Originalets titel: Days of Blood and Starlight
Författare: Laini Taylor
Antal sidor: 463
Serie: Önskemånglarens dotter #2 /
Daughter of smoke and bone #2
Förlag: Bazar Förlag
Blod och Stjärnstoft är uppföljaren på Mörk ängel, första boken i serien Önskemånglarens dotter. Vill du läsa min recension om Mörk Ängel, kan du göra det HÄR.
Det var en gång då kärlek uppstod mellan en ängel och en djävul. De började drömma om en värld utan blod och krig. Det här är inte en sådan värld.
Handling: (Tagen från baksidan av boken för handlingen var grymt bra beskriven där) Konststudenten och monsterlärlingen Karou har funnit svaren hon söker. Nu vet hon vem hon är och vad hon är. Men med den kunskapen följer en annan sanning. Hon har älskat en fiende, han har svikit henne och nu måste hela världen sona hans brott. Karou måste bestämma sig för lur långt hon är villig att gå för att hämnas sitt folk.
Fylld av skönhet och omöjlig kärlek, hemligheter och våra val berättar Blod och Stjärnstoft den andlöst spännande fortsättningen på Mörk Ängel, historien om Karou och Akiva. De befinner sig på varsin sida av ett urgammalt krig som nu vaknat till liv igen, och Karou måste bygga en monsterarmé i ett land som består av blod och stjärnstoft.
Vad tycker jag? Jag låg uppe till klockan tre och läste ut den här boken när jag skulle upp klockan åtta på morgonen. Jag tycker det ganska mycket kan tala för sig själv om hur bra den här boken faktiskt är. Jag älskade den och ju mer jag läste, ett desto större fan blev jag av Laini Taylor. Taylor är verkligen en begåvad författare. Språket är målande och underbart och passar berättelsen så otroligt bra. Och trotts att berättarrösten är allvetande har alla karaktärer också en egen unik berättarröst vilket verkligen ger liv till historien. Karaktärerna i sig är väldigt välbyggda och lätta att både relatera till och älska - jag har fäst mig vid så otroligt många av dem.
Dock kan jag stundvis känna att boken nästan känns lite långsam. Det är inte det att den inte är spännande - den är alltid spännande - men ibland känns vissa saker bara lite för utdragna. Kanske för att man skiftar perspektiv så mycket. När en av karaktärerna precis är påväg att lösa en gåta hoppar man plötsligt till en annan och får se dem kämpa med sin gåta.
På samma gång är jag kluven och kan inte tycka annat än att tajmingen är perfekt. Saker och ting händer precis när de behöver och de händer på ett sådant sätt att de ger historien mer djup, fart och liv. Så boken är alltså stundvis lite långsam för min smak, samtidigt som den är perfekt tajmat. Oklart jag vet, men det är exakt så det känns.
Vad jag saknar lite i Blod och Stjärnstoft är för det första den sprakande kärleken första boken var så uppfylld av (har höga förväntningar på tredje boken nu) och för det andra förklaringar. Jag kommer inte ihåg överdrivet mycket från första boken (är inte säker på varför, så länge sedan var det inte jag läste den) och detaljer som exakt varför man måste känna smärta för att kunna utöva magi, har jag inte längre någon aning om (om det ens förklarades i första boken?). Där kan jag tycka att författaren borde ha förklarat saker lite mer, så man bättre kan hänga med. Det är ju trotts allt ett antal månader mellan att böckerna kommer ut och man ska inte behöva läsa om första boken bara för att förstå andra. Sen tycker jag också magin i allmänhet är något som borde ha blivit fördjupat. Boken kretsar så mycket kring återskapande och liknande och jag vill gärna veta exakt hur det går till. Men det gör jag inte.
Allt som allt är det här en otroligt bra uppföljare på första boken. Det är en genomtänkt historia prydd med färgstarka karaktärer och berättad med ett otroligt vackert målande språk. Boken klassas som ungdomsbok (som det mesta jag läser hehe) men är väldigt mogen (med tanke på att karaktärerna har levt i flera decennier, minst) och därför tror jag hela serien också skulle passa en betydligt äldre målgrupp. Blod och Stjärnstoft är välskriven fantasy helt klart - men Karou är så lätt att relatera till som människa att det inte är svårt att tycka att boken också är otroligt jordnära. Därför tror jag att Önskemånglarens dotter, är en bokserie som inte enbart kommer falla fantasy-fantaster i smaken.
Nu kan jag inte göra annat än att med spänning längta efter att tredje boken Gudar och Monster kommer ut!!
Poäng: 7,5 av 10
Har ni själv läst serien och vad tyckte ni i sådana fall?
Kram
Kimberly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar