Högt spel av Leigh Bardugo

Titel: Högt spel
Originalets titel: Six of Crows
Författare: Leigh Bardugo
Antal sidor: 428
Serie: Six of Crows #1
Förlag: Gilla böcker
Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

Kaz lutade sig tillbaka. ”Hur stjäl man lättast någons plånbok?”

”Kniv mot strupen?” gissade Inej.

”Pistol mot ryggen?” chansade Jesper.

”Gift i drinken?” föreslog Nina.

”Ni är vidriga allihop”, sa Matthias.

Kaz himlade med ögonen. ”Lättaste sättet att stjäla någons plånbok är att säga att du tänker stjäla offrets klocka. Vänd uppmärksamheten åt det håll du vill.”

Handling (tagen från Goodreads): Sex osannolika tjuvar. En svindlande plan.
      Ketterdam är en myllrande hamnstad där allt är till salu för rätt pris och ingen vet det bättre än det kriminella geniet Kaz Brekker. Han erbjuds möjligheten att genomföra en livsfarlig kupp som kan göra honom rikare än han någonsin kunnat drömma om. Men han klarar det inte ensam
      En hämndlysten straffånge. En spelgalen prickskytt. En rymling född med silversked i munnen. En spion känd som Vålnaden. En hjärtskärare som använder sin magi för att överleva i slummen. En tjuv med osannolika utbrytartalanger. Kaz gäng är kanske de enda som kan rädda världen från undergång om de inte tar livet av varandra först.

Vad tycker jag? Vilken bok. Vilken resa. Vilket freaking äventyr.
      Leigh Bardugo har tagit en kupp - en förbaskat väl genomtänkt kupp - iscensatt den i en fantasyvärld och lagt till ett gäng udda "brottslingar" att genomföra det hela. Resultatet blir helt brilliant.
      Högt spel är en såndär bok som bara är så himla väl skriven. Världsbygget, karaktärerna, själva historien, allt. Jag vet inte hur jag ska förklara det mer än att säga att boken känns något otroligt genomtänkt. Ned till minsta detalj. Jag vill bara applådera Leigh Bardugo för att hon fått varenda pusselbit att så smidigt passa ihopa med nästa. Allt bara sitter, och det är helt fantastiskt.
      Karaktärerna i sig är enastående, och ärligt är det nog dem som gör större delen av hela berättelsen. Vi har en salig blandning, alla med sin egna unika bakgrundshistoria som ger både dem och historien djup. Dessutom var det så otroligt fint att få se relationerna mellan de olika karaktärerna växa fram, kemin mellan dem kändes äkta och deras dynamik som grupp förhöjde verkligen berättelsen. Jag kan helt ärligt säga att vår grupp av brottslingar, av Kaggens avskum, var och en har stulit en liten bit av mitt hjärta. Deras historier var så egna, vackra och hjärtskärande att det inte gick att inte bli investerad.
      Och kuppen då. Kan vi ta en sekund och bara applådera konceptet av fantasy + kupp. Jag vet att det finns massor av fantasy där huvudpersonen/huvudpersonerna har något episkt uppdrag att genomföra - men av någon anledning kändes Högt spel annorlunda. För detta var verkligen en kupp. En kupp som i filmerna (jag har många som har jämfört boken med Oceans 11, och även om jag inte sett den själv kan jag tänka mig att det är en ganska passande jämförelse). Själva kuppen är galet smart, genomtänkt och otroligt väl uppbyggd. Det mest fantastiska med det hela, det är att trotts att varje liten del av kuppen blir planerad in i minsta detalj i förväg, lyckas Bardugo ändå ständigt överraska mig, få mig att dra efter andan och sitt med hjärtat i halsgropen.
      Jag vet inte vad jag mer ska säga: Jag älskade Högt spel och hoppas av hela mitt hjärta att Gilla böcker översätter uppföljaren rysligt snabbt. Brilliant, spännande, komplex, genomtänkt, mycket väl skriven och med en hel bunt klockrena karaktärer. Vad mer kan man önska sig?

Vad tycker ni om Högt spel? Någon som läst uppföljaren?

Kram

Kimberly

Ur askan av Leigh Bardugo

Titel: Ur Askan

Originalets titel: Ruin and Rising 

Författare: Leigh Bardugo

Antal sidor: 368

Serie: Grisha-trilogin #3

Förlag: Gilla böcker

Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

”Kanske var kärleken en vidskepelse, en bön vi bad för att hålla sanningen om vår ensamhet på avstånd. Jag lutade huvudet bakåt. Stjärnorna såg ut att vara så nära varandra, när avståndet i verkligheten var många miljoner kilometer. När allt kom omkring var kärleken kanske bara en längtan efter något ofattbart strålande som för alltid skulle vara utom räckhåll.”

Handling (tagen från Goodreads): Skuggmästaren har intagit huvudstaden och styr Racka från en tron av mörker. Alina och Mal gömmer sig i underjorden. Snart börjar jakten på Morozovas tredje främjare, eldfågeln. Den är Rackas enda hopp om räddning, men att använda den skulle kunna kosta Alina allt. Men har hon något val?

Lite babbel från mig: Jag är väldigt sent ute med att recensera den här boken. Jag läste ut Ur askan i början av sommaren, i slutet av juni tror jag, och nu är vi redan inne i september. Vad som är ännu värre är att jag inte ens satte mig ner och skrev ner mina tankar kring boken precis efter att jag läst ut den på Goodreads, som jag brukar göra. Alltså skriver jag den här recensionen två månader efter att jag läst boken med inte mer att gå på än ett par fjuttiga anteckningar och, typ, min magkänsla. Inte sådär vidare proffesionellt direkt, så ni får ta hela recensionen med en nypa salt. För jag ville ändå skriva den - bara skriva något. Även om det är kort och vagt och kanske inte jättebra, för Ur askan är trotts allt den avslutande delen i Grisha-trilogin, som har kommit att bli en av mina favoritserier. Lite vill jag också skriva den för att nu har jag skjutit upp det så länge att jag bara skulle bli sur på mig själv om jag inte faktiskt tog tag i det. Så här är den, min försenade och otydliga recension av Ur askan:

Vad tycker jag: Leigh Bardugo är en riktigt duktig författare. Jag tycker om hennes sätt att skriva och jag tycker om hur hon bygger upp världar och karaktärer. Som sagt så älskar jag Grisha-trilogin, och på många sätt är jag också nöjd med Ur askan. Jag är nöjd med hur allt fick ett ordentligt avslut och hur hela historien knöts samman. Det känns verkligen som om serien är färdig nu, som om man kan lämna den bakom sig för att konflikterna som drivit serien framåt blev lösta. Det känns bra. 

     

Men, av någon annan anledning så känner jag mig på samma gång lite besviken på Ur askan. Personligen kan jag till och med tycka att den faktiskt är den sämsta boken i hela trilogin, och vad som nästan är ännu värre är att jag inte riktigt kan sätta fingret på varför. Det är något med hur berättelsen framskrider denna gång som inte känns riktigt rätt. Nog var boken spännande, och nog fanns det en del oväntade tvister och liknande - men boken gav mig ibland också en gnagande känsla av att inte riktigt vara helt rätt. Ibland kunde det bara kännas som om Bardugo slängde in lite händelser här och där för att fylla boken med action, när det egentligen inte behövdes. Det blev på något sätt för mycket. För mycket drama och lite för många tvister såhär i sista skredet av berättelsen.

Jag är hur som helst jätteglad att jag läste Ur askan. Jag tycker verkligen att de som läst de första delarna i serien ska läsa även denna, för som sagt är den ett bra avslut. Berättelsen knyts jätteväl samman, väver ihop historien och svarar på de konflikter som lämnats öppna sedan bok ett, på ett väldigt välgjort sätt. Det är bara det att enligt mig kunde boken som helhet varit bättre - men jag är ändå nöjd. 

Berätta gärna om era tankar kring Grisha-trilogin i kommentarerna!

Kram

Kimberly

Tips på tävling: Vinn Ur askan!

Hej på er på denna lördagsmorgon! Jag tänkte ta tillfället i akt att tipsa om en utlottning C.R.M. Nilsson håller i där man kan vinna ett exemplar av den nyutkomna Ur askan av Leigh Bardugo - tredje delen i Grisha-trilogin! Hur toppen är inte det? Är hur pepp som helst på den här boken, så självklart är jag med och tävlar!

Är ni också intresserade så kommer ni till inlägget om tävlingen HÄR. Sista dagen att hänga på är på söndag, så det finns fortfarande tid kvar!

Bilden kommer från C.R.M Nilssons blogg.

För övrigt hoppas jag att ni får en mysig lördag!

Kram

Kimberly

Stormens öga av Leigh Bardugo

Titel: Stormens öga

Originalets titel: Siege and Storm

Författare: Leigh Bardugo

Antal sidor: 362

Serie: Grisha-trilogin #2

Förlag: Gilla böcker

Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

Spänningen i rummet var påtaglig.

”Världen förändras”, sa Nikolai och en skärpa anades i hans tonfall. ”Vi måste förändras med den, annars finns det snart inget annat än damm kvar av oss.”

Handling (tagen från Goodreads): Alina flyr från Ravka, jagad av det hon gjort och aldrig kan glömma. Tillsammans med Mal försöker hon börja ett nytt liv i ett land på andra sidan havet, men det är svårt för henne att hålla sin kraft gömd och låtsas vara någon annan än Solbringaren.

     Skuggmästaren har överlevt och reser sig starkare än någonsin med en ny, skräckinjagande kraft och en plan som hotar att få hela världen att rämna. Alina är den enda som kan stoppa honom. Hon återvänder till Ravka för att rädda sitt land och sitt folk, men i takt med att hennes kraft växer sjunker hon allt djupare ner i en värld av mörk magi och svåra val. Allt närmare Skuggmästaren och allt längre bort från Mal. Till slut måste hon välja mellan sitt land, sin kraft och den kärlek hon inte trodde sig kunna leva utan – eller riskera att slukas av stormen som rasar kring henne.

Vad tycker jag? Stormens öga var en riktigt bra uppföljare. Den typen av uppföljare som bara får intresset för serien att öka. Precis som med första boken var jag helt fast rakt igenom. Jag kunde inte sluta läsa, och nu vet jag inte hur jag ska lyckas stå ut till april när den tredje och avslutande delen släpps. 

     Absolut, i Stormens öga lever gamla konflikter vidare, men de byggs också på och utvecklas samtidigt som även nya konflikter dykter upp, vilket gör att boken inte känns seg eller som en sånär typisk mellanbok där inget riktigt händer. Nej, här hände massor och det perfekta tempot från I ljusets makt lever kvar. Historien går fort fram, men aldrig så fort fram att den känns hetsad eller blir förvirrande. 

     Relationen mellan Mal och Alina utvecklas också, och jag ska inte avslöja vad som händer, men som deras relation berörde mig! Jag kände med dem båda, och ibland gjorde det riktigt ont i hjärtat över hur omöjlig deras kärlek är. Deras relation är tragisk, romantisk och vacker och jag har sällan läst något liknande. Något så äkta och rörande. 

     En annan karaktär som jag fäste mig vid under bokens gång var Nikolai! Verkligen ett  jättehärligt tillskott till historien, tyckte verkligen att han bidrog med en hel del och liksom rörde om lite i grytan. En ny favorit och ännu en anledning för att älska den här serien!

     Det finns inte mycket mer att säga, den här serien har legat på topp från början till slut såhär långt (för den är ju inte riktigt slut än). Hoppas verkligen på det bästa inför sista boken nu, men känns som om den här serien har potential att bli en favorit!

     Om du tyckte om första boken, så läs denna. Har du inte läst första boken: Gör det!!

Betyg: 8 av 10

Andra böcker i serien:
I ljusets makt - Del 1
Stormens öga - Del 2
Ur askan - Del 3 kommer i vår

Kommentera era tankar om serien här nere! 

Kram

Kimberly

I ljusets makt av Leigh Bardugo

Titel: I Ljusets makt

Originalets titel: Shadow and Bone

Författare: Leigh Bardugo

Antal sidor: 306

Serie: Grisha Trilogin #1

Förlag: Gilla Böcker

Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

”… säg inte att vi inte hör ihop”, sa han upprört. Han stod väldigt nära mig nu och jag kände hjärtat slå hårdare mot revbenen. ”Förlåt att det tog mig så lång tid att se dig, Alina. Men jag ser dig nu.” 

Handling (från Goodreads): Alina Starkov är ingen särskild, bara en av alla fattiga, föräldralösa ungdomar i landet Ravka - ett rike som en gång var mäktigt och välmående men som nu drabbats av fattigdom och krig. På en resa attackeras Alina och hennes bästa vän Mal, och när han hotas till livet väcks en uråldrig kraft hos Alina, stark nog att rädda Mal, och kanske även det krigshärjade Ravka.

     Alina förs genast till landets magiska elit, Grishan, och en helt ny värld öppnar sig för henne. En värld av magi och gnistrande överflöd, men där Alina inte vet om hon kan lita på någon - inte ens Grishans mäktige ledare, Skuggmästaren, som kanske är den enda som kan hjälpa Alina att ta makten över sin kraft och fullborda sitt öde.

Vad tycker jag: I ljusets makt av Leigh Bardugo är ett exempel på väldigt bra fantasy. Helt klart en av de bästa jag läst i år. Ärligt finns det inte mycket jag kan klaga på. Boken tar med oss till ett helt nytt rike, men det känns ändå aldrig svårt att kliva in i den nya världen. Bardugo gör det så väldigt lätt. Lätt att förstå mig på världen hon bygger upp, lätt att knyta an till karaktärerna och lätt att följa med berättelsen - vilket känns skönt, för historien är egentligen ganska så komplex. Där finns intriger på flera nivåer och det var mer än en gång boken tog vändningar som jag verkligen inte hade förutsett. 

     Det var också lätt att relatera till de flesta karaktärer. Att känna med Alina i de situationer hon hamnade i och de beslut hon tog var verkligen inte svårt. Var besluten fel ibland? Kanske, men jag är inte så säker på att jag hade kunnat göra något annorlunda. Karaktärerna känns verkliga, och även de mest omänskliga av dem känns äkta.  

     Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, allting bara passar ihop. Från världen, till tempot, till karaktärerna, till uppbyggnaden. Allting flyter på så väldigt smidigt. Personligen sträckläste jag den här boken för att jag bara inte kunde sluta (jag har till och med redan lånat hem del två från biblioteket hehe). Tempot i boken var sådär perfekt för mig. Alltid spännande, aldrig trögt, man hängde hela tiden med och det fanns ständigt tillräckligt mycket bakgrund för att berättelsen inte skulle kännas hastad, trotts sitt snabba tempo. 

     Rekommenderar verkligen den här boken till alla som vill ha en spännande och väl skriven fantasy! Underhållande och till snudd på beroendeframkallande!

Poäng: 8 av 10

Dela gärna med er av era tankar här i kommentarerna nedan, och hoppas ni har en fin julhelg!

Kram

Kimberly