Böcker jag glömt bort

Tjenare allesammans! Det är tisdag, och således Top Ten Tuesday. Veckans tema är böcker men verkligen tycker om / tyckte om när man läste, men inte kommer ihåg särskilt mycket om idag, och ärligt talat, de flesta böcker jag läst faller nog under den kategorin. Så konstigt tycker jag dock inte det är, jag menar man glömmer ju - massor. Inte kan man hålla all handling och alla karaktärer i huvudet efter några år. Eller så är jag bara extra glömsk. Men vet ni vad, jag ser det snarare som en gåva än en förbannelse - för det betyder ju att man kan läsa om böcker mycket oftare och få uppleva deras magi igen! Här kommer hur som helst några böcker som jag vet att jag tyckte väldigt mycket om när jag läste dem, men idag knappt kan yttra mer än någon vag mening om gällande handlingen. Bäst att jag varnar er innan ni läser vidare också, även om jag nästan inte alls kommer ihåg varken handling, karaktärer eller plottwist till dessa böcker, kan inlägget möjligtvis innehålla några spoilers (har tyvärr svårt att minnas hur stora dock hehe), så läs vidare på egen risk. 

Himlen börjar här
Handlar om en karaktär som heter Lennie? Kanske? Någon heter Lennie i alla fall. Och huvudkaraktären (möjligtvis denna Lennie) har förlorat sin storasyster? Och spelar ett instrument? Och någon av karaktär har ett namn med referens till en av snubbarna i The Beatles? Är det Lennie de syftar på då? Är Lennie en referens till Beatles (Fun fact: Kan ca noll om Beatles utom att en av medlemmarna heter Paul. Det är en skam, jag vet)?

Jag ger dig solen
Handlar om två tvillingar, en heter något på J. Kanske Jude? Den ena (eller båda) går på en konstskola. Och någon gång i boken säger den ena till den andra ”jag ger dig solen” pga de brukade köra någon lek när de var liten där de ”gav” varandra grejer (lite osäker på den här faktiskt)?

Jellico Road
Den är mystisk och handlar om både nutid och dåtid. Huvudkaraktären är föräldralös? Bor på en internatskola? Det är något med en kvinna som bor i en stuga en bit från skolan också, eller hur?

Alla Fallen ängel-böckerna, utom den första
Antar att Nora och Patch är med (jag menar uppenbarligen eftersom de är huvudkaraktärerna)… och Noras bästa vän Vee? Och vänta - blir inte Nora kidnappad i en av böckerna? Av någon superhögt uppsatt ängel eller något? Mycket möjligt. Och så tror jag hon och Patch bråkar lite i någon. Eller är det i första?

Prododgy och Champion från Legend-trilogin
Minns typ ingenting alls. Utom typ ett inbrott på en flygbas? Plus att någon hamnar i fängelse en kort stund (eller är det i första boken)? Och att Day och June är med såklart. Börjar de dessutom bråka i de senare böckerna i trilogin? Känns som det. Hoppas de blir sams i slutet. Känns som om de blir det, men kan för mitt liv inte minnas.

Frost (+ uppföljare om jag läste dem. Kommer faktiskt inte ihåg. Kanske tvåan)
Det finns typ ”varulvar” (fast inte riktigt varulvar - tror inte de kallar sig själva det i alla fall. Eller så gör det de, helt blankt i skallen, men känns fel att kalla dem det), och en av dem är jättesnäll och heter Sam och gillar att läsa och räddar huvudkaraktären från elaka vargar när hon är ett barn? Och han och huvudkaraktären brukar sitta och läsa i varsin skinfåtölj i huvudkaraktärens pappas kontor. Tror jag. Nära sanningen?

Matched och uppföljaren Crossed
Kanske en överdrift att säga att jag verkligen tyckte om den här serien, men kommer ihåg att böckerna i alla fall var ganska så spännande, även om jag inte kommer ihåg mycket annat. De lär sig inte skriva för hand - det vet jag. Och det finns en rebell som börjar på K som lär huvudpersonen att skriva. Och någon gång är de i en öknen? En typ röd öknen? Och det finns en motståndsrörelse. Fast det gör det ju typ alltid i dystopier, så säger kanske inte så jättemycket.

Kretsen
Fyra huvudkaraktärer, en tjej som heter Blue och tre killar - magi är inblandat på något sätt. Och typ ett gammalt träd? Kanske? Åh, vänta en av killarna heter Adam och har rakat huvud och alla killarna går på en pojkskola där man måste ha uniform?

Vilka böcker har ni själva väldigt svårt att minnas något alls om, utom att ni tyckte väldans mycket om den? Dela med er i kommentarerna! 

Ha det gott!

Allt det vackra är inte förstört av Danielle Younge-Ullman

Titel: Allt det vackra är inte förstört
Originalets titel: Everything Beautiful is Not Ruined
Författare: Danielle Younge-Ullman
Antal sidor: 434
Serie: -
Förlag: Lavender Lit
Länkar: Adlibris ᛁ Bokus ᛁ Goodreads

”Jag är avskuren från all glädje, oberörd av skönhet, förföljd av sorg, fångad under den här himlen, i detta liv, i mitt eget huvud och hjärta, där allt, nästan allt, har gått åt helvete. 

När jag står här i det totala mörkret i den gassande solen inser jag: Jag skulle kunna tända eld på saker, krossa byggnader med en yxa, inombords eller ute i världen, och det skulle inte göra någon som helst skillnad. 

Jag är helt och totalt och förblindande förlorad.”

Handling (tagen från Goodreads): Som barn reste Ingrid över hela Europa tillsammans med sin mamma, operasångerskan Margot-Sophia. Men när den talangfulla sångerskan förstör sina stämband får karriären ett abrupt slut. I ett försök att gå vidare flyttar de hem till Kanada igen. Men minnet av det som gått förlorat är fortfarande smärtsamt närvarande.

Ingrid lovar sin mamma att hon ska delta i ett överlevnadsläger ute i vildmarken, för att bevisa att hon är mogen nog att på egen hand flytta till London för att plugga musik.

Men allt är inte som det verkar, och Ingrid måste räkna ut varför hon egentligen är på lägret, och den egentliga orsaken till att musiken försvann ur deras liv.

Omdöme: Jag älskade den här boken. Älskade, älskade, älskade. Det fanns ett par saker som kanske möjligen störde mig en aning, och jag kommer till dem, men i det stora hela: SÅ JÄKLA FANTASTISKT.

Helt ärligt, jag hade inte jättehöga förväntningar på Allt det vackra är inte förstört. Jag menar, visst verkade den bra, men inte så bra. Men det var så bra, bättre än så bra. Boken utspelar sig till större delen på ett överlevnadsläger i Kanadas vildmark, men växlas då och då med återblickar till huvudkaraktären Ingrids uppväxt. Alla scener från överlevnadslägret var fantastiska, framförallt pågrund av karaktärerna. För karaktärerna vi får lära känna, de är helt otroliga. De är välbyggda, komplexa, och olika. Jag fullkomligt älskar att vi får följa denna grupp udda ungdomar, medan de är fast på ett överlevnadsläger tillsammans. De finns de som inte är accepterade av sin familj, de som stuckit hemifrån, de som suttit inne med mera. Alla har en egen historia som är hjärtskärande och stärkande på en och samma gång och hur de här ungdomarna hittar varandra medan de tvingas vandra genom skogen är ganska så fint. Mitt hjärta smälter för dem allesammans. Hela iden är så fin och dessa unika karaktärer och deras berättelser - och Ingrid och hennes berättelse - berör så otroligt mycket att de får mig att KÄNNA, hela boken igenom.

Men det är inte bara det att boken är fin, berör och behandlar viktiga ämnen, den är också extremt väl skriven. Hur Danielle Younge-Ullman byggt upp det hela, de välskapta karaktärerna, språket och hur historien långsamt utvecklas - allt är bara så förbaskat bra. Dessutom älskar jag hur hon lyckats blanda tragedi och humor, Ingrids sarkastiska kommentarer fick mig ständigt att skratta rakt ut under läsningen. Breven till hennes mamma dröp stundvis av så mycket ironin att jag bara inte kunde hålla mig - och det uppskattades. Det gjorde att boken inte blev så tung ändå. För även om alla karaktärerna handskas med väldigt tunga grejer, så blir de också instruerade att förvara sina skitiga toapapper i en återförslutningsbar påse i väskan, och tvingas torka sina underkläder på en pinne över lägerelden. Danielle Younge-Ullman skapar en bra balans på det sättet som gör att boken känns äkta. Den är tung och allvarliga, och får mig ibland att behöva blinka bort tårarna i ögonvrån, men jag andra gånger inte kan hindra ett gapskratt att slinka ut.

Gud vad jag älskade Allt det vackra är inte förstört. Ju mer jag skriver om den, ju mer inser jag det. Det här känns som en sådan behövlig bok, som hanterar så många viktiga ämnen - inte minst psykisk ohälsa. Grejen är väll också den att det inte känns påtvingat. Det känns inte som om Danielle Younge-Ullman har pressat in för mycket genom att samla alla dessa tonåringar med vilt skilda problem på ett och samma ställe. Det känns inte som om hon i sin vilja att ta på sig dessa viktiga och svåra ämnen försöker för mycket, utan det blir ändå på något sätt helt rätt. Det känns trovärdigt, och framför allt äkta - boken igenom.

Det enda som jag hade lite problem med var återblickarna. Det tar emot att kritisera dem, för jag förstår hur viktiga de är för att historien ska fungera som helhet och bli så fin som den blir, men ibland kände de ändå en aning långdragna. Många gånger kom jag på mig själv med att skynda mig igenom en del av dem för att så snabbt som möjligt få komma tillbaka till Ingrid i nutid i vildmarken. Det kändes som om de hände mer där på något sätt. Men det är nog den enda kritik jag har, vilket gör att jag ändå ser det som ett ganska så bra omdöme.

Sammanfattning: Allt det vackra är inte förstört är en otroligt vacker och välskriven historia som helt klart blivit en personlig favorit. Läs den, vem du än är, bara läs den. Världen behöver den här boken, den gör det för hur viktig, äkta och underhållande den är. Allt det vackra är inte förstört är en bok man inte kan läsa utan att bli berörd. Någonting kommer du definitivt känna, jag lovar.

Vad tycker ni själva om Allt det vackra är inte förstört? Lämna era tankar i kommentarerna!

Ha det gott!

10 böcker jag planerar att läsa om

Tjenare allesammans! Idag är det inte tisdag, utan torsdag för jag är sen - som vanligt - men tänkte ändå köra veckans Top Ten Tuesday!  Vad som dock är nytt för den här veckan är att TTT har flyttat, och nu hålls av That Artsy Reader Girl, så kika in där om ni vill veta mer om TTT och framtida teman! Veckans tema är hur som helst Bokiga löften. Mitt enda bokiga löfte för 2018 är mitt Goodreadsmål som ligger på 30 böcker, även om det är mer av en riktlinje. I år tänker jag nämligen försöka ha den inställningen till läsning att jag gör det för min skull, för att jag vill och för att det är kul - och därför har jag valt att inte sätta upp särskilt många mål. Pågrund av det tänkte jag göra min egen tolkning på veckans tema, och istället lista 10 böcker jag vill försöka läsa om i år - nästan som löften, även om jag inte tänker kalla det det för att sätta press på mig själv. Här kommer böckerna!

Minst en Sophie Kinsella bok (tjeck!)
För att Sophie Kinsella är bäst, och mer om det kan ni läsa HÄR.

Som stjärnor i natten
För så fin bok. En av de viktigaste böcker jag någonsin läst och känner att det är dags att återvända till den snart.

We Were Liars
För att jag köpte hem den i Deluxe-Edition eftersom jag inte ägde den sedan innan, och nu när jag väl köpt den måste jag ju liksom läsa den. Och för att det typ är en av mina absoluta favoritböcker genom alla tider (aka mina 19 levda år).

A Court of Thorns and Roses och A Court of Mist and Fury
För att de är superbra, och så jag kan läsa den tredje delen: A Court of Wings and Ruin, utan att bli helt förvirrad för att jag inte minns allt som händer i böckerna innan.

The Kiss of Deception 
Samma anledning som ovan.

Den femte vågen och Det oändliga havet
Samma igen. Väntat så länge på Den sista stjärnan att det blivit för länge.

To All the Boys I’ve Loved Before
Samma anledning igen, vill så gärna fortsätta med serien och få se vad som händer med Lara-Jean.

Fangirl
För att det är en av mina favoritböcker och känner att jag liksom saknar den. Är det konstigt?

Vilka böcker är ni sugna på att läsa om i år?

Ha det gott!

Omläsning: Mina hemligheter av Sophie Kinsella

 Sophie Kinsella är en av mina favoritförfattera - framförallt pågrund av hur roliga hennes böcker är. Det är svårt att hitta bra böcker som får en att skratta utan att det känns onaturligt eller framtvingat. Men, Sophie Kinsella - som den feelgood drottning hon är - misslyckas aldrig med att få mig att dra idiotiskt mycket på munnen under läsningens gång.

Planen var verkligen inte att läsa om Mina hemligheter. Planen var att plocka upp Norra Latin som jag nyligen köpte hem - och är superpepp på, men av någon anledning gick jag fram till bokhyllan och drog ut den rosa och svarta lilla pocket som stått där orörd i över tre år. Sen började jag läsa lite på baksidan, bara för att bli påmind om vad boken handlade om nu igen. Och sen började jag läsa de första sidorna, bara för att se om jag kom ihåg den - och sen woops hade jag kommit över trettio sidor. Dagen efter det tog jag med boken på bussen, och när jag sedan kom hem från jobbet fortsatte jag läsa. Två dagar och tre hundra sidor senare var boken utläst.

Mina hemligheter handlar om Emma som är flygrädd. Under en flygresa när planet plötsligt hamnar i extrem turbulens och Emma är säker, säker, på att hon kommer dö nu, börjar hon slänga ur sig alla sina hemligheter till mannen hon sitter bredvid. Hon berättar om hur hon råkade döda sina föräldrars guldfisk - trotts att hon faktiskt matade honom varje dag - och köpte en ny utan att säga något. Om hur hon ibland, när hennes kollega retar gallfeber på henne, vattnar hennes krukväxt med apelsinjuice. Om hur hon hade sönder kopiatorn på jobbet, om hur hon hatar stringtrosor, och om hur hon inte vet om hon faktiskt älskar sin pojkvän eller inte.

När planet landat och Emma, mot all förmodan, inte dött, och inser att hon blottat sig fullständigt för denna främling blir hon förskräckt. Men samtidigt, vad är oddsen att de någonsin kommer att träffas igen?

Jag kan ju säga såhär mycket: Det skulle ju inte bli någon berättelse om de inte gjorde det.

Men okej, bort från handlingen och tillbaka till vad jag tyckte om boken. Mina hemligheter påminde mig om vad det är jag gillar med feelgood - den lättsamma stämningen, de charmiga romanserna och, i Sophie Kinsellas fall, den träffsäkra humorn. Jag skrattade, så mycket, och det är ändå sällsynt det där. Att hitta en bok som faktiskt får en att skratta. Högt. Så man framstår som en instabil galning som sitter och garvar för sig själv.

Feelgood-genren får ofta skit. För att den är icke realistisk, och skräplitteratur eftersom man inte lär sig något viktigt från den, men jag är beredd att påstå motsatsen. Feelgood-genren är väl behövlig. Att läsa feelgood är som att komma hem, ta av sig jeansen och få dra på sig mjukisbyxor efter en lång dag. Det är som att få krypa upp i soffan med en filt och slå på en rom-com på TV. Det är som att ha en dag ledigt och ta en fika med sin bästis i solen på ett mysigt litet café. Det är avslappnande, mysigt och uppfriskande. Till skillnad från många böcker kräver feelgood väldigt lite av dig som läsare. Du behöver inte hålla reda på en komplex och ny värld, du behöver inte försöka hålla alla detaljer i huvudet för att hänga med i vem som är mördaren, och du behöver inte sitta och fundera över historien och dig själv och världen för att den ger dig någon viktig uppenbarelse om vad det innebär att leva. Du kan bara läsa och följa med på resan. Ibland är det exakt vad man behöver. Den här gången var det definitivt vad jag behövde.

Dessutom vill jag faktiskt även hävda att man kan lära sig en hel del från feelgood även om böckerna är mer lättsamma. I Mina hemligheter till exempel lyfter Sophie Kinsella fram vikten av att vara ärlig, om att våga vara sig själv utan att be om ursäkt för det. Om du inte kan vara den du är med någon, om du måste ljuga och hitta på historier - då ska du inte vara med den personen. Sanningen ska inte vara en börda - tvärtom. Den ska vara befriande. Kanske är det en bok som består av en rad överdrivna och otroliga pinsamma situationer - men de säger en ändå något. (Vill ni dessutom ha ett annat exempel på feelgood som lyfter fram viktiga frågor är Jojo Moyes Livet efter dig ett extremt bra exempel att titta lite extra på.)

Feelgood är inte skit. Feelgood är fantastiskt, i alla fall när man lyckas hitta en bok som passar en själv - och tro mig med det massiva urval som finns - så borde det inte vara svårt.

För alla som vill ta en paus, som bara vills slappna av och följa med på resan - och ha galet roligt under tiden,  tipsar jag er om att plocka upp Sophie Kinsella, och Mina hemligheter är definitivt en stark rekommendation.  Hon har  också skrivit en bok som heter Nya kontakter och en som heter Karriär och köksbesvär som jag av egen erfarenhet kan säga är hysteriskt roliga.

Vilken är den roligaste feelgood ni läst? Ge mig tips i kommentarerna!

Ha det gott!

Böcker från 2017 att läsa under 2018

Hej allesammans! Idag är det tisdag, vilket innebär Top Ten Tuesday och veckans tema är böcker man ville läsa under 2017 men som man inte riktigt hann med, och därför istället planerar att läsa under 2018. För mig är det sååå många böcker eftersom jag lyckades läsa extremt lite under 2017.   Det släpptes hur måbga böcker som helst som jag var jätteintresserad av, men som jag aldrig riktigt hann komma till. Därför tänker jag idag lista nio av böcker som släpptes 2017 som jag definitivt planerar att läsa 2018.

Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren (läser just nu) 

Saker ingen ser av Anna Ahlund

Mitt (inte så) perfekta liv av Sophie Kinsella

Den sista stjärnan av Rick Yancey

Hjärtlös av Marissa Meyer

Caraval av Stephanie Garber

Våra kemiska hjärtan av Krystal Sutherland

The hate u give av Angie Thomas

Wink, Poppy, Midnight av April Genevieve Tuchoke

Vilka böcker missade ni under 2017? Dela med er i kommentarerna!

Ha det gott!

Genuine Fraud av E. Lockhart

Titel: Genuine Fraud
Originalets titel: Genuine Fraud
Författare: E. Lockhart
Antal sidor: 264
Serie: -
Förlag: Delacorte press
Länkar: Adlibris ᛁ Bokus ᛁ Goodreads

"Do you think a person is as bad as her worst actions?...I mean, do our worst actions define us when we're alive? Or, do you think human beings are better than the very worst things we have ever done?" 

Handling (från bokens baksida): Imogen is a runaway heiress, an orphan, a cook and a cheat.
Jule is a fighter, a social chameleon, and an athlete.
An intense friendship. A disappearance. A murder, or maybe two.
A bad romance, or maybe three.
Blunt objects, disguises, blood, and chocolate. The American dream, superheroes, spies  and villains.
A girl who refuses to give people what they want from her.
A girl who refuses to be the person she once was.

Omdöme: Om ni har följt den här bloggen ett tag har ni nog märkt att E. Lockhart är en av mina absoluta favoritförfattare. We Were Liars är utan tvekan en av de bästa böckerna jag läst, och därför kastade jag mig självklart över Genuine Fraud när den kom ut, redo att bli trollbunden av Lockharts vackra språk och fenomenala historieberättande ännu en gång.

Låt mig börja med att säga detta: Genuine Fraud var definitivt ingen We Were Liars. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att den var sämre - det beror fullständigt på vad man är ute efter - men i mina ögon var Genuine Fraud helt klart inte på samma nivå. Sen kan jag tycka att det kanske är en aning orättvist att jämföra dem då de är helt olika typer av böcker, även om båda är mystiska och unika på sitt eget rätt. We Were Liars var poetisk och tragiskt vacker medan Genuine Fraud är djärv och gåtfull.

Varför Genuine Fraud gjorde mig besviken beror troligen just på att jag jämförde dem, på att jag förväntade mig en bok mer lik We Were Liars. En episk historia om kärlek, uppoffring och vänskap berättad med ett målande vackert språk som får det att knyta sig i magen på en. Istället fick jag en berättelse om en tjej på flykt. En tjej vi redan från början vet att vi inte riktigt kan lita på när hon sedan tar med oss bak i tiden genom en mörk historia om bedrägeri och ensamhet. Det här betyder dock inte att Genuine Fraud var dålig, för det var den inte.

Genuine Fraud var framförallt en intressant bok. Inte så spännande som jag kanske förväntat mig, men intressant. Det var intressant att få följa handlingen baklänges, intressant att få små detaljer och ett par kapitel senare inse varför de var relevanta. Att läsa något och sedan plötsligt inse hur det hänger samman med vad man läste för ett tiotal sidor sedan och dra efter andan och börja bläddra tillbaka i boken för att se om man faktiskt minns allt rätt. Det var också väldigt intressant att få uppleva berättelsen från en karaktärs ögon där man inte hade en aning om man faktiskt kunde lite på karaktären i fråga eller inte. Jule är en spännande karaktär på det sättet att vi till en början inte visste om hon var offret eller inte. Vi visste inte om hon var god eller ond, om vi kunde lita på henne eller inte. I vissa stunder sympatiserade vi med henne, i andra absolut inte.

Jag ger boken det här: Det är en av de mest unikt skriven och intressant upplagda böcker jag läst. Definitivt pluspoäng för det.

E. Lockhart är en otroligt duktig författare, jag håller fast vid det, trots att det var mycket som gjorde mig besviken med Genuine Fraud. Bland annat hade jag hoppats på ett lite mer poetiskt språk, definitivt mer kärlek (även om jag snabbt insåg att Genuine Fraud inte är en kärleksberättelse) och till och med en större plottwist. Absolut, det fanns en hel del vändningar jag inte såg komma, och slutet var på sätt och vis oväntat - men de kändes också lite bleka. Boken kretsar kring ett mord och själva anledningarna till mordet kändes liksom inte fullt rimlig. I min åsikt kunde en så mycket mer realistisk men ändå mer chockande historia hade kunnat byggas upp. Nu känns allt mest som en rad sammanträffanden som bara råkar ske på rad och skapa någon slags domino-effekt. Jag vet inte, jag hade nog bara önskat att allt varit mer uttänkt på det där genialiska sättet som Lockhart chockade oss med i We Were Liars. Och så är jag tillbaka där igen, jämför två böcker som kanske inte förtjänar att bli jämförda. Genuine Fraud var bra, men den sorgliga sanningen är nog den att med en sådan käftsmäll till föregångare som We Were Liars kommer Genuine Fraud troligtvis alltid hamna i skuggan.

Sammanfattning: Min recension låter ganska så negativ, och det är inte helt meningen för jag tyckte om Genuine Fraud i det stora hela. För mig blev boken något av en besvikelse eftersom E. Lockhart är en författare jag har skyhöga förväntningar på, men den var ändå intressant och spännande att läsa. Gillar du thrillers tycker jag definitivt detta är en bok du borde kolla in eftersom den är skriven på ett sådant annorlunda sätt. Så länge man inte förväntar sig en ny We Were Liars, borde man definitivt kunna njuta av det annorlunda mysteriet som är Genuine Fraud

Vad tycker ni själva om Genuine Fraud och E. Lockhart som författare? Har ni några tips på andra psykologiska thrillers får ni supergärna tipsa om dem i kommentarerna!

Ha det gott!

Tredje principen av Anna Jakobsson Lund

Titel: Tredje principen
Originalets titel: Tredje principen
Författare: Anna Jakobsson Lund
Antal sidor: 327
Serie: Systemet
Förlag: Annorlunda förlag
Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris eller Bokus

”Ingenstans i Systemet kan du bara låta dig uppslukas av mörkret. Någon vet alltid. Det är alltid någon som ser.”

Handling (tagen från Goodreads): Ava är rebell. Hon kan styra andra människors tankar, en användbar förmåga i en motståndsrörelse som rustar för krig.

Levi slutade tro på kampen när den tog hans föräldrar. Nu försöker han bara överleva. Hålla sig undan och kontrollera vansinnet som känns som om det ska dränka honom.

En natt blir Levis syster gripen. För att rädda henne tvingas han bryta ett gammalt löfte, ta kontakt med folk han inte vill ha med att göra. Ava får order att hjälpa honom och de ger sig av tillsammans. Hon säger att de måste lita på rebellerna. Men kan de verkligen det?

Omdöme: Låt mig börja med att säga att jag ville älska den här boken. Det ville jag verkligen. Praktiskt taget varenda bokblogg jag läst som recenserat boken har lovprisat Systemet-trilogi. Knappt ett ont ord har jag läst, och jag betvivlar inte för en sekund att Anna Jakobsson Lund förtjänar allt beröm som hon fått. Hon är en duktig författare, och det här är en bra bok, men personligen kan jag inte med gott samvete ansluta mig till skaran som höjer Tredje principen till skyarna, för sanningen är den att boken helt enkelt inte gick hela vägen hem hos mig.

Att konceptet är fantastiskt, det är det ingen fråga om. För det första: SVENSK DYSTOPI. Jag vill ju dansa omkring bara av att skriva orden. Det är ganska fantastiskt ändå, och Anna gör det så himla bra. Hur hon väver in vårt samhälle idag i den möjliga framtid hon målar upp är bara otroligt. Alla referenserna till det svenska samhället och vår kultur var guld värda. Som när Levi, Ava och Leymah stöter på ett gammalt IKEA varuhus. Eller när Levi flippar sin gamla peng där Estelle är ingraverat. Jag började hoppa upp och ned i sätet varje gång, för det känns så speciellt. Som en liten hemlighet som bara vi som bott eller just nu bor i Sverige får ta del av. Det är sällan man stöter på det i dystopiska romaner - framförallt för att det skrivs väldigt få svenska dystopier. Därför vill jag hylla Anna Jakobsson Lund för att hon vågar. För att hon tar konceptet och får det att verka så självklart att ännu fler efter henne kanske också kommer våga.

Tredje principen är en intressant bok. Jag läste med spännings och ville ständigt veta mer om världen Levi och Ava målar upp, för nog är den fascinerande. Så fascinerande att jag inte fick nog, och det var nog lite det som var problemet också. I slutendan tycker jag att vi fick veta alldeles förlita om denna enastående och komplexa världs. Jag  förstår att det kanske lite är det som är meningen med första boken i en serie, att ge oss delar av pusslet, men inte allihopa. Att lämna tillräckligt många hål för att de ska finnas pusselbitar att hitta i de resterande böckerna också, så att bilden inte blir hel förens i slutet. Trotts det tycket jag vi fick för få bitar för att ens förstå den här första delen helt ut. Det var delar av historien jag kände att jag inte riktigt förstod för att vi inte fick veta tillräckligt mycket om världen den utspelar sig i, vilket är synd. Jag känner ofta så här med olika typer med dystopiska berättelser - att man vill veta allt om det nya samhället man hamnar i, men det slutar med att man blir besviken eftersom man endast får se små glimtar av hur allt fungerar. Kanske är det bara jag som är petig, kanske är det en av genrens stora brister, men jag hade helt enkelt bara önskat mig mer av Tredje principen.

Något annat som inte gick hela vägen hem för mig var kemin mellan huvudkaraktärerna. Jag vet att så många andra älskat dem, och jag tyckte också om dem, men genom stora delar av berättelsen kändes det inte som om jag fick någon kontakt med dem. Kanske är det för att så mycket fortfarande är dolt, för att vi fortfarande bara fått lära känna dem på ytan - men det är just så det känns. Ytligt. Deras resa är spännande, men jag känner inget speciellt för karaktärerna i sig. Levi, Ava och Leymah sticker inte ut så väldans mycket. Och visst bildar de en fin grupp, men jag saknar lite mer dynamik. Lite mer insider-skämt eller vad som helst som hade gjort att de kändes mer levande. Å andra sidan, sakerna de går igenom är alla tunga och seriösa, och att de alla är lite tysta och fokuserade och inte direkt skämtar är helt förståelig. Men ändå, jag hade gärna lärt känna dem mer. Sen tvivlar jag inte en sekund på att det är något som kommer i komma i följande böcker i serien, så kanske är det inte en jättestor grej egentligen, men det gjorde att boken bleknade lite i mina ögon.

Sammanfattning: Tredje principen blev en besvikelse, troligtvis pågrund av den stora hype som uppstått kring boken vilken drev mig att ha litet för höga förväntningar. Men trotts att det fanns ett par saker som gjorde att boken personligen inte riktigt blev en fullträff, är det fortfarande en väldigt bra bok som känns ny och är både spännande och intressant. Anna Jakobsson Lund har lyckas väl med Tredje principen och även om den inte var helt perfekt för mig är den definitivt läsvärd.

Vad tycker ni själva om Systemet-trilogin? Hur är uppföljarna? Dela med er i kommentarerna!

Kram, Kimberly

Kommande böcker: Januari 2018

Så, DET ÄR ETT NYTT ÅR. Wow. 2017 gick så förbaskat snabbt, och nu är vi här, i 2018. Och vilket bättre sätt att inleda ett nytt år på, än med att kolla in vilka nya böcker vi snart kommer kunna lägga händerna på? Januari är minst sagt en månad full av spännande nya böcker, så har listat några av dem jag fann mest intressanta här nedan. Alla datum är preliminära, och kan komma att förändras (och ja, jag fuskade och hade med en bok från december, men kunde inte låta bli). Har jag missat någon bok som ges ut som ni tycker verkar superspännande får ni jättegärna upplysa mig och varandra i kommentarerna! 

Kommande böcker på svenska

28 december: Caraval av Stephanie Garber

Jag får lite Nattens cirkus vibbar av denna. Boken handlar nämligen också om en föreställning, Caraval, där gränsen mellan fantasi och verklighet suddas ut. I mitten av föreställningen finns Scarlett och hennes syster Tella. Tella har alltid beundrat Caraval på avstånd, så när hon slutligen ser sin chans att få delta tvekar hon inte. Hon tar med sig sin syster till Caraval, men de hinner inte mer än anlända innan Tella blir kidnappad. Kvar blir Scarlett som nu måste se till att hitta sin syster innan uppträdandet är över. Scarlett har alltid trott att det som sker på Caraval är på låtsas men snabbt inser hon att jakten på hennes syster är i högsta grad verklig och hon blir indragen i ett livsfarligt spel. Tycker Caraval låter hur spännande som helst och jag är definitivt supersugen på att läsa den! 

Utges av B. Wahlström 

21 januari: Artemis av Andy Weir 

Är så exalterad över att Andy Weir - äntligen - kommer med en ny bok! Ensam på Mars var en av mina favoriter under 2016, och nu kommer Weir slutligen med en ny bok. Och självklart utspelar sig även denna på Mars, men under lite andra omständigheter den här gången. Bokens protagonist Jazz lever nämligen i Artemis, månens allra första och enda stad. Problemet är väll bara att man praktiskt taget behöver vara stenrik för att leva där, vilket Jazz inte är. Det är snarare så att man skulle kunna kalla henne en brottsling. Eller, något i den stilen i alla fall. Så när hon får möjligheten att begå det perfekta brottet, kan hon inte motstå utmaningen, trotts att det innebär att klara av det omöjliga. Men snart snubblar hon in i något mycket större och tvingas genomföra en ännu mer riskfylld plan än den fösta för att överleva. Låter sjukt spännande, och det är ingen tvekan om att jag kommer läsa denna. 

Utges av Bookmark förlag

24 januari: Döden är inget skämt av Karl Modig

Karl Modig slog igenom 2016 med boken Superkrafter - på gott och ont, som jag personligen aldrig läste men som blev hyllad från alla möjliga håll. Nu släpps hans andra ungdomsroman som verkar både viktig och intressant. Boken handlar om nittonåriga Josef som bor tillsammans med sina syskon Natascha och Alexander. Eller bodde, för nu är det bara han och Natascha kvar. På förlagets hemsida står det här om Josef: ”Han ägnar dagarna åt att skriva skämt till sin stand-up-rutin, och nätterna åt att hamna i fel säng, och pratar om vad som helst utom om Alexander. Men hyran behöver betalas och hans syster ligger bara i sängen hela dagarna, så Josef börjar jobba som resurs i skolan.” 

Döden är inget skämt är en berättelse om att sakta försöka leva med tomrummet av någon annan och förstå hur man hamnade där - och det är en bok jag definitivt har alla planer på att läsa. 

Utges av Lilla pirat förlag

            

17 januari: Hasselskogen av Melissa Albert

Hasselskogen handlar sjuttonåriga Alice och hennes mamma som ständigt varit förföljda av otur. När Alice författare till mormor sedan dör och hennes mamma blir bortrövad måste Alice ge sig ut på ett farligt uppdrag, in i Hasselskogen, och in i hennes mormors mörka berättelser. Jennifer Niven har uttalat sig om boken och sagt detta: ”Otäck, magisk och förbluffande rolig.” vilket räcker för att boken ska hamna på min att-läsa-lista. 

Utges av Modernista

24 januari: Ett hov av taggar och rosor av Sarah. J. Maas

Så taggad på att denna ges ut på svenska! Go Modernista! Min recension av den engelska versionen av boken A Court of Thorns and Roses kan ni läsa HÄR. En väldigt spännande retelling på Skönheten och odjuret med en hel bunt oväntade tvistar. Definitivt läsvärd fantasy: spännande, intressant och oväntad. Rekommenderar alla gånger om! 

Utges av Modernista

25 januari: Till alla killar jag gillat av Jenny Han

Åh, ännu en av mina favoriter som ges ut på svenska! Supergullig romantisk historia om först kärleken, systerskap och familjerelationer. Till alla killar jag gillat handlar om Lara Jean som, varje gång hon varit förälskad i någon, istället för att erkänna sina känslor för dem, skrivit ett brev. Varje kille från hennes förflutna som hon fått känslor för har hon skrivit ett brev till. Grejen är bara den att hon aldrig skickar breven. Istället förseglar hon dem och lägger undan dem i en låda under hennes säng, men intentionen att breven aldrig ska öppnas - av någon. De föreställningarna krossas dock snabbt när hon en dag upptäcker att någon skickat iväg alla breven. Fantastisk fin, underhållande och mysig. Vill ni läsa min recension av den engelska versionen To All the Boys I’ve Loved Before, kan ni göra det HÄR. 

Utges av Lavender Lit

25 januari: Fandom av Anna Day

Fandom verkar vara en superintressant bok som handlar om att faktiskt hamna mitt i sin fandom. Påriktigt. Violet som boken handlar om är nämligen besatt av boken och filmen Galgdansen. Men när hon och hennes vänner av misstag förflyttas till världen Galgdansen, på riktigt, inser hon att hon faktiskt inte vill leva i sin fandom. Det tar nämligen bara några minuter för dem att av misstag orsaka hjältinnans död, och sedan är det plötsligt upp till Violet ta hennes plats. Låter som ett väldigt intressant koncept, som antingen kan gå åt helsike eller bli helt fantastik. Hoppas på det senaste. Verkar väldigt underhållande i alla fall. 

Utges av B. Wahlströms 

Kommande i pocket

9 januari: Våra kemiska hjärtan av Krystal Sutherland

18 januari: Ordbrodösen av Anna Arvidsson

18 januari: Tio över ett av Ann Helén Laestadius 

18 Januari: Djupa ro av Lisa Bjärbo

18 januari: Själarnas bibliotek av Ransom Riggs

Kommande på engelska

2 januari: A Conspiracy of Stars av Olivia A. Cole
2 januari: Meet Cute
16 januari: Truly Devious av Maureen Johnson

Så, det var några av alla de böcker som släpps i januari, och vet att åtminstone jag har hittat en hel del böcker att lägga till på min att-läsa-lista. Ända problemet (som vanligt) är hur jag ska lyckas hinna med dem alla. Hoppas ni hittade något som ni blev intresserade av också, och berätta gärna i kommentarerna vilka av de här böckerna som hamnat på era att-läsa-listor!

Ha det gott!

Gott nytt år!!

Hej på er! Och GOTT NYTT ÅR. För ett helt nytt år har det ju hunnit bli sedan jag bloggade senaste. Jag vet att jag tog världens längsta paus under halva 2017, och så kom jag tillbaka och sa att nu skulle jag blogga som bara den, men det höll ju självklart inte i sig i mer än ett par månader innan bloggen plötsligt var på paus igen.

Till mitt försvar: December var en galen månad. Jag jobbade på ett annat jobb över jul - i en bokhandel faktiskt - så det var mycket nytt, och eftersom jag var extraanställd över jul betydde det väldigt mycket jobb under just julen. Själva julveckan och veckan innan jul var helt galna. Så mycket jobb, och så skulle man träffa släkt och vänner för att fira jul, och köpa julklappar, och förbereda julen och - det blev bara lite mycket. All min fritid gick åt till att antingen förbereda för julen på något sätt, umgås med mina nära och kära eller sova. Så att bloggga fanns det definitivt inte tid för, men det var superroligt och december visade sig helt klart bli en av de bästa månaderna under 2017.

Sanningen är att hela 2017 har varit ett bra år över lag. Det har varit ett kaosigt år - jag har nog aldrig känt mig så osäker eller oroligt, och jag har nog personligen aldrig gått igenom tyngre saker än jag behövde kämpa med å år. Å andra sidan skulle jag också säga att det är året jag växt mest. Som jag gjort mest. Som jag utmanat mig själv mest som människa, vilket är väldigt häftigt.

På bloggsidan dock, har det gått skit. Jag har enbart skrivit 43 inlägg och läst 14 böcker. Jag tog en paus i ett helt halvår. Tror aldrig jag haft ett så dåligt bloggår, åtminstone inte sedan jag började bokblogga. Men, vill ni veta vad det fina är? Det är 2018 nu. Vi har ett helt nytt år framför oss, fyllt av möjligheter. Och än så länge, än så länge planerar jag att blogga som bara den. Har faktiskt redan flera inlägg planerade och jag har massa idéer som jag vill blåsa liv i - så förhoppningsvis kommer det här bli bra.

Nytt år, nya möjligheter - nu kör vi!

Slutligen, innan jag avslutar det här inlägget måste jag, som både när jag önskade er gott nytt år 2015 och 2016, citera Neil Gaiman. Det finns faktiskt inget bättre sätt att inleda ett nytt år på än med hans hoppfulla visdom:

"It's a New Year and with it comes a fresh opportunity to shape our world.  

So this is my wish, a wish for me as much as it is a wish for you: in the world to come, let us be brave – let us walk into the dark without fear, and step into the unknown with smiles on our faces, even if we're faking them.  

And whatever happens to us, whatever we make, whatever we learn, let us take joy in it. We can find joy in the world if it's joy we're looking for, we can take joy in the act of creation.  

So that is my wish for you, and for me. Bravery and joy."

Gott nytt år på er mina vänner!!