Jag ger dig solen av Jandy Nelson

Titel: Jag ger dig solen

Originalets titel: I’ll Give You the Sun

Författare: Jandy Nelson

Antal sidor: 379

Förlag: Gilla böcker

Du kan läsa mer om boken/köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

”Det kanske är meningen att vissa människor ska dela varandras berättelser.”

Handling (tagen från bokens baksida hehe): Noah och Jude är tvillingar, bästa vänner, och olika som natt och dag. Han vill hellre måla av världen i sitt skissblock än leva i den, medan hon kastar sig ut i de högsta vågorna tillsammans med surfkillarna. Alla vill vara Judes vän, ingen vill vara Noahs. Tills Brian Dyker upp, Brian som samlar på meteoriter och får Noahs kropp att vibrera. Men så inträffar det otänkbara - en tragedi som slår tvillingarnas liv i spillror och allt förändras.

       Tre år senare pratar tvillingarna inte längre med varandra. Noah har slutat måla och Jude har blivit en ensamvarg. Hon försöker ställa allt som gått fel till rätta, vilket sammanför henne med en excentrisk skulptör och en kille med världens snedaste leende. Och tvillingarnas liv vänds upp och ner igen. 

Vad tyckte jag? Innan jag började läsa den här boken hade jag väldigt höga förväntningar - och samtidigt inte. Jag hade läst otaliga recensioner fyllda av lovord, men jag förväntade mig ändå inte riktigt att boken skulle vara bra, den verkade lite tråkig rent ut sagt. Men jag bestämde mig för att ge den en chans och Jesus vad glad jag är att jag gjorde det. 

       Ska jag vara ärlig vad boken väldigt seg till att börja med, och det tog nog gått och väl 150 sidor innan jag kom in i den ordentligt. Inte för att Jandy Nelson är en dålig författare - Gud nej, hennes språk är magiskt. Hur hon berättar allt, beskriver saker och ting, är fascinerande. Både Jude och Noahs berättarröster är så starka och tydliga och deras sätt att se och måla upp världen är makalös, både vackert och fängslande. Nelsons sätt att skriva är lite annorlunda men fängslande och otroligt. Språket lyfte upp den här historien något otroligt, men - tyvärr - under de första hundra sidorna räckte det inte för att hålla mig intresserad. Jag hade svårt att komma in i berättelsen och känna någon riktig samhörighet med den - men det kom senare. 

        Jag ger dig solen är ingen fartfylld berättelse, den är inte ständigt drivande eller håller ett högt tempo, och troligtvis var det vad som fick mig att tröttna lite till en början. Men den här boken är ett mästervärk, och ju längre jag läste ju mer insåg jag det. Man får läsa från Noahs och Judes perspektiv (de är tvillingar) men med tre års tidsskillnad. Man får läsa on Noah när han är 13 år och Jude när hon är 16. Jag kan tycka kapitlerna är lite långa och stundvis går lite segt fram - men det är vackert hur de båda berättelserna binds samman. Hur de handlar om olika saker men ändå en och samma. Det känns som om man hela tiden får pusselbitar till ett pussel, även om det inte är förens i slutet man får se den färdiga bilden och det är bra. Det håller en fäst vid historien (när man väl kommit in i den).

       Såhär i efterhand känner jag att Jag ger dig solen är en bok alla borde läsa. Pågrund av hur vacker och äkta den är, pågrund av frågorna den tar upp och hur den letar sig in i ens hjärta tillslut. Det här är en bok som berör, även om jag fortfarande har lite svårt att greppa hur den berörde mig. Men det känns i hjärtat. Det är en viktig och djup berättelse Nelson berättar, ändå är boken inte tung (okej lite tung, men inte bara). Det finns också något lättsamt över den, inslag av humor här och där, vilket gör historien väldigt bra balanserad och trovärdig. 

       Som sagt önskar jag att alla kunde plocka upp den här boken någon gång i sitt liv. Den är väldigt mogen (även om berättarrösterna är en 13 åring och 16 åring) och därför skulle jag nog inte rekommendera den till personer som inte kommit in i övre tonåren än. Det är nog där, runt övre tonåren som boken kanske träffar bäst efter den handlar mycket om den första riktiga kärleken och familjerelationer och hitta sig själv och liknande. Men jag tror även att många äldre kan läsa den, för många av temana i boken sträcker sig långt förbi tonåren. Jag ber dock alla som plockar upp den här boken att ha lite tålamod. Början är långsam, ibland kan den kännas seg, men ge den en ärlig chans och jag tror inte ni kommer ångra er. Berättelsen har så mycket att ge när man tar sig igenom den. Ett mästerverk som sagt.

Poäng: 8 av 10

Har någon av er läst Jag ger dig solen? Fick ni samma känsla som jag av boken? Om inte, är det här en bok ni ser fram emot att läsa? Dela med er i kommentarerna!

Kram

Kimberly