Aldrig Bara Ord: HAMILTON: Min kärleksförklaring till ett genialiskt mästerverk

Jag är besatt. Eller, närmare bestämt är jag är besatt av Hamilton.

Och när jag säger Hamilton, så ja, då menar jag Alexander Hamilton, han den där gamla snubben på 10 dollar sedeln. Fast samtidigt inte riktigt - jag är besatt av musikalen Hamilton som är baserad på hans liv (eller snarare soundtracket till den eftersom jag inte ens varit i närheten av att ha fått en chans att gå att se den på Broadway eftersom den 1) är på Broadway och 2) biljetterna är asdyra).

Men, inte desto mindre är jag besatt. Så förbered er på ett väldigt opartiskt kärleksbrev till musikalen vars musik de senaste månaderna fått extremt stor plats i mitt liv.

För några dagar sedan såg jag att Lisa från Bladvändaren skrev ett inlägg om Hamilton och då kände jag att det kanske var dags för mig med - för på fullaste allvar, ni får inte missa det här. Hamilton är inte vilken musikal som helst, det är en Hip Hop och RnB musikal (men den inkluderar även många andra musikgenrer) som - om jag får säga det själv - är rent ut genialiskt. Den är nutida och revolutionerande på mer än ett sätt.

Musikalen är skriven av Lin-Manuel Miranda (som också skrev och skådespelade i In The Heights). Jag kommer inte ihåg vem det var (ber om ursäkt) men för några dagar sedan såg jag någon beskriva Lin-Manuel Miranda som dagens Shakespeare och det känns som en ganska träffande beskrivning - fast i musikalformat (eller så är jag bara jäkligt starstruck för tillfället). För var det något som var säkert efter att jag hade lyssnat igenom hela soundtracket till Hamilton var det att Lin-Manuel Miranda är ett freaking musikaliskt geni - och ju mer jag lyssnar, ju starkare blir den åsikten. För han har skapat något som är 1) Underhållande men samtidigt så himla vackert 2) Inspirerande och, kanske mest fantastiskt av allt 3) som mixar historia och nutid på det mest otroliga sätt. Han tar historia och gör den aktuell, gör den enkel att relatera till och han bygger upp en sådan komplex och mångsidig berättelse kring den att man blir otroligt känslomässigt investerad och förstår den på ett helt nytt sätt. Det är otroligt.

Så här är vad musikalen handlar om:

”How does a bastard, orphan, son of a whore and a

Scotsman, dropped in the middle of a

Forgotten spot in the Caribbean by providence

Impoverished, in squalor

Grow up to be a hero and a scholar?

[…]

Alexander Hamilton

When America sings for you

Will they know what you overcame?

Will they know you rewrote the game?

The world will never be the same”

Först och främst cirklar Hamilton självklart runt musikalens huvudkaraktär, självaste Alexander Hamilton, den föräldralösa unga manen som kom till USA med en dröm om att förändra världen och lyckades. Om immigrant som tog sig från botten upp till toppen och för evigt lämnade efter sig sitt avtryck på världen - även om hans historia också är betydligt mer komplicerad än så. Han är en av USA:s grundfäder och deras första finansminister, och än i dag i USA använder man fortfarande de ekonomiska systemen han införde. Hans historia är både inspirerande, tragisk,

och mänsklig vilket är ganska så fantastiskt.

”Don’t be shocked when your hist’ry book mentions me

I will lay down my life if it sets us free

Eventually, you’ll see my ascendancy”

Basicly så börjar musikalen med en låt som presenterar Alexander Hamiltons öde (passande heter den också Alexander Hamilton), och förklarar för oss lite vem han var och hur han kom att bli så - och redan där är jag fast. Men första sången är egentligen bara ett smakprov på hela den resa som kommer efter. Som inte bara berättar för oss om en pojke som följde sin dröm, utan också om både lycklig och olycklig kärlek, en systers uppoffring för en annan, ett helt lands uppror och gnistan som blev till en revolution. Om politiska intriger, om vänskap och svek, hopp och beslutsamhet. Och självklart om så mycket, mycket mer. Historien berättas av en hel drös med intressanta karaktärer där självklart Hamilton ingår, men även hans fru Elizabeth Schuyler och hennes syster Angelica, LAFFAYET, George Washington och inte minst Aaron Burr (för att nämna några)- - Hamiltons lika delar vän som fiende och en av de mest intressanta karaktärer jag någonsin stött på (åtminstone musikalvarianten av honom).

”And? If we win our independence?

Is that a guarantee of freedom for our descendants?

Or will the blood we shed begin an endless

Cycle of vengeance and death with no defendants?”

Seriöst, jag måste ta en sekund och bara fokusera på Burr. Mannen som ständigt ville mer, men som ändå inte lyckades. Som kämpade, men trotts det tycktes förlora. Historiens skurk, som är så mycket mer än man först tror. Burr har förlorat så väldigt mycket i sitt liv, att han har lärt sig att den enda han kan lite på är sig själv och hans öde är rent ut hjärtskärande. Kanske är det därför Wait for it är en av mina absoluta favoritsånger genom hela musikalen. För den är så äkta och så fin och den visar oss verkligen en annan sida av karaktären som först framstod som för feg för att våga ta ställning.

”Death doesn’t discriminate

Between the sinners

And the saints

It takes and it takes and it takes

And we keep living anyway

We rise and we fall

And we break

And we make our mistakes

And if there’s a reason I’m still alive

When everyone who loves me has died

I’m willing to wait for it”

Men, det mest fantastiska med musikalen, det är ändå hur vi med sångerna får se en hel nation växa fram. Karaktärerna är vad som driver historien framåt och utan dem hade berättelsen aldrig blivit så levande. Kärnan av det hela är dock inte bara Hamilton som person, det är allt han stod för. För hoppet och kampen och mänskligheten han symboliserade. Det är revolutionen han var med och genomförde, nationen han började bygga - och det är det jag älskar. Hur musiken kan bli både personlig och samtidigt omfatta något så väldigt stort. Dessutom är ju låtarna genuint bra!

”You want a revolution? I want a revelation

So listen to my declaration:

“We hold these truths to be self-evident

That all men are created equal”

And when I meet Thomas Jefferson

I’m ‘a compel him to include women in the sequel!”

Och, självklart, för att jag är en sådan nörd när det kommer till ord, måste jag bara ta en sekund och rent ut hylla Lin-Manuel Miranda. Inte bara för att han har skapat fantastiska karaktärer och gett dem de mest levande röster, eller för att han har lyckats mixa historia och nutid, politik och underhållning på ett så otroligt skickliga sätt. Eller, för den delen att han lyft fram kvinnliga karaktärer ur historien såväl som män, trotts att de knappt syns i historieböckerna - eller haft ett skådespelare som speglar dagens America, istället för historiens för att göra en poäng. Nej även om allt det där är väl värt att hylla måste jag bara för en sekund lyfta fram Mirandas fantastiska språk och skicklighet. Varje gång jag lyssnar igenom låtarna till soundtracket upptäcker jag ständigt nya saker. Det blir aldrig tråkigt, för Miranda får in så mycket, och han får in det på ett sådant vackert sätt. Han får alla så komplexa bitar att passa ihop och samtidigt inte bara bli bra, utan magnifika. Jag kan inte förstå hur han lyckats skapa allt detta, hur han lyckats skriva sång efter sång där alla har ett sådant djup, sådan passion och känsla, och samtidigt hänger samman. Att säga att jag är imponerad är en underdrift.

"What if this bullet is my legacy?

Legacy. What is a legacy?

It's planting seeds in a garden you never get to see

I wrote some notes at the beginning of a song someone will sing for me

America, you great unfinished symphony, you sent for me.”

Sen, nu när vi ändå pratar om den så har jag några tips innan ni börjar lyssna (för det hoppas jag verkligen att ni gör nu): 1) Lyssna i kronologisk ordning så ni får en ordentlig uppfattning om i vilken ordning allt händer. Det är viktigt. 2) Lyssna med text - det blir sååå mycket enklare att förstå då - speciellt eftersom endel sånger innehåller ganska mycket rap, som går ganska snabbt. Och 3) var inte rädda för att googla karaktärerna. Kolla upp vem Alexander Hamilton är, vem Aaron Burr är och liknande om ni inte riktigt hänger med på allt - för soundtracket utelämnar en del, så ibland kan det vara svårt att hänga med i om man inte pausar ibland och gör lite extra research.

"I wrote my way out of hell

I wrote my way to revolution

I was louder than the crack in the bell

I wrote Eliza love letters until she fell

I wrote about The Constitution and defended it well

And in the face of ignorance and resistance

I wrote financial systems into existence

And when my prayers to God were met with indifference

I picked up a pen, I wrote my own deliverance"

Här nedan har jag lagt in lite videos om ni nu har blivit intresserade: Det två översta är "smakprov" som visar klipp ur musikalen, och den längre går också in lite mer på vad Hamilton handlar om, och innehåller även en mindre intervju med Lin-Manuel Miranda. De två nedersta videorna är två av de första sångerna i musikalen från när casted uppträde i vita huset. Videon när de sjunger Alexander Hamilton börjar också med ett tal om musikalen från Obama.