Kommande böcker: December 2015

December verkar bli en ganska tom månad när det gäller kommande böcker, åtminstone från det jag snappat upp. Men en bok man absolut inte får missa är Askfödd av Sabaa Tahir!!

28 December: Askfödd av Sabaa Tahir

Tycker det är så kul att att An Ember in the Ashes blir översatt till Svenska av B. Wahlström!! Kan verkligen inte vänta på att att få läsa den här boken!! På Goodreads beskrivs boken såhär: "I Krigarnas imperium straffas olydnad med döden. Intellekt slås i bojor och skönhet blir till ruiner. Det som en gång var ett blomstrande rike är nu en värld av aska." - alltså, hur coolt låter inte det!?!? Askfödd är en fantasy roman där man för följa Laia och Elias i deras kamp mot frihet i en värld i ruiner. Så spännande!

10 December: Huset mittemot av Alex Haridi: Huset mittemot kommer nu ut som pocket av Månpocket, och eftersom jag inte läst boken än är det kanske dags att plocka upp den. Måste dock säga att även om jag alltid uppskattar när böcker kommer ut i pocket (eftersom min bok-budget inte är allt för stor), så var det här omslaget verkligen inte att föredra, tyvärr. 

18 December: After: När vi möttes av Anna Todd: Måste börja med att säga att jag faktiskt är lite osäker på om den här boken verkligen kommer ut i December. Enligt Bokus är det preliminära datumet  18/12 men på Norstedts hemsida står det att boken kommer ut i pocket i Januari, så vi får väll se lite. Kul att serien kommer i pocket iaf :)

Vet ni några andra böcker som kommer ut i December får ni gärna tipsa mig om dem i kommentarerna!
Kram, Kimberly

En enda natt av Simona Ahrnstedt

Titel: En enda natt

Originalets titel: En enda natt

Författare: Simona Ahrnstedt

Antal sidor: 500

Förlag: Månpocket

Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

Handling (från Goodreads): Natalia De la Grip är en av finansvärldens unga supertalanger. Som kvinna, född in i överklass och rikedom, förväntas hon mest intressera sig för mode och inredning. Men Natalia har alltid gått sin egen väg. Envist och stenhårt arbetar hon för sitt mål: att få fadern, patriarken, att se och erkänna hennes kompetens och ge henne en plats i familjeföretagets styrelse.

       David Hammar är en uppkomling och finansvärldens meste bad boy. Trots sin arbetarklassbakgrund har han lyckats bli en av Sveriges rikaste riskkapitalister. Han är lika beundrad som avskydd och dessutom känd för sina glamorösa kärleksaffärer. På grund av händelser i det förflutna är han ute efter hämnd på familjen De la Grip. Kanske kan han komma åt dem via dottern, Natalia?

       När David bjuder ut Natalia på lunch blir hon både nyfiken och vaksam. Hon vet att männen i hennes familj hatar honom, men undrar varför. Hon vet också att David dejtar filmstjärnor och prinsessor, inte alldagliga finanskvinnor. Lunchen blir oväntat trevlig och mot sin vilja dras de till varandra. Attraktionen som uppstår leder så småningom till en natt ingen av dem kan glömma. Båda är tagna av kemin dem emellan, men de intalar sig själva att det aldrig kan bli något. Relationen är fullkomligt otänkbar, de är fiender, det var bara en enda natt. Eller?

Vad tycker jag? När jag plockade upp En enda natt av Simona Ahrnstedt trodde jag att den skulle innehålla lite vanlig okomplicerad romantik och möjligtvis lite meningslöst tråkigt drama. En enkel kärlekshistoria helt enkelt på gott och ont…

       Det tog ungefär 150 sidor innan jag insåg att mina förutfattade meningar låg ganska så långt ifrån sanningen.

       Absolut, En enda natt är främst en kärlekshistoria, men den är så mycket mer än bara det. Det är en berättelse om makt, feminism, fördomar, hämnd och förtryck. En historia i lager på lager som går så mycket djupare än man kanske först tror. Där finns hemligheter och överraskningar begravda - och de sista 150 sidorna var omöjliga att slita sig ifrån!

       I den här romanen får vi följa Natalia De la Grip och David Hammar. De kommer från motsatta sidor i Samhället. Natalia är kvinnan som föddes in i en adelsfamilj, som alltid haft pengar och en respekterat namn. David å andra sidan är rikskapitalisten som har fått jobba sig upp från samhällets botten. Nu befinner de sig båda i toppen av Sveriges finnanselit, och Simona Ahrnsted väver samman deras berättelse på ett otroligt skickligt sätt. 

        Det här är en komplex historia med ännu mer komplexa karaktärer, men den är ändå inte svår att förstå eller hänga med i (eller jo okej, det tog mig väldigt lång tid att komma underfull med Åsas och Michels förhållande, men alla pusselbitar föll tillslut på plats där också). Berättelsen är välbyggd och karaktärerna lika så. Allting är väl skrivet, bra tajmat och även om språket kanske inte är är det mest effektfulla någonsin berättar det som sagt den här berättelsen på ett väldigt väl sätt, boken känns verkligen genomarbetad.

       Kanske har den här berättelsen inte har världens mest ooriginella historia eller ligger med spänningen på top, men den är bra ändå. Speciellt karaktärerna bidrar så otroligt mycket till historien. De är olika, och man får verkligen se dem växa. Dessutom har de djup, man får lära känna dem på flera olika plan och man får en förståelse för dem som jag inte kan säga att jag alltid känner av när det kommer till andra böcker. För det finns så mycket till varje karaktär, baksidor som vi långsamt blir visse om. Vi får se dem starka och svaga, självsäkra och osäkra och återigen så förstår vi dem. Vi vet varför de känner som de känner, varför de gör de val de gör. Det känns bra, att på något sätt få den kontakten med berättelsen och karaktärerna. 

         För att sammanfatta är En enda natt inte direkt ett storslaget äventyr, men den är en otroligt välskriven bok i sin genre och definitivt läsvärd för alla som är ute efter lite förbjuden romans och ett maktspel med oväntade twister. 

         Åh värt att tilläga förresten, är att jag tror att det här är en roman som passar tjejer lika bra som killar eftersom man får läsa ur blandade perspektiv och frågorna känns lika aktuella för båda könen. Så fritt fram för alla! (vet inte om det bara var jag som hoppade till slutsattsen att boken verkade vara mer riktad till tjejer/kvinnor innan jag började läsa den, men så är verkligen inte fallet när man väl kommit in i den)

Har ni själva läst något av Simona Ahrnsted? Någon som läst uppföljaren En enda hemlighet? Dela med er av era tankar i kommentarerna i sådana fall!

Kram

Kimberly

Eleanor & Park av Rainbow Rowell

Titel: Eleanor & Park

Originalets titel: Eleanor & Park

Författare: Rainbow Rowell

Antal sidor: 329

Förlag: Månpocket 

Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

”Ingenting som var före dig räknas”, sa han. ”Och något efteråt kan jag inte ens föreställa mig.”

Handling: (från baksidan)

Eleanor: Rött hår, fel kläder. Stod brevud honom tills han vände på huvudet. Låg bredvid honom precis innan han vaknade. Fick alla andra att verka gråare och tristare och totalt ointressanta.

       

Park: Han vet att jag kommer att gilla en låt innan jag har hört den. Han skrattar innan jag kommer till slutklämmen. Det finns ett ställe på hans bröst, strax nedanför halsgropen, som gör att jag får lust att låta honom hålla upp dörrar för mig. 

Vad tyckte jag? Rainbow Rowell är en författare jag länge velat läsa eftersom hennes böcker har blivit så hyllade. Ändå sköt jag länge upp att läsa Eleanor & Park, eftersom det inte riktigt kändes som den typ av bok som skulle passa mig. 

       Vad jag i alla fall kan säga nu, efter att ha läst boken, är att jag förstår varför Rainbow Rowell är så hyllad.

        Eleanoe & Park är inte en perfekt bok, eller ens en bok som tog mig med storm, men det är uppenbart att Rainbow Rowell visste vad hon höll på med när hon skrev den. Boken är otroligt bra skriven, historien är väl sammanflätad och karaktärerna jordnära och äkta. Det var länge sedan jag läste en bok så fylld av kärlek som, precis som karaktärerna, kändes överväldigande äkta. Eleanor och Parks relation och kärlek gick nästan att ta på. Man kom så nära den att det enkelt gick att känna med dem. Deras känslor för varandra gick rakt in i hjärtat på mig.

       I början av boken tyckte jag att tajmingen var perfekt. Historien gick snabbt fram - men inte för snabbt - de första hundra sidorna flög förbi. Men sen blev berättelsen betydligt långsammare. Inte så att man slutade läsa, men så att man regelbundet började kolla sidnumrera för att det inte kändes som om man kom någonstans. Drivet i boken kom dock tillbaka lite senare, och i slutet tar hela berättelsen verkligen en oväntad vändning som klistrade fast mig vid boken till sista sidan. 

        Slutet i sig är väl i och för sig något jag inte var överdrivet nöjd med. Det var lite för öppet för min smak, men det var fortfarande inte dåligt, snarare väldigt stämningsfullt och en ordentlig punkt - även om jag inte hade haft något emot att få läsa mer om Eleanor och Park, och fortsättningen på deras kärlekshistoria. 

       Innan jag avslutar den här recensionen måste jag dock komma tillbaka till tajmingen i boken. Ja, berättelsen var delvis seg och gick ganska långsamt fram i mitten om ni frågar mig, men boken var inte direkt tråkig. Och vad som ändå höll historien uppe tror jag mycket var bytena av perspektiv. Hela tiden hoppade man fram och tillbaka mellan Eleanor och Park, och i de bytena satt tajmingen verkligen perfekt. Att få läsa ur bådas perspektiv på det sättet drev historien framåt och gjorde den intressantare. Det var aldrig att jag störde mig på ett byte, eller tyckte det gick för lång eller kort tid emellan dem. De kändes alltid perfekta. Man fick aldrig läsa ur en persons perspektiv särskilt länge och jag tror det, och de korta kapitlen, kan ha varit en bidragande faktor. De båda huvudpersonernas liv, synvinklar och perspektiv flätades så väl samman att de flöt in i varandra samtidigt som historien bara flöt på. Otroligt bra skrivet. 

       Så sammanfattningsvis är Eleanor & Park en bra bok med  både jordnära och äkta kärlek såväl som karaktärer. Berättelsen blev en aning långsam, men bytena av perspektiv och de korta kapitlen i boken drev ständigt historien framåt. Intressant och välskriven. Personligen kommer det nog inte ta lång tid innan jag läser mer från Rainbow Rowell

Poäng: 6,5 av 10

Har ni läst Eleanor & Park eller någon annan av Rainbow Rowells böcker? Kommentera och berätta vad du tyckte!!

Kram

Kimberly

Psst: Andra böcker som kanske kan vara intressanta?

- Jag ger dig solen av Jandy Nelson
- Fangirl av Rainbow Rowell

Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman

Titel: Oceanen vid vägens slut

Originalets titel: The Ocean at the End of the Lane

Författare: Neil Gaiman

Antal sidor: 218

Förlag: Jag läste den i pocketformat så Månpocket

Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

”Ibland skyms barndomsminnen av allting som kom sedan, liksom barndomens leksaker kan ligga glömda allra underst i en proppfull vuxengarderob, men de är aldrig borta för alltid.”

Handling (från baksidan av boken): Det här är berättelsen om en pojke vars oskuldsfulla barndom tog slut våren då han fyllde sju år. Det var våren du gruvarbetaren inackorderades och då familjen tog hjälp av barnflickan Ursula Monkton. 

        Det var våren då pojkens världar - både barnets fantastiska och de verkliga - förändrades för alltid.

       Oceanen vid vägens slut är ett koncist mästerverk där Neil Gaiman avtäcker en berättelsen lika fasansfull som vemodig, i lager på lager och där han låter en liten pojke stå öga mot öga med förgörande ondska och finna den vackraste vänskap man kan önska.

Vad tyckte jag: Det tog ett litet tag innan jag kunde sätta mig ner och skriva den här recensionen - det var väldigt svårt att sammanfatta mina tankar och känslor kring den här boken. 

       Till att börja med kan det vara värt att nämna att Oceanen vid vägens slut, förra året blev utnämn till den bästa boken inom kategorin Fantasy av hemsida Goodread. Med det i åtanke, plus alla de gånger jag om och om igen hört lovord om den här boken (bara här om veckan när jag var i bokhandeln hörde jag en av de som jobbade där förklara för en kund hur fantastisk den här boken var) så bestämde jag mig för att plocka upp den. Genom att bara läsa på baksida skulle den här boken troligtvis aldrig intresserat mig särskilt mycket - historien lät inte som något som jag i vanliga fall skulle fastna för. Men är man en fantsy-älskare, som jag, har man lite en skyldighet att läsa en bok som blivit utnämn till den bästa fantasyboken. Jag menar, för att vara den bästa inom sin genre (och en ungdomsbok!) så måste den ju vara en läsupplevelse utöver det extra - åtminstone var det hur jag resonerade innan jag plockade upp Oceanen vid vägens slut. Så jag gav den en chans. 

       Jag kan väll säga så mycket som att jag inte håller med om att den här boken var förra årets bästa fantasy. Oceanen vid vägens slut var väll inte direkt en dålig bok, den var bara inte överdrivet bra heller i mina ögon. Och när jag väl läst ut den kände jag mig otroligt besviken. 

        Boken var precis lika tråkig som jag anat genom baksidetexten, den kändes grå och jag hade väldigt svårt att relatera till historien och karaktärerna. Och själva fantasybiten? Den var väll inte rent ut dålig den heller, men de små bitar av fantasy vi fick kändes verkligen som just det - små bitar. En bit här, en bit där, men det var svårt att se hur allt hängde samman, att få en uppmålad bild av det hela och förstå den. Visst var fantasyn stundvis vacker och mysterisk, men den var inget äventyr, ingen färgexplosion utan dess like som jag hade förväntat mig. 

        På många sätt kändes den här boken som någon form av korsning emellan Pojken i randig pyjamas och någon barnsaga. En berättelse om något större berättad ur ett barns ögon, där man aldrig fick alla delarna. Enligt mig var den dessutom seg. Oceanen vid vägens slut är en tunn bok, ändå var den svår att ta sig igenom och fram emot slutet hade jag ingen motivation att läsa klart den. Absolut, här och där kom Neil Gaiman med en och annan djup, insiktsfull och vacker kommentar som man kanske fastnade för i några ögonblick, och språket i boken var klanderfritt. Det fanns till och med små, små delar när jag drogs med av berättelsen och t.ex kunde känna huvudkaraktärens skräck - men det var inget som var ett genomgående drag genom hela boken. Som sagt; Oceanen vid vägens slut är ingen dålig bok, den är bara inte fantastisk i mina ögon. 

       Ska jag vara ärlig är det här en bok som jag tror passar lite äldre personer och inte tonåringar, åtminstone var det känslan jag fick när jag läste den. Att boken riktade sig till vuxna som blickar tillbaka på sin barndom snarare än de som fortfarande upplever den, eller de som precis håller på att lämna den bakom sig. Varför den blivit katigoriserad som en ungdomsbok i Sverige (eller - visst har den det?) har jag lite svårt att förstå. 

       Neil Gaiman är dock en författare jag kommer försöka läsa mer av i framtiden. Det här är min första bok av honom, men jag har snubblat över många citat från honom som verkligen talat till mig på ett väldigt äkta sätt. Den här boken passade mig kanske inte, men jag tror inte Neil Gaiman är en dålig författare för det. 

       Sammanfattningsvis efter den här extremt långa recensionen så var Oceanen vid vägens slut verkligen inte en bok jag fattade tycke för, men en bok som jag vet och tror har större skönhet i andras ögon, så är du lite äldre (uppemot 40 kanske) eller bara vill prova på den bok som faktiskt blivit utnämnd till förra årets bästa fantasy, så gör det. Förhoppningsvis kommer den falla er bättre i saken än mig!

Om ni själva läst Oceanen vid vägens slut för ni gärna dela med er av era tankar i kommentarerna!!

Kram

Kimberly

De utvalda: Tankeläsaren av Kristin Cashore

Titel: De utvalda: Tankeläsaren

Originaltitel: Graceling

Författare: Kristin Cashore

Antal sidor: 479

Serie: De utvalda #1

Förlag: Månpocket

Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

Handling: Sedan Kasta var åtta år gammal har hon tvingats hota och döda människor åt kungen. Hon är en särling, vilket innebär att hon är född med en speciell gåva som kungen har rätt att nyttja. 
       Hennes gåva gör Kasta oslagbar i strid - ingen har någonsin ens kommit i närheten av att besegra henne, åtminstone inte tills hon möter Po. En mystisk, svårslagen särling med ögon som ser rakt igenom henne. Han verkar förstå Kasta bättre än någon annan, men vad döljer han?

       Mötet med Po är början på en farofylld resa där Kasta får uppleva sådant hon trodde var omöjligt. Bottenlös ondska, trofast vänskap och en kärlek så stark att den skrämmer henne. 

Vad tycker jag? Det här är andra gången jag läser Tankeläsaren och än en gång tog den med mig på ett rafflande äventyr med ondskefulla kungar, hemliga sällskap och blomstrande vacker kärlek!

       Vad jag ofta förundras över med den här boken är hur utvidgad dess läsarkrets är. Många av minna vänner som annars inte alls läser särskilt mycket fantasy älskar den här boken och när jag läste Tankeläsaren den här gången försökte jag ta reda på varför - vad som gör den här fantasy boken så speciell och varför den tagit sig in i så många hjärtan. 

       En avgörande faktor tror jag är världen Cashore målar upp. Den är inte unik, men den är lätt att förstå sig på - kanske för att den inte är allt för olik vår egen för några hundra år sedan - på samma gång som den är så ofantligt annorlunda från vår vardag. Språket som Cashore målar upp den här världen med är dock inte överdrivet målande. Det här är ingen bok med djupa funderingar, poetiska beskrivningar och underliggande meningar. Språket gör vad det ska, det berättar en rafflande historia - och i den här boken räcker det. 

       Jag tror Cashores styrka ligger i karaktärerna. De är de mest framträdande och fängslande med historien och ärligt har jag fäst mig vid en hel del av dem. Karaktärerna är väl underbyggda, unika och kemin de har till varandra är otrolig. Jag har sällan stött på ett par som Kasta och Po, med en så stark och passande kemi att den nästan går att ta på. Den lyfter hela boken och deras kärlek går rakt in i mitt hjärta. Om jag någonsin får uppleva ett förhållande som deras kan jag skatta mig lycklig. För det är något speciellt med deras sätt att förstå och acceptera varandra utan att någonsin försöka ändra den andra. Hur de bara älskar villkorslöst i vetskapen om att de blir lika älskade tillbaka. Det är vackert att läsa om och jag är ärligt lite ledsen över att behöva lämna dem bakom mig. 

       Allt som allt är det här en väldigt välbyggd fantasybok som jag rekommenderar till de flesta - just eftersom jag vet så många som fattat tycke för dem även om fantasy inte är deras favoritgenre. Tror också det här en bok som inte enbart passar tonåringar - visst, den katigoriseras som en tonårsbok men ärligt tycker jag inte den är särskilt ungdomlig. Huvudkaraktärerna är runt arton år, ja, men de har också upplevt så mycket i livet att de ofta känns äldre än så och boken är väldigt mogen. 

Poäng: 7 av 10

Kram

Kimberly