Sätt mig i brand! av Tahereh Mafi

Spoilers för er som inte läst de tidigare delarna i Tahereh Mafis trilogi!

Titel: Sätt mig i brand!

Originalets titel: Ignite Me

Författare: Tahereh Mafi

Antal sidor: 363
Förlag: Ponto Pocket

Tillhör serien: Juliette (Shatter Me) - Del 3

Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris / Bokus / CDON

”Och vi är frågetecken, vända ut och in och upp och ner, klamrar oss fast i slutet av detta evighetsstraff. Fängslade i ett liv vi inte har valt. Det är dags, tänker jag, att bryta sig ut.”

Handling: Omega Point har fallit. Kriget är över och Juliette har ingen aning om hennes vänner är döda eller levande. Nu står hon ensam kvar emot Återtablissemanget, och det är upp till henne att fortsätta striden. Den enda hon har vid sin sida är Waner, överbefälhavaren, mannen hon hatade men som på något sätt blev hennes räddning. 

       Snart visar det sig också att det hon trott sig veta, om sin egen förmåga, om Adam och framför allt om Waner, inte stämmer. Hemligheter avslöjas, oväntade vänskaper knyts medan andra går förlorade. 
       Sista striden är här. 

Vad tyckte jag? Den här boken förstörde mitt liv - på det mest fantastiska sätt. Det var så länge sedan jag låg upp alldeles försent bara för att jag inte kunde förmå mig själv att lägga ner en bok. Det var så länge sedan jag längtade tills jag kunde få vara ensam - bara för att få läsa vidare! Men precis så var det med Sätt mig i brand. Jag var besatt. På ett bra sätt - ett jättebra sätt.

       Språket var lika vackert som alltid, och karaktärerna fortsatte växa och det kändes också som om många av dem blommade ut i den här boken, speciellt Warner. Man fick se sidor av honom man inte sett tidigare och det tyckte jag var ofantligt vackert. Och inte för att spoila men… JAG ÄLSKAR WARNER. Okej nu var det sagt, nu kan jag bli professionell igen. Något annat jag tyckte om med den här boken var Kenjis och Juliettes vänskap, även om den faktiskt kändes lite oväntad. Inte oväntad som i att de var vänner, utan oväntad som i att de var bästa vänner - ingenting man fått sett överdrivet mycket av i de andra böckerna kan jag tycka, men ändå något jag gillade. 

       Det här var den avslutande delen i Tahereh Mafis triologi, och jag tyckte det var en bra avslutande bok. Man fick veta vad som hände med alla karaktärerna och så, och slutet i sig var fint. På ett sätt är jag dock lite missnöjd. Jag tycker Juliette blir något som nästan liknar en diktator i slutet, något som inte riktigt fall mig i smaken. Jag hade gärna sett ett lite mer fredligt slut på något sätt. Men det var ändå bra och boken allt som allt var fantastisk. 

       Troligtvis är det här en bok jag snart kommer att läsa om igen, bara för att kunna sätta mig in i språket lite extra. Den här gången lät jag mig svepas med och språket var bara lite fint glitter i bakgrunden som lyfte upp historien, men jag var så fångad av den att jag inte kunde gå in djupare i det. Men just eftersom Tahereh Mafis språk är så vackert är det värt det att läsa om boken, bara på grund av det. 

Poäng: 9 av 10

Vill ni läsa mina recensioner om de tidigare böckerna i serien kan ni göra det här:
- Rör mig inte! (del 1)
- Rädda mig inte! (del 2)

Kram
Kimberly