Titel: Pappersstäder
Originalets titel: Paper Towns
Författare: John Green
Antal sidor: 362
Förlag: Bonnier Carlsen
”Margo hade alltid älskat mysterier. Och längre fram, när allting hände, kunde jag aldrig släppa tanken på att hon kanske älskade mysterier så mycket att hon blev ett själv.”
Handling: Quentins stora mirakel i livet råkar vara att hans hus ligger bredvid Margo Roth Spiegelmans, den äventyrslystna grannflickan som han alltid varit förälskad i. Men Margo och Quentin umgås inte särskilt mycket, inte förens Margo en natt plötsligt knackar på Quentins fönster och ber honom följa med henne ut på ett uppdrag som både är udda, annorlunda och pulshöjande.
Morgonen efter är Margo försvunnen och ingen vet var de ska hitta henne. Men snart blir det ganska uppenbart att hon har lämnat spår efter sig, ledtrådar för Quentin att följa. Budskapet är tydligt: Hitta mig om du kan!
Vad tycker jag? Det här var andra gången jag tog mig igenom Pappersstäder. Jag ville ge den en andra chans nu när filmen kommer ut i Juli eftersom jag inte riktigt fastnade för den första gången, men även den här gången gick det trögt att ta sig igenom den. Om ni är som jag och plockar upp boken efter att just läst ut Förr eller senare exploderar jag, och förväntar er ännu en tragisk men episk kärlekshistoria som får en att ifrågasätta om vi alla inte är tickande bomber och liknande så kommer Pappersstäder att bli en besvikelse. Det här är ingen kärlekshistoria och enligt mig finns varken samma känsla eller driv som i Förr eller senare exploderar jag. Men Pappersstäder är verkligen inte en dålig bok - faktum med att den på många sätt är ganska genialisk.
Är boken seg? Om ni frågar mig så: Ja, utan tvekan. Men John Green är en lika slående författare som vanligt med välbyggda och intressanta karaktärer och en udda berättelse att berätta. Jag tror att många finner den här boken aningen ointressant eftersom mycket av historien ligger under ytan. Det kräver en del av en om man verkligen ska komma in i berättelsen, men gör man det finns där en hel del intressant att hämta. Jag älskar hur den här boken får mig att tänka, hur jag inser att vi kanske alla lever i pappersstäder där vi bränner våra framtider för att hålla oss varma. Hur vi är gräs som hänger samman, som rötter i ett stort rotsystem och hur livet kan få strängarna i oss att brista. Jag kan inte göra annat än att fortsätta leva i tron att John Green är ett rent geni även om Pappersstäder inte visade sig vara det äventyr jag hoppats på. Boken är även för det mesta både mysig och underhållande och trotts att jag ibland nästan fick tvinga mig själv att läsa ut den så är jag glad att jag gjorde det. Jag är till och med glad att jag läst den två gånger även om jag troligtvis inte kommer att läsa den igen.
Jag rekommenderar boken till alla ni som tidigare läst John Green och älskar hans sätt att skriva och hur han går till djupet med sina berättelser och ställer tänkvärda frågor - inte bara hur han skriver tragiska berättelser om två sjuka tonåringar som faller för varandra (inget emot Förr eller senare exploderar jag - det är en fantastisk berättelse och en av de bästa böcker jag läst - men den är inte särskilt lik Pappersstäder). Eller om ni gillar David Levithan, då tror jag den här boken skulle kunna vara något för er. Dock skulle jag tipsa om den på engelska - tror språket där är mer anpassat till historien och ger den mer liv, än det gör på svenska.
Poäng: 6 av 10
Här får ni trailern till filmen också! Ser verkligen fram emot den!
Vad tycker ni själva om Pappersstäder? Har ni läst boken och vad tror ni om filmen?
Kram
Kimberly
Jag håller i det stora hela med dig i din uppfattning om boken. Ska bli kul att se filmen! Jag har en känsla av att den kommer att lämna större intryck än vad boken gjorde.
SvaraRaderaJag håller med! Av någon anledning så får jag uppfattningen att det kommer finnas mer känsla och mer liv i filmen på något sätt, men vi får väl se när den kommer ut!
RaderaJag älskade boken. Troligtvis för att det inte fanns något internet när jag läste den, så jag sträckläste den mer eller mindre. Jag har rätt dålig humor också och skrattade högt åt Ben. Men när jag tänker efter var den lite långsam. By the way, är ny här och gillar verkligen dina recensioner :))
SvaraRaderaTycker också verkligen om den - även om den kändes lite långsam andra gången jag läste den. Men John Green är verkligen en av mina favoritförfattare! Och eller hur, gillade också inslagen av humor. Åh vad roligt, gör mig jätteglad att höra! :)
Radera