Titel: Den unga eliten
Originalets titel: The Young Elites
Författare: Marie Lu
Antal sidor: 306
Serie: Young Elites #1
Förlag: Modernista
Somliga hatar oss.
Somliga fruktar oss.
Somliga tillber oss.
Men ALLA vet vilka vi är.
Handling (från Goodreads): Adelina Amouteru överlevde blodfebern. För ett årtionde sedan svepte denna dödliga sjukdom över hennes land. De flesta som smittades dog, och de barn som överlevde blev märkta av sjukdomen på egendomliga sätt. Adelinas svarta hår blev silverfärgat, hennes ögonbryn blonda, och hon har bara ett ärr där hennes vänstra öga en gång satt.
Adelinas pappa tror att hon är en malfetto, en avvikande styggelse som förstör familjens goda namn och står i vägen för deras framgång. Men några av de som överlevt febern sägs ha mystiska och kraftfulla gåvor, och även om deras identiteter förblir hemliga har de kommit att kallas Den unga Eliten.
Teren Santoro är ledare för en organisation vars uppgift det är att leta upp dessa personer och förgöra dem innan de kan förgöra nationen. Enzo Valenziano är medlem i The Dagger Society, en hemlig sekt inom Den unga Eliten som letar upp andra av sin egen sort innan Santoro hittar dem. Men när dessa två konfronteras med Adelina möter de en person med krafter som de aldrig tidigare upplevt..
Adelina har egenskaper som inte hör till den här världen. Hon har ett hämndlystet mörker i sitt hjärta. Och ett begär att utplåna alla som vågar trotsa henne.
Vad tycker jag: Det tog ett tag att komma in i den här boken. Om jag ska vara ärlig vet jag inte om jag var distraherad, hade svårt att fokusera eller om det var boken i sig som gjorde det - för jag fastnade verkligen inte. Förstod inte karaktären, hängde inte med i historien. Allt kändes hastat och gick långsamt på samma gång - och allt det här med förmågor kändes väldigt luddig.
Men sen vände det.
När jag kommit ungefär en tredjedel in i boken började det bli riktigt spännande och förmågorna började beskrivas mycket mer. Man började lära känna karaktärerna, plotten i boken växte och plötsligt blev den svår att lägga ifrån sig. Senare halvan av boken var helt klart mycket bättre än första.
Jag gillar Marie Lu som författare. Legend-trilogin är troligtvis än av de bättre trilogier jag läst. Den är fartfylld och enkel, har alltid ett högt tempo och innehåller intressanta karaktärer som är lätt att fastna för. Den unga eliten hamnar dock ganska långt ifrån Legend. Inte enbart på ett dåligt sätt, men på ett annorlunda sätt. Vad som främst skiljer sig är karaktärerna och det är nog också vad jag hade svårast för med den här boken. Vi får följa karaktärer som inte riktigt står på de godas sida men inte heller de ondas. Karaktärer som rör sig lite i gråzonen där emellan, vilket delvis gjorde dem intressanta, men de var också svåra att få grepp om. För de står inte bara mitt emellan, de hoppar också lite fram och tillbaka. Främst huvudkaraktären Adelina. I ena sekunden känns hon väldigt skör och ömtålig, i andra är hon ute efter att krossa hela världen. Hon tänker otroligt mörka tankar, gör elaka saker. Samtidigt vill hon inte föråda sina vänner. Hon har inget emot att oskyldiga dör men riskerar sig själv för att rädda någon hon knappt känner. Man vet aldrig riktigt var man har henne. Hon ändrar väldigt ofta uppfattning och tänker väldigt olika saker från tillfälle till tillfälle - vilket är okej men även förvirrande.
Sen hade jag lite svårt att läsa ur perspektivet av någon som är så mörk som Adelina delvis är. Hon är ingen god person, och det är en omställning till vad man vanligtvis får läsa om och även stundvis mycket svårare att relatera till.
Vad jag dock gillar väldigt mycket med den här berättelsen är hur förmågorna de har beskrivs. Hur Marie Lu går in i detalj och förklarar hur Adelina använder sig av sina krafter. Hur hon känner det, vad hon gör. Det är enkelt att se framför sig och jag förstår det. Det känns genomtänkt och känns skönt att karaktärerna inte bara har superkrafter utan att man får en större förståelse än så.
Okej, en grej till jag måste nämna är slutet. Alltså va?!! VARFÖR?!! Är ganska så missnöjd (okej väldigt missnöjd). Hatar själv att höra att en bok har ett dåligt slut, för då känns det inte så roligt att läsa den. Vill inte förstöra eran läsglädje för den här boken och slutet var väll egentligen inte dåligt men… jag blev ändå väldigt besviken, och var faktiskt en av de sakerna som drog ner betyget lite för den här boken så ville nämna det.
Som ni märker är jag väldigt kluven när jag kommer till Den unga eliten. Det är ingen dålig bok även om den inte riktigt gick hem hos mig. Marie Lu är fortfarande en skicklig författare trotts att Den unga eliten inte var på samma nivå som Legend. Men den var på många sätt annorlunda och intressant. Helt klart läsvärd fantasy, även om det inte var någon enastående berättelsen.
Betyg: 6 av 10
Vilka böcker har ni själva läst av Marie Lu och vad tyckte ni om dem? Kommentera!!
Kram
Kimberly
Andra böcker som kan vara intressanta:
Tankeläsaren av Kristin Cashore
Cinder av Marissa Meyer
Oceanen vid vägens slut av Nail Gaiman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar