Diabolic av S.J. Kincaid

Titel: Diabolic
Originalets titel: Diabolic
Författare: S.J. Kincaid
Antal sidor: 506
Serie: ?
Förlag: B. Wahlströms 
Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

”Det var ett påpekande som jag inte ens bevärdigade med ett svar. Naturligtvis var jag beredd att dö för Sidonia. Hon var hela min värld. Jag älskade ingen annan än henne och hennes välbefinnande var det enda viktiga för mig. Utan henne förlorade hela min existens mening. 

Döden skulle vara en välsignelse jämfört med det.”

Handling (tagen från Goodreads): Nemesis är en Diabol, en varelse med mänskligt utseende, mänskligt DNA, men manipulerad och programmerad till att bara bry sig om sin ägares välmående. I Nemesis fall är det Sidonia, dottern i en av galaxens högst uppsatta familjer. Flickorna växer upp sida vid sida - den ena människa, den andra livvakt.
      Men så kräver kejsaren Sidonias närvaro i det kejserliga palatset, som ett sätt att utpressa hennes pappa. Det enda sättet för Nemesis att skydda Sidonia nu, är att ta hennes plats. Omgiven av korrupta politiker och bortskämda rikemansbarn måste hon lära sig att se ut och uppföra sig som en fin dam. En svår uppgift, när man är framavlad för att döda.
      Men när rymdimperiet hotar att falla sönder upptäcker Nemesis att hon trots allt har en human sida, som vida överträffar den hos personerna hon omges av. Bland intriger, svek och förräderi är kanske hennes förmåga att älska det som kan rädda såväl henne som hela imperiet.

Vad tycker jag? Under de första 100 sidorna var jag väldigt tveksamt inställd till Diabolic. Jag kände inte riktigt att vi fick tillräckligt förklarat för oss gällande hela den här nya världen boken pressenterade oss för, jag hade svårt att riktigt sympatisera med Nemesis, och jag kände att historien inte riktigt kom någon vart.
      Men sen så fortsatte jag att läsa. 50 sidor till, och jag kunde inte sluta.
      Ju längre jag kom i Diabolic, ju snabbare flög sidorna förbi. Intrigerna, tvisterna, maktspelen - de grabbar tag i en, suger in en i Nemesis värld och sen är man fast där. Fast där med Nemesis medan helvetet brakar lös i rymden, och det är bara så bra.
      Någonting jag dock var väldigt tveksam till i början av läsningen var Nemesis i rollen som huvudkaraktär. Hur skulle det kunna vara intressant att i 500 sidor få följa någon som inte ens har mänskliga känslor? Som är tränad i att begå de mest brutala handlingar utan ånger? Vars liv har ett enda syfta, och det är att leva - nej, dö - för någon annan?
      Detta visade sig dock inte alls vara ett problem. Föga förvånade utvecklas Nemesis som karaktär genom boken, och vad jag tycker S.J Kincaid gör så bra är att hon låter den här förändringen vara realistisk. Nemesis vaknar inte upp en dag och känner plötsligt alla känslor människor känner - nej, den här resan tas ett steg i taget. Och ibland tas även flera steg tillbaka. Nemesis får långsamt växa och utvecklas, men det sker inte felfritt eller utan problem, vilket drev boken framåt på sitt eget sätt. Nemesis kom i slutendan att bli en karaktär jag verkligen tyckte om.
       Om vi går tillbaka lite till Diabolics brister så skulle jag säga att dessa är 1) att vi inte får mer förklarat om världen. Världsbygget har definitivt en hel del brister. Vi får veta en del, men det är ännu mer vi inte får veta - vilket jag sörjer. För det det är ju så väldigt, väldigt intressant, och ändå skrapar vi bara på ytan som är hela den här nya världen. 2) I vissa situationer hade boken inte mått dåligt av lite mer uppbyggnad inför endel händelser. Ibland bara befann sig Nemesis plötsligt i en shit-vafan-händer-biter-på-naglarna-situation, men innan man själv ens hann börja figurera ut hur hon skulle kunna lösa det eller tänka hur-försjuttsingen-ska-de-ta-sig-ur-det-här, hade Nemesis redan löst det. Boken var extremt spännande, förstå det här rätt, men den hade kunnat vara ännu mer spännande genom att ibland dra ut lite mer på en del saker vid rätt tillfällen.
      Samtidigt är den här historien väldigt väl upplagd. Den är oförutsägbar på det bästa sätet, och intrigerna och vändningarna känns realistiska, samtidigt som man inte ser dem komma - vilket är en väldigt fin balans S.J Kincaid har lyckats skapa.
      Överlag: toppenbok! En riktigt intressant sci-fi, men spännande karaktärer i en spännande version av framtiden med vändningar, maktspel, intriger och oväntade tvister som håller en fastklistrad vid boken ända fram till slutet.

Tack till B. Wahlströms för förhandsläsningsexemplaret!

Vad tycker ni själva om Diabolic?

Kram

Kimberly