänslan lite extra). Den förtjänar verkligen all uppmärksamhet den kan få. Så galet välskriven med karaktärer som kommer stjäla ditt hjärta (som mästertjuvarna de är) och intriger som kommer få dig att maniskt vända blad ända till slutet. Historien följer en bunt brottslingar, Kaggens avskum som de så fint kallas, medan de slår sig samman och en udda grupp skapas för att genomföra det omöjliga. Så spännande, väl genomtänkt och bara sjukt bra. Ni vill inte missa den här, jag lovar er.

Om ni vill ha fler tips kan ni klicka er in på mina tidigare inlägg från 2015 och 2016, så finns där ännu fler höstiga böcker. Och självklart, lämna gärna era egna tips i kommentarerna!

Ha det gott i höstmörkret!

tisdag 17 oktober 2017

Ett lite annorlunda och matigt inlägg

Så, veckans Top Ten Tuesday tema är mat. Kokböcker, spännande maträtter i litteratur osv. Men, med tanke på att jag kunde komma på ca noll spännande maträtter från böcker förutom typ allt godis i Harry Potter, och bara använt mig av sånär en kokbok i mitt liv, så visade sig det här temat bli lite komplicerat.

Därför bestämde jag mig för att sätta min egen lilla twist på det hela och helt enkelt lyfta fram typ allt jag kan om mat (vilket inte är mycket) och göra dethär till något slags tipsinlägg. Och bara för att klargöra: När jag säger mat menar jag vegetarisk mat eftersom jag försöker att äta nästintill enbart vegetarisk (jag är praktiskt taget vegetarian, men det händer att jag fuskar ibland. Ingen är perfekt, okej). Så, här kommer lite blandade mat-relaterade och vegetariska tips.

Den där typ enda kokboken jag känner till: Mera vego av Lisa Bjärbo och Sara Ask. Köpte den här under bokrean för några år sedan för att den handlade om vegetarisk mat, inte verkade sådär tråkig med bara en massa text och för att Lisa Bjärbo var en av författaren. Ska väl inte säga att det är en bok som jag använder mig av allt för ofta, men behöver jag inspiration bläddrar jag ibland i den lite och har även provat ett flertal rätter. Favoriten är nog bön-masala. Tycker också det är fint hur enkelt och självklart de får det att framstå med vegetarisk mat, pushade mig att äta mer vegetarisk vid den tidpunkten i mitt liv.

Vart hittar jag större delen av min inspiration till recept: Buzzfeeds Tasty app (vill ni veta mer hittar ni deras Youtubekanal HÄR). Älskar den. Du kan dessutom ställa in att du enbart vill se vegetariska recept och de har massor. Du kan också ställa in om du vill att recepten ska vara snabba m.m, och varje recept har en kort video som visar hur allt görs, mycket smidigt och roligt!

Bästa salladen: En sallad med avocado, gurka och tomat. Sååå god, både bara som den är och som tillbehör till en större måltid (video med recept finns längst ner i inlägget).

Mitt första tips på vad man kan servera på en middag: Vietnamesiska vårrullar. Just det receptet jag brukar använda hittade jag hos Flora, och fullständigt älskar dipsåsen. Så enkelt, sanslöst gott, och väldigt roligt  med tanke på att alla på middagen får delta genom att rulla sina egna rullar. Älskar det.

Mitt andra alternativ: Halloumi-burgare. Har inget riktigt recept på detta men det är väldigt enkelt. Ta bara allt du vanligtvis gillar att ha på en hamburgare - byt bara ut själva köttet mot halloumi! Supergott och enkelt!

Vill man bara ha en lättare lunch: Avokado toast! Lägger in en video här där de har lite olika allternativ (Vet att den med bacon inte är vegetarisk - duh - men de andra alternativen lät jättespännande så därför valde jag videon ändå). Min favorit är nog bara vanlig avokad med salt, peppar, chiliflakes, och tomat på toppen. Så gott!


Sådär, det var mina vegetariska tips. Har ni egna recept att tipsa om, får ni jättegärna skriva dem i kommentarerna, behöver alla tips jag kan få!

Kram på er!

lördag 14 oktober 2017

I ett nördigt hörn av Youtube

Så, här om dagen slösurfade jag lite på youtube (as you do), och det är något med youtube som alltid gör att man hamnar på de mest oväntade ställena. Igår slutade det med att jag hamnade bland endel bok-relaterade, lite udda - men underhållande, videos, och då slog det mig att jag kanske skulle dela dem med er så ni också kan få njuta av dem i all dess nördighet. Enjoy! 

Rap battle: Hermione vs Katniss

Alltså, okej, lite kluven gällande denna, för den är ganska vulgär, jag vet, men också: Så on point. Och kaxig. Och ganska underhållande ändå. Lite guilty pleasur över det hela, för jag älskar ju hur de lägger upp alla smarta referenser, även om jag inte älskar hela trasha-varandra-grejen. 


Det här med att blir antagen till Hogwarts:

För, jag menar, har vi inte alla ställt oss själva den här frågan? Nu har vi äntligen svaret. Eller?


John Green angående twilight:

Älskade John Green, han personifierar en sådan perfekt mix att mitt nutida mer förnuftiga jag, och mitt dåtida mer naiva tonårsjag. Jag kan inte undgå att älska hur han så ett sådant briljant sätt lyckas peka ut vad som är problemet med Twilight, medan han samtidigt också sätter fingret på varför boken är så vitt och berett älskad. Bonus: Hans slutsats, sååå fantastisk. Älskar John Green, så mycket kärlek till den snubben. 

“True love will triumph in the end—which may or may not be true, but if it is a lie, it's the most beautiful lie we have.”
Hoppas ni får en bra helg allesammans, så hörs vi snart!

söndag 8 oktober 2017

Du känner mig så väl av David Levithan och Nina LaCour

Titel: Du känner mig så väl
Originalets titel: You Know Me Well
Författare: David Levithan och Nina LaCour
Antal sidor: 236
Serie: -
Förlag: Modernista
Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

 ”Jag funderar alltid på hur det skulle vara att träffa honom nu, om vi inte redan kände varandra”, far det ur mig. ”Det här är min lek inuti vår lek - att försöka tänka ut ett scenario där det skulle funka bättre.”

Handling: Mark och Kate har gått i samma klass i ett helt år, men har ändå aldrig pratat med varandra – tills de en kväll råkar springa på varandra på stan. Det är Pride-festival och Mark har lämnat tryggheten i den lugna förorten för att bege sig ut i den glittrande stadsnatten. Kate har precis missat chansen att träffa den person som hon på avstånd är förälskad i. Och Mark är samtidigt kär i sin bästa vän Ryan.

Mark och Kate vet ännu inte hur nära de ska komma att stå varandra, hur stark deras vänskap ska bli – en vänskap större än någon annan. Du känner mig så väl är en stormande berättelse om glädje och sorg, om den bittra första kärleken och den stora vänskapen, berättad ur Marks och Kates parallella synvinklar. En bok om att bli vuxen och om den stora, okända framtiden.

Omdöme: Okej, låt mig börja med mitt största problem med Du känner mig så väl: Den utspelar sig under bara en vecka. En vecka! Alltså va? Båda huvudkaraktärerna, Mark och Kate, går igenom så väldigt mycket genom bokens gång. De lär sig saker om sig själva och om livet, och de blir bästa vänner - allt under spannet av en vecka. Förlåt mig, men det känns bara inte rimligt. När jag var i slutet av boken och någon nämner att Kate och Mark bara träffades för en vecka sedan höll jag på att sätta i halsen för att jag blev så förvånad. Det hade lätt hunnit gå flera månader i mitt huvud.

Men, kan man se förbi detta så är Du känner mig så väl en otroligt fin bok.

För här är grejen, David Levithan och Nina LaCour är galet duktiga på det de gör. Sättet de skriver på får orden att fastna hos mig, får historien att bli så levande att jag inte ens bryr mig om att allt går lite väl fort fram. Jag är alldeles för upptagen av att bli förälskad i språket och karaktärerna för att analysera hela tidsaspekten. Det finns säkert tjugo ställen i boken jag märkt ut med små post-it lappar för att ett stycke bara var alldeles för perfekt, eller för att jag bara inte kunde släppa en specifik mening. För att så ofta var sakerna de skrev så freaking on point. Mark och Kates historia är inte extraordinär, den är inte något vi aldrig hört eller läst om tidigare, men med sina ord skapar Levithan och LaCour ändå någonting äkta och rörande.

Ibland när jag läste kunde jag stanna upp och känna att jag bara ville krama om Mark och Kate för att de kändes så mänskliga. Kliva in i boken, ge dem en varsin kram och säga att det är okej. Det är okej att vara rädd för framtiden, det är okej att inte våga tro på sig själv, det är okej att vara naiv och tänka att något är mer än det är, och det är okej att få hjärtat krossat. Men sedan så insåg jag att jag inte alls behövde säga det till dem, för de vet det redan. Säger det redan till mig genom sina berättelser, och det är då jag inser att det inte är de som behöver höra att är okej, utan det är jag. Det är de som ger mig en kram och berättar att allt kommer lösa sig genom sina ord, vilket är ganska så fint ändå.

Grejen med Mark och Kate är att jag kan relatera till dem även om jag aldrig varit där, hela boken igenom känner jag att jag förstår dem. De är unga och dumma och oövervinnerliga och mänskliga och jag förstår dem. För även om jag aldrig upplevt exakt det de upplevt så känns det som det för jag har ju typ varit där. Kanske har jag aldrig varit hopplöst förälskad i min bästa vän som inte vågar komma ut ur garderoben, men jag har varit intresserad av någon som inte varit intresserad tillbaka (jag menar, vem har inte varit det?). Det är det här som är grejen med hela historien. Vi behöver inte ha varit exakt i den position som Mark eller Kate befinner sig i, det räcker med att vi ser en liten glimt av oss själva i något de gör eller känner, och sen drar Levithan och LaCour in oss genom sitt träffsäkra språk och gör att vi till fullo känner med karaktärerna ändå. De spelar på allmänmänskliga känslor och det fungerar utmärkt.

Sammanfattningsvis så är Du känner mig så väl är en intressant bok om att växa upp. Den är vacker, äkta och bara fin. Definitivt läsvärd.

Tack Modernista för recensionsexemplaret!

tisdag 3 oktober 2017

Fiktiva pojkvänner

Tjenare allesammans. Idag så var det tisdag igen, vilket betyder Top Ten Tuesday. Veckans tema är "Book Boyfriends/Girlfriends" - alltså fiktiva pojkvänner/flickvänner, karaktärer man fallit för eller förälskat sig i lite genom åren. Nog finns det en hel del, men här kommer listan med mina absoluta favoriter:


Adam från Rör mig inte: Ja, jag vet, när jag läste resten av böckerna i serien kom min inställning till Adam att förändras en aning, men den där första boken? Boy o boy om jag inte föll för honom. Den skadade (metaforiskt talat) soldaten som offrade sig själv för att rädda dem han älskade? Japp, den killen föll jag för som bara den. Men till mitt försvar, på det sättet Tahereh Mafi skriver är det svårt att inte falla för karaktärerna hon skapar.

Roger från Fyra dagar, fyra nätter: Fy fan vilken fin kille han är ändå, mitt hjärta smälter lite för honom. Ren och skär godhet är underskattad.

Är det konstigt om jag har med Kaz från Högt spel på den här listan? För jag menar, jag vet att Kaz på inga sätt skulle vara en bra pojkvän, men något med hela den där tuffa-men-ändå-sårbara-grejen han har är ändå lite tilltalande. Hur kliché det än är så gör hela badboy-attityden honom lite tilldragande på ett mörkt och mystiskt vis. Döm mig inte.

Levi från Fangirl: Levi är nog min ultimata fiktiva pojkvän. Han har varit det ända sedan jag läste Fangirl. Finns nog ingen karaktär jag har önskat kunde kliva ut från sidan och in i verkligheten mer. Kanske är det för att jag praktiskt taget personifierar Cath (okej där överdrev jag, men har nog aldrig stött på någon karaktär som jag identifierat mig mer med), och Levi bara förstår henne på ett sådant perfekt sätt att jag önskar att jag också hade någon som han. Det är så fint hela grejen. Och nu måste jag sluta innan det här förvandlas till något deppigt jag-är-så-ensam-och-singel-babel för det är 100% inte poängen här.

Ryhs från A Court of Mist and Fury för, kom igen, det är Ryhs. Känner inte ens att jag måste förklara denna. Ganska säker på att alla som läst A Court of Mist and Fury kommer förstå för alltså, Jesus, vilken grabb.

Dax från By Your SideOkej, det här beror nog väldigt mycket på att jag läser boken just nu och därför är extremt investerad i historien, men alltså Dax. Så fin han är ändå. Och hur han säger att han inte behöver någon, men hur det ändå är så tydligt att det är precis vad han gör. Och hur han förstår Autumn så fint och accepterar henne som ingen annan. Det är bara fint alltihop. Speciellt den här grejen med att han försöker hålla Autumn på avstånd för att inte såra henne, för han sätter hennes lycka först, det finns något som får mitt hjärta att smälta i det. Dessutom har han hela bad boy attityden över sig han också. Det kanske bidrar lite, men bara lite, lovar.

TV-serie bonus:

Jamie från Outlander: För att det är Jamie från Outlander. Jag menar, alltså, har ni sett honom? OCH HANS SKOTSKA ACCENT. Jag är ju såld som bara den, flera gånger om.

Jon Snow från Game of Thrones: Alltså Jon, så mycket som han gjort för andra. Så mycket han offrat för allas bästa, för de han älskar och för så många fler. Stark, godhjärtat och med de mest drömmiga ögonen någonsin, hur kan man inte falla för den här killen?

Lucas från One Tree Hill: Okej, denna beror nog mest på att jag var ca 15 när jag såg serien, och att Chad Michael Murray är mer än bara lite attraktiv, om man säger så, men under några säsonger där stal Luke definitivt mitt hjärta.


Och sist men inte minst, en gif på Kit Harington när han försöker blinka, för ärligt, hur kan dethär inte göra eran dag?

Vilka karaktärer har ni fallit lite extra för genom åren? Dela med er i kommentarerna!

torsdag 28 september 2017

Kommande böcker: Oktober 2017

Vet ni vad jag insåg när jag kammade igenom internet för att hitta oktobers guldkorn när det gäller kommande böcker? Att typ alla böcker verkar ha släppts i september. Vilken bokmånad jag missade. Förlagen lämnade inte mycket över för lilla oktober. Faktum är att jag knappt hittat några böcker alls. Tre riktigt lovande böcker lyckades jag gräva fram, men annars verkade det faktiskt ganska tomt, åtminstone gällande svenska böcker. När jag grävde lite till på goodreads lyckades jag hitta ett par riktigt intressanta böcker på engelska som släpps också, så inkluderar dem med i slutet av inlägget. Som vanligt, har jag missat någon bok tipsa mig jättegärna om den i kommentarerna!

Kommande böcker på svenska:


5 oktober: Equilibrium av Anna Jakobsson Lund
Den korta handlingen som går att läsa på förlagets hemsida om Equilibrium säger inte supermycket om boken: ”Equilibrium är berättelsen om Ari, som tvingas fly till rövarstaden Porto du Luando och söka skydd bland smugglare, nickelskojare och illusionister. Det är en roman om identitet och kön, vänskap och magi.” Men, det är å andan mer än nog för att göra mig riktigt nyfiken. Det faktum att att Anna Jakobsson Lund är hyllad i hela bokbloggs-världen för sin tidigare trilogi Systemet, gör mig inte direkt mindre intresserad. Ser fram emot att läsa denna!
Utges av Annorlunda förlag

12 oktober: Allt det vackra är inte förstört av Danielle Younge-Ullman
Den här boken verkar otroligt intressant och vacker, bara titeln i sig är tillräckligt för att fånga mig. Är så otroligt taggad på att läsa den, verkar verkligen superbra! Boken handlar om Ingrid vars mamma är operasångare, och tillsammans har de spenderat Ingrids barndom med att resa runt i Europa. Allt detta förändras dock snabbt när hennes mammas stämband förstörs och de slår sig ner i Kanada för att leva ett normalt liv. Men Ingrid saknar det som brukade vara och hennes längtan tillbaka till musiken får henne att bestämma sig för att plugga musik i London. För att bevisa för hennes mamma att hon är redo att flytta ditt på egen hand hamnar hon på ett överlevnadsläger i Kanadas vildmark. Ingrid förstår dock snabbt att allt inte riktigt är som det verkar.
Utges av Lavender Lit.

20 oktober: Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren
Förra året lyssnade jag på Saras podd, De dödas röster, och alltså fy fasen vad bra den var. Har varit på jakt efter något liknande ända sedan dess och nu släpper Sara alltså en ungdomsbok som verkar ha samma ruggiga och övernaturliga vibe över sig? Ehm, SÅLD. Dessutom utspelar den sig i Stockholm, vilket är ännu ett stort plus. Tänker definitivt läsa denna, ingen fråga om saken. Historien utspelar sig (inte föga förvånande) på Norra Latins gymnasium. Boken cirklar kring två elever som pluggar teater, och någonting mystiskt som verkar ske på skolan. Den gamla byggnaden döljer många hemligheter och vem vet vad som gömmer sig i skuggorna?
Utges av rabén&sjögren

Kommande böcker på engelska: 


1 oktober: Turtles All the Way Down av John Green
Äntligen, efter fem år, får vi slutligen en ny bok av John Green. Som vi alla har väntat efter The Fault in Our Stars. Spelar ingen roll vad den handlar om, tänker läsa den oavsett, vilket kanske är bra, för ärligt var Goodreads beskrivningen lite för diffus för att jag riktigt ska greppa handlingen. Men, att det finns någon form av gripande historia som involverar kärlek, vänskap och självinsikt är nog för att jag ska vara såld. Och att det är John Green, såklart. 

10 oktober: All the Crooked Saints av Maggie Stiefvater 
Titeln: Fantastiskt. Citatet som dyker upp högst upp när man klickar in på beskrivningen av boken på Goodreads: Ännu bättre. ”Here is a thing everyone wants: A miracle. Here is a thing everyone fears: What it takes to get one.” Jag måste läsa den här boken, jag bara måste. Inte för att jag fullt förstår vad den handlar om, något om en mystisk stad, tre kusiner och förmågan att kunna skapa mirakel? Spännande verkar den hur som helst!

Vilka böcker ser ni mest fram emot i oktober? Dela med er i kommentarerna!

Puss på er!

tisdag 26 september 2017

Karaktärer som handskas med psykisk ohälsa

Tjenare allesammans. Idag är det tisdag, så jag tänkte köra en Top Ten Tuesday, och veckans tema är att lista en bunt karaktärer efter ett specifikt tema och jag valde temat psykisk ohälsa eftersom jag tycker det är ett så himla viktigt att prata om. Så här kommer några olika karaktärer jag stött på i litteratur som antingen själva lider av psykisk ohälsa eller har någon närstående som gör det och på så sätt kommer i kontakt med det. 


Finch och Violet från Som stjärnor i natten: Finch lider av bipolär sjukdom, och Violet handskas med bland annat hennes systers död och tankar om självmord. Bokens ger dels en gripande skildring av hur det är att leva med bipolär sjukdom, men också om hur det är att leva i en familj som inte ens märker att man är sjuk, och i en familj där en medlem saknas. Och om att mitt i allt detta mörka hitta någon som bryr sig.

Cath från Fangirl: Cath handskas en hel del med ångest, framförallt social ångest, och i Fangirl får vi följa henne när hon börjar College. Cath tvingas ta ett stort steg ur sin comfort-zone och genkänningsfaktorn är hög för alla som har det svårt i nya sociala situationer. På det har Cath dessutom en pappa som lider av bipolär sjukdom vilket inte gör det hela lättare. Detta gör att även om det kanske inte är där bokens fokus ligger, tar den även upp hur det kan vara att ha en förälder som lider av psykisk ohälsa.

Audrey från Var är Audrey? Audrey lider av social ångest som väldigt länge har definierat hennes liv. Hon har svårt att göra mycket av det andra ungdomar gör i och med att hon knappt kan lämna sitt eget hus. Men under historiens gång får vi se Audrey utvecklas och hitta nya sätt att kämpa mot sin sjukdom. Dessutom bjuder boken på en hel del humor som lättar upp detta ämne som annars skulle kunna vara ganska tungt att läsa om. 

Matilda från Allt som blir kvar: Jag visste inte om jag skulle ta med den här boken på den här listan eller inte, för jag kan inte riktigt sätta någon ”diagnos” på Matilda - hon har ju bara fått hjärtat krossat. Å andra sidan, alla som läst boken förstår nog att Matilda inte mår så bra. Hon och hennes tidigare kille har gjort slut och det gör ont, ont, ont. Hon blir ganska destruktiv i sina försök att dämpa smärtan med festande, alkohol och droger, men inget hjälper. Hela boken är väldigt mörk, och jag känner mest att även om boken kanske inte direkt handlar om en psykisk sjukdom handlar den om att inte må bra, och är inte det i grund och botten vad psykisk ohälsa också handlar om?

Cody från Jag var här: I den här boken är det inte huvudpersonen själv som lider av psykisk ohälsa, utan det är hennes bästa vän som tagit livet av sig. I boken får man följa Cody när hon försöker ta reda på vad som låg bakom vännens beslut och vad som kan driva någon till en sådan handling. Om ensamheten som blir kvar och jakten efter svar.

Alla de fem huvudkaraktärerna från Djupa Ro: Tove, Paula, Ludde och David har mist den femte medlemmen i deras kompisgäng - Jonte. Han hittades livlös på en badplats, och vännerna återvänder till sin hemstad för att gå på begravningen. Så vacker berättelse om att mista någon och försöka gå vidare. Om tomrummet när fem blir fyra och om att inte förstå varför. Om ensamheten, förvirringen och smärtan döden lämnar efter sig.

Feyre från A Court of Mist and Fury: Till skillnad från större delen av böckerna på den här listan handlar A Court of Mist and Fury inte om psykisk ohälsa, men huvudkaraktären Feyre lider av PTSD. Det är kanske inte bokens fokus, men tycker ändå det är bra att psykisk ohälsa vävs in i historier (speciellt fantasy) och bara får vara där vid sidan om för att påminna oss om att det inte är ovanligt att folk lider av olika typer av psykiska problem, men också att det inte är allt som definierar dem.

Så, det där var min lista! Har ni själva läst om några karaktärer nyligen som handskas med psykisk ohälsa? I sådana fall, berätta gärna om dem i kommentarerna!


tisdag 12 september 2017

Midnattskronan av Sarah J. Maas

Titel: Midnattskronan
Originalets titel: Crown of Midnight
Författare: Sarah J. Maas
Antal sidor: 415
Serie: Glastronen #2
Förlag: Modernista
Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

”Hon hade lärt sig de enda färdigheter som skulle kunna skydda henne. För att undgå döden hade hon blivit döden.”

Handling (tagen från Goodreads): Artonåriga Celaena Sardothien är skarp, modig och vacker. En fulländad förförerska och den bästa lönnmördare hennes värld någonsin skådat. Men även om hon vunnit kungens lönnmördartävling och därmed blivit hans kämpe, har hon varken friheten att fatta sina egna beslut eller att följa sitt hjärta.

Endoviers hemska saltgruvor, där hon hölls som slavarbetare före tävlingen, var ingenting för henne jämfört med hur det är att leva bunden till sin värsta fiende - en kung vars styre är så ondskefullt att det tycks omöjligt att utmana.

Celaena ställs inför hopplösa val. Ska hon utföra kallblodiga mord för mannen hon hatar? Eller riskera att skicka dem hon älskar i döden? Hon måste välja vad hon ska slåss för: sin överlevnad, sin kärlek eller rikets framtid. För en lönnmördare kan inte få allt. Och om hon ändå försöker riskerar hon att gå under.

Omdöme: Låt mig börja med att säga det här: Detta kommer mest troligen inte vara en så objektiv recension. Midnattskronan är en bok som jag läste i min största lässvacka ca någonsin, så att jag exempelvis hade väldigt svårt att komma in i den handlar troligtvis betydligt mycket mer om mig än om boken i sig. Den första halvan fann jag inte överdrivet intressant, men nu i efterhand kan jag inte avgöra om det berodde på att början av boken var tråkig eller på att jag hade svårt att fokusera nog för att uppslukas av den.

Vad jag dock kan säga är att när jag ser tillbaka på Midnattskronan i sin helhet så tycker jag om den. Boken är väl uppbyggd med ett flertal intressanta twister. Historien var väldigt oväntad, och den tog många oanade svängar. Mot slutet av boken flög sidorna förbi för att det var så mycket som hände, för att det hela var så spännande, och för att jag inte kunde vänta på att få ta reda på vart det hela skulle leda.

Nu, efter att ha läst Midnattskronan har jag en större förståelse över varför denna serie har blivit så hypad världen över. På något sätt känns den annorlunda. Kanske för att den har en orädd karaktär i ledningen som inte låter sig stoppad av något, ett mystiskt fantasy-element som vi får undersöka tillsammans med karaktärerna och en komplex historia som är lika delar spännande och fascinerande. Medan Celaena förföljer folk i staden, undersöker hemliga gångar under biblioteket och löser uråldriga gåtor fortsätter jag vända blad i någon slags skräckblandad-förtjusning, trollbunden av alla mysterium som tycks lura i slottet.

Om ni läst min recension av Glastronen vet ni att jag inte direkt var den bokens största fan. Jag hade svårt att helt fatta tycke för Celaena och uppfattade delar av själva berättelsen som ganska så långsamma. Här överraskade Midnattskronan mig och Celaena växte i mina ögon. Varje gång hon blev våldsam och bröt ben eller hög någon eller kastade ett ett blodigt huvud framför kungens fötter rynkade jag på näsan, kunde inte hålla mig från att tycka att det var lite väl rått alltihop. Visst är hon en lönnmördare, men jag har svårt att känna sympati för någon som har så lätt att döda andra. Å andra sidan, i den här andra delen i serien känns det som jag börjar förstå Celaena mer. Nu när vi får mer bakgrundshistoria och mer karaktärsutveckling börjar jag förstå varför hon gör de val hon gör, och jag uppskattar att vi får se så många olika sidor av henne i den här boken. Den sörjande vännen, den nyförälskade flickan och den kick-ass krigaren som inte ryggar för något.

Boken var inte perfekt, och min recension av den är verkligen inte det med tanke på när i livet jag läste den. Men, Midnattskronan är en spännande fantasybok och jag känner att den här serien går i helt rätt riktning. Självklart lämnades vi med en ”vad-fan-kommer-hända-nu” - cliffhanger, och efter Midnattskronan är betydligt mer taggad på att läsa uppföljaren än jag var efter första delen i serien, vilket säger ganska så mycket om boken i sig. Gillade ni Glastronen borde ni definitivt läsa denna, och tyckte ni bara okej om Glastronen så borde ni fortfarande ge denna en chans. Serien växer faktiskt på en.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Vad tycker ni själva om Sarah J. Maas Glastronen serie? Värd hypen eller överskattad? 

Kram
Kimberly

tisdag 5 september 2017

Och så var pausen äntligen slut

Vet ni vad?

JAG HAR LÄST UT EN BOK! En hel bok, från pärm till pärm, utläst! Alltså äntligen!! Har inte läst ut en enda bok sedan mars, vilket är helt jäkla galet - fram tills nu. För nu har jag gjort det. I förgår så bara satte jag mig ner och plöjde igenom nästan 100 sidor på en kväll (vilket var sååå skönt) och sedan i morse så läste jag ut de resterande 30 sidorna av boken. Så nu har jag läst ut en bok. Det känns ärligt talat så jävla bra.

Hela sommaren har jag försökt läsa, men det har bara blivit några sidor här och där. Jag har dessutom hoppat en hel del mellan böcker för att inget liksom riktigt verkade intressant. Sedan i augusti så trillade några recensionsexemplar från Modernista ned i min brevlåda, varav ett jag hade bett om i början av året men helt glömt bort, och plötsligt kände jag mig lite skyldig. För att här skickar ett förlag böcker till mig trotts att jag inte recenserat någon av de senaste böckerna de skickade hem till mig, trotts att jag knappt bloggat alls det senaste halvåret.

Det var då det också slog mig att jag knappt bloggat på ett helt halvår. Jag som ändå älskar att blogga. Allt pågrund av att jag inte läst ut en enda bok på flera månader, jag som också älskar att läsa. Och då bestämde jag mig för att det fick vara nog. Så jag plockade upp den av böckerna de skickade som jag hade bett om, Midnattskronan av Sarah J. Maas och började läsa.

Sen tog det mig en hel månad att faktiskt läsa ut boken, men det är inte det viktiga. För jag gjorde det. Jag avslutade den. Och nu sitter jag här igen och bloggar och det känns för jäkla bra. Jag har redan påbörjat en recension som borde dyka upp i slutet av veckan eller i början på nästa - har fullt upp med jobb och diverse annat resten av veckan så ni får vänta några dagar extra. Men snart så!

Och hörni, det känns skönt att vara tillbaka.

Kram,
Kimberly

fredag 12 maj 2017

Det blev visst en paus

Alltså FÖRLÅT allesammans. På nästan två månader har inte ett endaste inlägg kommit upp. Två månader, det är ju helt sjukt. Jag har nästan inte missat en vecka sedan jag startade den här bloggen, och nu är vi uppe i två månader. Jag vet knappt ens vad som hände. Jag antar att man kan säga att livet kom emellan som det för det mesta gör för eller senare.

Det har bara varit så extremt mycket de senaste månaderna. Med skolan, med jobbet, med skivor och annat studentrelaterat (jag vet att det låter som en pissursäkt, men det är så det ligger till). Att gå i trean är definitivt mer stressigt än jag trodde det skulle vara, men kanske beror det mer på mig än det faktiska skolarbetet. På att jag har så mycket annat för mig utanför skolan dessa dagar. Speciellt de senaste tre veckorna har varit helt galna med inlämning av gymnasiearbetet, mösspåtagning, fyra skivor, och jobb minst två gånger i veckan. Det har verkligen inte funnits någon tid eller ork för så mycket annat. Speciellt inte att blogga.

Eller, tja, nu ljög jag kanske lite. För jag har faktiskt bloggat de senaste veckorna. Bara inte här, utan på min mer personliga blogg Kimberlys (jag vet att det är världens mest fantasilösa namn på en blogg, men jag var 12 när jag startade den, så försök att inte vara allt för dömande). All sömnbrist och allt rännande på stan under småtimmarna och bara livet, har inspirerat mig på senaste tiden. Så har startat upp den bloggen igen (bloggade där innan jag startade den här bloggen). Saknar ni mig får ni jättegärna kika in där så länge. Jag kommer tillbaka hit igen också. Bara inte riktigt än.

För egentligen handlar inte den här pausen om att inte har haft tid att blogga, den handlar om att jag inte har inte läst. Knappt ett endaste kapitel har jag avslutat sedan mitten på mars (utom läsning för skolan som jag varit tvungen att ta tag i). Det är förfärligt. Kan inte minnas senaste gången jag läste så här lite. Och jag vet inte ens varför (eller jo, dels pågrund av tidsbristen, men förutom det)! Jag har bara ingen lust alls att sätta mig ner att läsa (trotts att jag samtidigt saknar det lite, motsägelsefullt, jag vet). Och det är lite svårt att driva en bokblogg utan att faktiskt läsa böcker. Jag tvivlar inte på att jag kommer börja läsa igen, absolut inte, men jag tror inte det kommer ske idag, eller imorgon, eller om en vecka. Jag har fortfarande väldigt mycket kvar i skolan, slutspurten i alla ämnen innan jag tar studenten, och sen kommer just självaste studenten. Jag tänker att jag ska låta läsningen ligga kvar på hyllan fram till dess om jag inte får ett plötsligt sug om att börja igen. Bara chilla lite, inte pressa mig själv inom ett till område. Jag har tillräckligt med stress för skolan och diverse annat just nu. Läsningen får helt enkelt vänta lite till.

Men efter studenten, då kommer jag hörni! Då ska jag fanimej ta tag i läsningen om jag så måste tvinga mig själv till det. Jag är trotts allt inte riktigt jag när jag inte läser. Det är en sådan stor del av mig, så klart som satan att jag ska tillbaka till det. Men ibland måste man få ta en paus också. Ibland behövs det.

Tills dess får ni ta hand om er, så hörs vi om en månad eller så. Under tiden får ni jättegärna ta en titt på min andra blogg (ni hittar den HÄR) om ni vill. Där skriver jag om lite allt möjligt, bland annat om sömnbristen de senaste dagarna, om tobak, och om baksidan med att gå ut och dansa på klubb -spännande, eller hur. Och så får ni ta och ha det så bra!

Ha det gott allesammans!
Kram
Kimberly

Senast publicerat:

Fall Into Fantasy - TBR

Hej på er allesammans! Mellan den 20:onde och den 27:de oktober anordnar Liza från I regnet en read-a-thon med temat verklighetsflykt. Verk...

Populära inlägg: