Ur askan av Leigh Bardugo

Titel: Ur Askan

Originalets titel: Ruin and Rising 

Författare: Leigh Bardugo

Antal sidor: 368

Serie: Grisha-trilogin #3

Förlag: Gilla böcker

Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

”Kanske var kärleken en vidskepelse, en bön vi bad för att hålla sanningen om vår ensamhet på avstånd. Jag lutade huvudet bakåt. Stjärnorna såg ut att vara så nära varandra, när avståndet i verkligheten var många miljoner kilometer. När allt kom omkring var kärleken kanske bara en längtan efter något ofattbart strålande som för alltid skulle vara utom räckhåll.”

Handling (tagen från Goodreads): Skuggmästaren har intagit huvudstaden och styr Racka från en tron av mörker. Alina och Mal gömmer sig i underjorden. Snart börjar jakten på Morozovas tredje främjare, eldfågeln. Den är Rackas enda hopp om räddning, men att använda den skulle kunna kosta Alina allt. Men har hon något val?

Lite babbel från mig: Jag är väldigt sent ute med att recensera den här boken. Jag läste ut Ur askan i början av sommaren, i slutet av juni tror jag, och nu är vi redan inne i september. Vad som är ännu värre är att jag inte ens satte mig ner och skrev ner mina tankar kring boken precis efter att jag läst ut den på Goodreads, som jag brukar göra. Alltså skriver jag den här recensionen två månader efter att jag läst boken med inte mer att gå på än ett par fjuttiga anteckningar och, typ, min magkänsla. Inte sådär vidare proffesionellt direkt, så ni får ta hela recensionen med en nypa salt. För jag ville ändå skriva den - bara skriva något. Även om det är kort och vagt och kanske inte jättebra, för Ur askan är trotts allt den avslutande delen i Grisha-trilogin, som har kommit att bli en av mina favoritserier. Lite vill jag också skriva den för att nu har jag skjutit upp det så länge att jag bara skulle bli sur på mig själv om jag inte faktiskt tog tag i det. Så här är den, min försenade och otydliga recension av Ur askan:

Vad tycker jag: Leigh Bardugo är en riktigt duktig författare. Jag tycker om hennes sätt att skriva och jag tycker om hur hon bygger upp världar och karaktärer. Som sagt så älskar jag Grisha-trilogin, och på många sätt är jag också nöjd med Ur askan. Jag är nöjd med hur allt fick ett ordentligt avslut och hur hela historien knöts samman. Det känns verkligen som om serien är färdig nu, som om man kan lämna den bakom sig för att konflikterna som drivit serien framåt blev lösta. Det känns bra. 

     

Men, av någon annan anledning så känner jag mig på samma gång lite besviken på Ur askan. Personligen kan jag till och med tycka att den faktiskt är den sämsta boken i hela trilogin, och vad som nästan är ännu värre är att jag inte riktigt kan sätta fingret på varför. Det är något med hur berättelsen framskrider denna gång som inte känns riktigt rätt. Nog var boken spännande, och nog fanns det en del oväntade tvister och liknande - men boken gav mig ibland också en gnagande känsla av att inte riktigt vara helt rätt. Ibland kunde det bara kännas som om Bardugo slängde in lite händelser här och där för att fylla boken med action, när det egentligen inte behövdes. Det blev på något sätt för mycket. För mycket drama och lite för många tvister såhär i sista skredet av berättelsen.

Jag är hur som helst jätteglad att jag läste Ur askan. Jag tycker verkligen att de som läst de första delarna i serien ska läsa även denna, för som sagt är den ett bra avslut. Berättelsen knyts jätteväl samman, väver ihop historien och svarar på de konflikter som lämnats öppna sedan bok ett, på ett väldigt välgjort sätt. Det är bara det att enligt mig kunde boken som helhet varit bättre - men jag är ändå nöjd. 

Berätta gärna om era tankar kring Grisha-trilogin i kommentarerna!

Kram

Kimberly

Sista riket av Brandon Sanderson

Titel: Sista riket

Originalets titel: Mistborn: The Final Empire

Författare: Brandon Sanderson 

Antal sidor: 738

Serie: Mistborn #1

Förlag: Modernista

Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON 

”Ser det någonsin fel ut i dina ögon, Vin?”

”Fel?” frågade hon.

Kelsier nickade. ”De torra växterna, den ilskna solen, den disiga svarta himlen.”

Vin ryckte på axlarna. ”Hur skulle sådant kunna vara rätt eller fel? Det är bara som det är.” 

”Jovisst” sa Kelsier. ”Men jag tror att din inställning är en del av felet. Världen borde inte se ut såhär.”

Handling (från Goodreads): I tusen år har aska fallit från himlen, inga blommor har blommat och täta dimmor har gjort nattens mörker fruktat. Det är en värld av lidande där den evige och odödlige Överstehärskaren styr genom ett antal aristokratiska familjer. Vanligt folk är dömda att leva i underkastelse och arbeta som slavar.

       Men mitt i all hopplöshet dyker Kelsier upp, en överlevare från de hålor dit Överstehärskaren skickar dem som han dömt till döden. Kelsier har allomantiska förmågor – en rad magiska styrkor som nästan bara aristokratin besitter – och en plan om hämnd och frigörelse.

       Samtidigt stryker Vin, en ung tjej som är medlem i ett tjuvgäng, runt på gatorna i huvudstaden. Även hon är allomantiker – men vet inte själv om det förrän Kelsier drar in henne i sina planer.

       För att Keslier och Vin ska lyckas störta Sista riket är det mycket som måste gå i lås. Inte minst måste Vin lära sig att bemästra sina allomantiska krafter…

Vad tycker jag: Många har redan sagt det innan mig, och jag är säker på att många kommer säga det efter mig också: Sista riket är riktigt välskriven fantasy. 

       Allting bara hänger samman, från karaktärerna, till krafterna, till världen, till handlingen. Från början till slut. När jag slog ihop boken efter att ha nått sista sidan kunde jag inte göra annat än att beundra Brandon Sanderson för den magnifika berättelse han skapat. För, alltså, wow vad han har lyckats. 

       Jag kan personligen tycka det är lite svårt att komma över fantasy som verkligen håller. Många fantasyböcker har hål i berättelsen, eller språket, eller världen o.s.v. Det är sällan allt bara sitter. Men det gör det i Sista riket. Boken är genomtänkt och Brandon Sanderson är en väldigt skicklig författare. 

       Sen var väll inte Sista riket perfekt rakt igenom. Jag hade inte haft något emot lite mer action och en aning mer spänning hade nog inte heller suttit fel. Däremot känns det som om Brandon Sanderson var väldigt grundlig när han skrev Sista riket, vilket innebär mycket förklaring, mycket tid åt att beskriva världen och dess uppbyggnad, karaktärerna, krafterna och deras funktion. Så speciellt i början kändes det väll inte alltid som det hände så mycket. Men det är okej, för det gör att man verkligen förstår. Att man är insatt i världen och karaktärerna, att man hänger med. Och när det väl händer saker - då känns de. 

       Förutom att boken skulle kunnat innehålla lite mer spänning och action tror jag inte riktigt det finns mycket att klaga på. I och för sig skulle jag inte sagt nej till lite mer kärlek heller, men förstår å andra sidan att det inte är där bokens fokus ligger. Det är bara det att de bitar av kärlek vi fick se var så väldigt bra att jag bara ville ha mer hela tiden. Men vi får väll se, Sista riket är ju trotts allt bara första delen i en serie...

       Boken kan vara lite mastig att ta sig igenom, det måste jag erkänna, och det var kanske inte alltid jag var helt fast. Men det är värt det i slutändan, när man ser hur allt hänger samman. Och de sista hundra sidorna… det är värt det att läsa alla de 600 sidorna innan bara för att komma fram till dem, för de är verkligen något extra (skadar ju inte att de där 600 sidorna också är otroligt bra).

       Nu ser jag bara otroligt mycket fram emot uppföljaren!

Betyg: 7,5 av 10

Har ni själva läst Sista riket och vad tycket ni i sådanna fall? Någon som vet när uppföljaren kommer ut på svenska?

Kram

Kimberly

Andra böcker som kan vara intressanta: