Me Before You - Trailer

Ååååååhhhh!! 

Började precis läsa Sista brevet till din älskade - vilken är min första bok av Jojo Moyes - och vet inte riktigt vad jag tycker än om den än (men så har jag ju bara kommit typ 30 sidor). Men, jag vet ju hur hyllad Moyes är och nu när trailern till Me Before You är ute måste jag bara läsa boken - för hur fantastiskt rörande och fin verkar inte den här berättelsen? Helt till mig bara av att se trailern.

Känns som om filmen kan bli ganska bra den också (älskar castet). Så fram till Juni har jag på mig.

Dags att läsa den här boken!

Ni som läst boken: Vad tycker ni om den? Vad är era tankar om trailern till filmen?

Kram

Kimberly

Bok till film: The 5th Wave

Igår kväll var jag alltså och såg The 5th Wave, och som jag älskade att få återvända till den världen!

I boken har vi ju Cassie den unga 16 åriga tjejen som förlorat allt, men som aldrig ger upp. Som bara vill hitta sin bror men ändå tycks bära hela mänsklighetens tyngd på mina axlar. Vi har Evan, den mystiska godhjärtade killen som man aldrig riktigt kan avgöra är vän eller fiende, men som man ändå inte kan tycka illa om. Och så har vi ju Ben Parish, fina Zombi som offrar så mycket för andra och precis som Cassie tycks känna världens tyngd på sina axlar. De är alla ungdomar, men världen går under och de tvingas växa upp, tvingas välja sida och kämpa för vad som är rätt - och detta fångar filmen briljant. 

Filmen gör verkligen karaktärerna rättvisa, där hade jag inget att klaga på. Skådespelarna, allihopp, passar så otroligt bra i sina roller (utom möjligtvis Ringer då). Chloë Grace Moretz känns som Cassie, Nick Robinson känns som Ben och kanske absolut mest så känns Zackary Arthur som lilla Sam som man inte kan undvika att älska. 

Handlingen är också bra, filmen har allt det väsentliga och gör en bra sammanfattning på bokens handling. Men, personligen kunde jag dock känna att allt gick lite fort. Där det i boken tog månader, uppfattades knappt som mer än några dagar i filmen. Allt bara hände och hände, så det blev inte riktigt samma djuphet och förståelse som finns i boken. Men så är ju det här film också. Och även om jag ibland kände att de lämnade ute väsentliga detaljer, eller inte förklarade saker så ingående som de gjordes i boken hade min vän som jag gick och såg filmen med (som inte läst boken) några som helst problem med att förstå handlingen. 

Det enda jag egentligen saknar är just djupet i boken. Absolut, filmen fångar spänningen, den farofyllda handlingen och dessa tonåringars kamp. Men den får inte riktigt med den där underliggande kampen som involverar hela mänskligheten, den som handlar inte bara om fysisk överlevnad utan något mer och djupare. Rick Yancey har gjort ett fantastiskt jobb när hans skrev Den femte vågen. Språket, djupet och funderingarna som väcks är halva historien och det är alltid svårt att fånga på en film. Också i det här fallet. Då och då smyger sig några repliker in från boken (vilket filmen definitivt ska ha plus i kanten för), och Cassie säger något väldigt fint om hopp i slutet också. Men jag saknade det endå, och historien känns mer tom utan det, också på vita duken. 

Alltså Gud som jag väntade på att det här citatet från Cassies pappa skulle komma 

"Do you know how to tell who the enemy is in wartime, Cassie?" His eyes darted around the shack. Why couldn't he look at me? "The guy who's shooting at you-that's how you tell. Don't forget that." 

Men det kom aldrig. Detsamma med det här citatet från Evan Walker:

"We’re here, and then we’re gone, and it’s not about the time we’re here, but what we do with the time." 

Gud det finns bara så mycket mer jag hade önskat att filmen hade innehållit! Men då är det nästan alltid när film blir böcker och de kan inte ha allt. Och det måste ju också vara okej och det är det. Det enda andra jag har att klaga på att de gjorde den lite överdrivet cheesy ibland. SPOILER: Alltså när Evan Walker berättade om hur han föll för Cassie visste jag inte om jag skulle skratta, gråta eller slå skallen i väggen för att det var så töntigt. SLUT PÅ SPOILER. Men annars var det okej. Cassie var badass, Sam var söt som satan, Vosch var precis lika kall som han ska vara, Ben Parish var den där perfekta blandningen mellan charmig, tuff och så godhjärtad att man bara smälte. Och Evan var också bra, även om jag aldrig riktigt gillat honom. Konstigt nog tyckte jag nästan bättre om honom i filmen.  

Så sammanfattningsvis var det här en väldigt bra film och det var en bra bok-till-film film. Den hade med det mesta viktiga, fångade karaktärerna, och gjorde på de flesta sätt boken rättvisa. En film kan aldrig bli allt en bok är, och i det här fallet föll en hel del bort, men det är förståeligt och filmen var ganska så grym. Nu vill jag bara läsa om boken (för tredje gången) och se filmen igen!

Har ni sett filmen så dela gärna med er av era tankar!

Kram

Kimberly

Boknytt: Allegiant Official Trailer

Känns som om det var en evighet sedan jag bloggade, har bara varit så väldigt mycket på gång den senaste veckan. Men nu får någon dag sen kom ju trailern får Allegiant ut och det är jag ju bara tvungen att dela med er! Tycker betydligt mycket bättre om trailern än teasern och nu känner jag mig faktiskt riktigt taggad på att se filmen! Allegiant verkar väll kanske inte följa boken jättemycket, men tror än det kan bli en bra film, vi får väll se.

Vad tycker ni själva om trailern? Ser ni fram emot filmen?

Kram

Kimberly

Film: Paper Towns

Så i Torsdags förr-förra veckan (japp det var ett tag sedan) var jag och såg Paper Towns med en kompis, medveten om att många som redan sett filmen och älskat den.

Jag måste väll säga att jag själv aldrig riktigt fastnade för Pappersstäder när jag läste den (och det gjorde jag till och med två gånger). Det är en bra bok, och John Green är en briljant författare, men jag och boken klickade liksom inte. Den var intressant, och som alltid med John Green finns det djup och mening i berättelsen vilket jag älskade. Men den var också lite långdragen och stundvis nästintill tråkig. Även om den helt klart var läsvärd och väl skriven saknade den lite liv. (vill ni läsa hela min recension om boken kan ni klicka HÄR).
     

Men där briljerade filmen. Den var om inte annat livfull! Den lyckades också otroligt bra med att förstärka känslorna i boken, såsom vänskapen emellan karaktärerna, och även humorn lös starkare igenom i filmen. Visst okej, den var inte exakt som boken. En del grejer görs helt klart annorlunda och flera detaljer här och där är ändrade (en sak jag älskade var att Angela fick större plats i filmen, och att hon följde med på roadtrippen, ännu en sak som jag tror bidrog till mer liv). Men det gör inte så mycket. För historien är densamma. Karaktärerna är desamma och känslorna (som sagt) är desamma. Allt finns där och blir om inte till och med lite tydligare på den vita duken.

Eller okej, allt finns inte riktigt där. Det var en sak jag saknade som drog ner filmen en aning: Djupet. Bokens troligtvis bästa drag är djupet. De underliggande meningarna. Den kittlande känslan över att det finns så mycket under den ytliga historien som man bara nosar på. Allt om att hitta sig själv, om pappersstäder och strängar som brister. Om hur vi bättre ser varandra i våra sårbara stunder, om hur man i jakten på någon annan faktiskt kan lista ut mer om sig själv. Allt om hur vi inte fokuserar på vad som är viktigt, men ändå kanske gör det.
     
En del av det fick filmen med. Det om mirakel till exempel och tron på att någon var mer än bara mänsklig, och bara som film oberoende av boken var den ganska fantastisk. Men börjar man jämföra filmes djup med boken finns det lite jag ändå saknar, det känns lite som en del av poängen föll bort även om jag kanske är ensam om att känna så. Särskilt det om pappersstäder. Det nämns några gånger i förbifarten men det är inget som närmare förklaras, och speciellt eftersom det var ett ämne som blev ganska vagt förklarat i boken (även om det fanns betydligt mer till det där) så hade jag hoppats att det blev något man fick större förståelse för i filmen, men nej.
     
Okej nu klagar jag kanske lite mycket. Det fanns som sagt mycket djup i filmen också även om det inte var lika mycket som i boken. Kanske deppar jag bara för att mitt favoritciatat ("The town was paper, but the memories were not") inte kom med i filmen medan så många andra viktiga repliker gjorde det (vilket jag älskar, att de ibland citerade boken rakt av). Men tycker verkligen hela pappersgrejen är viktig, och saknade även ballonggrejen ("At some point, you gotta stop looking up at the sky, or one of these days you'll look back down and see that you floated away, too.") lite.

       
Men det var en otroligt bra film, både jämfört med boken och inte. Boken ligger mig varmt om hjärtat trotts sin långdragenhet (??) och det gör filmen också, just eftersom den var motsatsen till långdragen enligt mig.

Så jag rekommenderar definitivt filmen! Dessutom, för er som inte vet det redan så: SKA LOOKING FOR ALASKA OCKSÅ BLI FILM! (fick reda på det här för två veckor sedan, men väntade med att skriva om det förens jag skulle skriva om Paper Towns och sen kom saker emellan och blablabla, men nu skriver jag om det i alla fall!) Jag har inte läst boken än men planerar att göra det snart och tror verkligen den kommer vara bra. Ser verkligen fram emot filmen i all fall!

Så vad tyckte ni själva om Paper Towns? Föredrar ni boken eller filmen? Dela med er!

Kram

Kimberly