Röd drottning av Victoria Aveyard

Titel: Röd drottning

Originalets titel: Red Queen

Författare: Victoria Aveyard

Antal sidor: 378

Serie: Röd drottning #1

Förlag: Modernista

Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

”I skolan fick vi lära oss om världen före vår egen, om änglarna och gudarna som levde i himlen och styrde över livet på jorden med goda och kärleksfulla händer. En del säger att det där bara är sagor, men det tror inte jag. 

Gudarna styr fortfarande över oss, men de har kommit ner från stjärnorna och de är inte längre goda.”

Handling: Samhället Mare Barrow lever i är inte uppdelat efter religon, kön eller ras. Det är uppdelat efter blod. Där finns de silverblodiga som besitter häpnadsväckande förmågor, vilka de använder för att regera över de röda - de vanliga - som de använder som arbetare, soldater och tjänare. 

       Mare tillhör den röda delen av befolkningen och hon är trött på att leva i smutsen utan kontroll över sitt eget liv och hon ser inga tecken på att den världsordning hon växt upp med någonsin kommer att förändras. Men när hon som av en ödets nyck får arbete som tjänare vid det kungliga Solpalatset förändrats  allt, och plötsligt upptäcker Mare att även hon besitter en minst sagt unik förmåga, trotts sitt röda blod.

       Kung Tiberias inser snabbt att Mare utgör ett hot mot den maktbalans hans rike vilar på, och medan han smider planer för att kunna oskadliggöra henne, ser Mare en chans att krossa silverregimen inifrån. Kanske finns där möjlighet för förändring, möjlighet för de röda att börja göra motstånd… Det visar sig dock väldigt snart att det är ett farligt spel Mare har gett sig in i där det inte går att lita på någon.

Vad tycker jag: Mina förväntningar på den här boken var skyhöga. Och när förväntningarna är skyhöga förväntar man sig inte bara en bra bok. Man förväntar sig inte ens en riktigt bra bok utan en fantastisk. Något nästintill makalöst. 

       Vilket egentligen bara är korkat för med så höga förväntningar är man dömd att bli besviken på en bok - och det var precis vad jag blev. Missförstå mig rätt, Röd drottning var bra - det var nästan så den var riktigt bra. Men den var inte fantastisk. Idén boken bygger på är fortfarande otrolig. Jag älskar de röda och silvriga, maktspelet som utspelar sig och tvisten på historien. Jag gillar också mysteriet bakom Mares förmåga och hur det ständigt driver mig att fortsätta läsa. 

       Som många innan mig sagt går det att känna igen mycket från Röd drottning ifrån andra dystopier och fantasy böcker så som Hungerspelen, Divergent och till och med Den unga eliten (som jag nyligen läste ut). Men Röd drottning känns ändå som sin egen. Även om konceptet inte är nytt blir berättelsen inte tjatig. Skulle snarare säga att historien är både otroligt intressant och spännande.

       Dock var den här boken inte riktigt lika välskriven som jag kanske hade hoppats.

       Med fantasy är det så viktigt att allt stämmer. Att alla bitarna i pusslet sitter ihop perfekt, annars är hela bilden så svår att förstå. Det är så mycket som ska stämma - den nya världsbilden, hierarkin världen vilar på, historien bakom världen, krafterna olika delar av befolkningen besitter osv. Allt måste stämma, och framförallt bli tydligt. Det är där Röd drottning tappar mig lite. 

       För ibland bara känns det inte som om allt hänger samman. Ibland sker något lite för fort och ibland blir något bara lite för dåligt förklarat. Ibland kan det nästan kännas som om jag som läsare är lite utanför. Som om jag missat något. Som om det hänt något jag inte riktigt hängt med på (för att ta ett exempel så hängde jag inte alls med på utveckligen emellan Mare och hennes ”kärleksintresse”. Först verkar de inte ha några känslor alls för varandra, sedan kysser de plötsligt varandra, efter de verkar de återigen knappt ha några känslor men är i slutet ändå villiga att i princip ofta sig själva för varandra? Alltså vad har jag missat?!).

       En annan sak jag reagerade på är att vi får veta alldeles för lite om världen de lever i. Varför har vissa människor silverblod och andra röda? Var alla röda från början? Hur uppkom två olika färger? Varför har de silvriga förmågor? Har röda alltid varit de silvrigas ”undersåtar” eller har de tidigare levt mer jämställt? När blev världen uppdelad som den blev? Har ens silvriga förmåga bara med arv och gener att göra? Ärver man alltid förmågan från sina föräldrar och om olika släkter har olika förmågor borde inte det blivit ”mixat” med tiden? Vad skulle hänga om en röd och en silvrig skulle få ett barn - skulle det då få förmågor? Känns verkligen som om vi fått veta så himla lite om den här världen - och speciellt des historia. Hoppas verkligen det är något vi kommer att få lära oss mer om i resten av böckerna. 

        Men som sagt är berättelsen otroligt spännande och jag hade väldigt svårt att lägga Röd drottning ifrån mig. Trotts min kritik kan jag inte vänta tills jag får dyka ner i uppföljaren (när den nu kommer ut på svenska?)

Har ni själva läst Röd drottning får ni gärna dela med er av era tankar i kommentarerna!

Kram

Kimberly