Titel: A Court of Thorns and Roses
Originalets titel: A Court of Thorns and Roses
Författare: Sarah J. Maas
Antal sidor: 416
Serie: A Court of Thorns and Roses #1
Förlag: Bloomsbury
"I threw myself into that fire, threw myself into it, into him, and let myself burn."
Handling (tagen från Goodreads): When nineteen-year-old huntress Feyre kills a wolf in the woods, a beast-like creature arrives to demand retribution for it. Dragged to a treacherous magical land she only knows about from legends, Feyre discovers that her captor is not an animal, but Tamlin—one of the lethal, immortal faeries who once ruled their world.
As she dwells on his estate, her feelings for Tamlin transform from icy hostility into a fiery passion that burns through every lie and warning she's been told about the beautiful, dangerous world of the Fae. But an ancient, wicked shadow over the faerie lands is growing, and Feyre must find a way to stop it . . . or doom Tamlin—and his world—forever.
Vad tyckte jag: A Court of Thorns and Roses överraskade mig. Till det positiva. Efter att ha läst Glastronen av Sarah J. Maas var jag lite tveksam till att hoppa på ännu en serie av henne. Missuppfatta mig inte, jag tyckte om Glastronen, men jag hade förväntat mig så mycket mer av alla hyllningar av Maas att den fick mig att inse att hon kanske trotts allt bara är en författare jag tycker om, men inte älskar.
Men A Court of Thorns and Roses ändrade på det. Boken var enligt mig mycket bättre skriven och historien betydligt mer väl sammansatt. Den här gången tyckte jag inte bara om boken, jag fullkomligt älskade den. För det hände mer, karaktärerna hade ett större djup, inte lika mycket fokus låg på relationerna - trotts det fann jag relationerna i A Court of Thorns and Roses intressantare - och historien var betydligt mer spännande.
Jag gillade verkligen hur berättelsen var uppbyggd. Boken är en retelling på Skönheten och Odjuret, men ändå i en helt ny form. Jag blir om och om igen överraskad över historiens svängar och det är inte förens i slutet alla trådar knyts samman (eller ja, endel har vi fortfarande kvar att figurera ut i uppföljaren). Dessutom finns det något med råheten i berättelsen som jag gillar, som gör att den skiljer sig lite mot endel andra böcker i genren. Boken handlar om feer, men allt är inte frid och fröjd - berättelsen har ett väldigt stort mörker över sig, och det uppskattas.
Vad jag däremot inte tyckte om lika mycket var att det tog ganska så lång tid för mig att komma in i berättelsen, och det fanns även tillfällen då ett antal karaktärer gjorde mig ganska så frustrerad. Men å andra sidan var den andra halvan av boken så väldigt spännande att det lätt gjorde upp för segheten i början. Efter att jag väl hade kommit in i A Court of Thorns and Roses kunde jag bara inte sluta. Jag minns hur frustrerande det var eftersom helgen jag läste ut boken hade jag så mycket annat att göra. Det var precis i slutet av skolåret och jag hade mitt sista stora matteprov och flera tal och jag behövde verkligen lägga så mycket tid som möjligt åt att plugga. Ändå så bara bara läste och läste och läste jag tills boken helt plötsligt var slut! För så förbaskat bra var den.
Och ett par dagar senare sprang jag ner till bokhandeln efter skolan och köpte uppföljaren. Jag kunde helt enkelt inte hålla mig borta från världen och karaktärerna. Åter igen: För så förbaskat bra var den.
Har ni läst A Court of Thorns and Roses?
Kram
Kimberly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar