Jag var här av Gayle Forman

Titel: Jag var här

Originalets titel: I Was Here

Författare: Gayle Forman

Antal sidor: 238

Serie: -

Förlag: Modernista

Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

”Vad sysslar du med, Cody?”

Det gör ont. Alltihop gör väldigt ont. Men det här är fel. På så många vis. Så jag säger samma sak som jag sa för alla de där månaderna sedan, men jag menar inget illa. Det är kanske det bästa man kan önska någon.

”Ha ett bra liv”, säger jag. Och så smäller jag igen dörren bakom mig.  

Handling (tagen från Goodreads): Cody blir först chockad och sedan förkrossad när hon får veta att hennes bästa vän Meg tagit livet av sig, ensam på ett hotellrum.

     Cody kan inte fatta varför Meg skulle vilja dö. De pratade ju om allt. Varför hade hon inte sagt något? Men när Cody reser till Megs universitetsstad för att packa ihop hennes tillhörigheter upptäcker hon att det är mycket Meg inte har berättat. Om sina rumskamrater, människor av en sort som Cody aldrig skulle ha stött på i sin lilla håla till hemstad. Om Ben McAllister, killen med gitarren och flinet, som krossat hennes hjärta.

     Men allra mest chockad blir Cody när hon till sist lyckas öppna en krypterad datafil på Megs dator, som visar att hon varit aktiv på en sajt som tycks vara kopplad till hennes död. Allt Cody trodde att hon visste om sin bästa vän sätts ur spel.

Vad tycker jag: Mina förväntningar på Jag var här, var ganska låga till att börja med. Men efter att ha läst Om jag stannar, var jag ändå hyfsat nyfiken på Gayle Forman så bestämde mig för att plocka upp boken och jag blev inte besviken. 

     Efter att jag kommit lite mer än 50 sidor in i boken kunde jag inte sluta. Jag drogs med av den tragiska men ändå vackra historien Forman målar upp och föll pladask för alla karaktärer. Cody, Ben och till och med Knark-Rickard med sitt stora hjärta. De kändes alla så väldigt levande och mänskliga, och på något sätt även annorlunda. För de hade alla brister. 
     Dock kan jag väll medge att jag ibland under historiens gång hade lite väl svårt att placera Cody, men grejen är den att jag ändå verkligen tyckte jag om henne. Både hon och Ben kunde bete sig riktigt idiotiskt ibland, men man förstod dem ändå. Jag kunde relatera till dem även om jag inte ens kommer i närheten av att ha genomlevt samma saker som de har. För de känns så äkta. Mänskliga. Gayle Forman skriver verkligen så vackert att hon ger liv till både den här berättelsen och dess karaktärer, gör de levande och gripande.

     Stundvis kunde jag känna att hela det här ”mysteriet” kring Megs död kändes lite överdriven och att slutet på själva mysteriet också kändes lite blekt. Men åter igen förstod jag det, även om jag kanske inte gjorde det fullt från början. Cody ville ha någon att hålla ansvaret för Megs död, även om det inte riktigt är så enkelt. Det finns något rimligt i det, även om jag kanske inte fick exakt det slutet jag önskat.

     Jag var här handlar om viktiga ämnen. Vi har självmord, psykisk ohälsa, att förlora någon närstående och saker som kanske till och med går ännu djupare än det. Jag tycker boken behandlar dessa viktiga ämnen väldigt väl. På ett sätt så att de kommer nära och blir förståeliga (jag vet förståelse är ett ständigt återkommande ämne i den här recensionen, men det passar). 

     Jag var här är en hjärtskärande och fin berättelse som jag inte kunde lägga ifrån mig. Jag ser helt klart fram emot att läsa mer av Gayle Forman i framtiden. 

Betyg: 7,5 av 10

Kommentera gärna och berätta vad ni tycker om ni själv har läst något av Gayle Forman!

Kram

Kimberly

Outtalat av Sarah Rees Brennan

Titel: Outtalat

Originalets titel: Unspoken 

Författare: Sarah Rees Brennan

Serie: Lynburn Legacy #1

Antal sidor: 332

Förlag: Modernista

Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

Handling från Goodreads: Kami Glass är förälskad i någon hon aldrig har träffat en kille som resten av världen tror är påhittad. Det har gjort henne till en outsider i den sömniga engelska småstaden Sorry-in-the-vale. Men Kami beklagar sig inte. Hon driver skolans tidning och håller sig mest för sig själv tills obehagliga saker börjar hända.

       Skrik har hörts i skogen och i mörkret. Den övergivna herrgården på kullen som tornar upp sig utanför staden har tänts upp för första gången på tio år. Familjen Lynbyrn, som styrde Sorry-in-the-vale en generation tidigare, har plötsligt återvänt.

       När Kami börjar gräva i historien för tidningens räkning, upptäcker hon att staden hon älskat i hela sitt liv har dolt en rad hemligheter inklusive ett mord och att killen i hennes huvud mycket väl kan vara nyckeln till alltihop.

       Killen som alla trodde var en fantasi kan visa sig finnas på riktigt. Han kan också vara farlig

Vad tyckte jag: Ärligt så tyckte jag inte om den här boken. Jag önskar nästan att jag kunde ha gjort det, för historien i sig är inte direkt dålig, faktum med att den skulle kunna vara väldigt bra. Tyvärr berättas den på ett… inte så bra sätt. Berättelsen blir så rörig att man knappt får något grepp om den. Det är svårt att leva sig in i vad som händer och förstå varför karaktärerna gör som de gör. Allt går för fort, blir för dåligt förklarat, aå att större delen av spänningen och charmen med historien också går förlorad. 

       Jag tycker inte om att säga att en bok är dålig, för nästan ingen bok är dålig rakt igenom. Det finns i princip alltid något bra, och det är alltid någon som gillar den. Men den här boken gick verkligen inte hem hos mig. Den funkade bara inte, satt liksom inte ihop på rätt sätt. Det är som ett pussel, där bitarna inte riktigt passar och vissa sitter på fel plats. Boken kändes inte genomarbetad. 

       Om jag ska lyfta fram det jag tyckte bäst om i boken var det konversationerna. De var roliga, lättsamma, charmiga och underhållande (de gånger man förstod vad konversationerna handlade om, och varför de sa som de sa). Karaktärerna var det inte heller något fel på även om det som sagt var svårt att leva sig in i och förstå dem.

       Flera gånger var jag på vippen att lägga ner boken, även om det är något jag väldigt sällan gör. Jag gjorde inte det den här gången heller, och lite hade det väll att göra med hur det skulle sluta, men mest pågrund av att jag bara hatar att lägga ner böcker när jag väl har börjat läsa dem - känns fel - och för att jag ville göra boken rättvisa om jag skulle recensera den. Känns inte rätt att recensera en bok jag inte ens läst till slutet. Tyvärr kan jag inte säga att jag är glad att jag tog mig igenom den, men den blev faktiskt bättre emot slutet. Historien kändes inte riktigt lika rörig.

      Det här är första boken i en serie, Lynburn Legacy trilogin, och jag kommer inte läsa vidare i serien. För mig räckte första boken gott och väl. Men är ni intresserade av boken tycker jag absolut att ni ska ge den en chans, det är många där ute som gett den betydligt mycket bättre recensioner än jag, vilket inbär att det är många som gillar den - även om jag inte är en av dem.

Poäng: 4 av 10

Har ni själv läst Outtalat? Dela gärna med er av era tankar!

Kram

Kimbely

We Were Liars av E. Lockhart

Titel: We Were Liars

Svensk titel: Kanske är det allt du behöver veta

Författare: E. Lockhart

Antal sidor: 225

Förlag: Hot Key Books

Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

We are liars. 
We are beautiful and privileged
We are cracked and broken
A tale of love and romance
A tale of tragedy
Which are lies?
Which is truth?
You decide

Vad tycker jag? Wow. Jag vet inte ens vad jag ska säga bara - wow. Den här boken är briljant. Ett mästerverk. Så skickligt skriven och ihoppusslad att jag inte har ord nog att beskriva det. E. Lockhart har skrivit en sådan vacker, tragisk och gripande historia att det kommer dröja ett långt, långt, tag innan den lämnar mig. Jag avslutade boken i går kväll och jag har inte kunnat släppa den sedan des. Det enda jag vill göra är att plocka upp den och börja om från början. Få åka tillbaka till Beechwood Island. Få dyka ner i mer av E. Lockharts vackra, målande och träffande språk.

       Den här boken kanske inte verkar som mycket vid första anblicken, men den växer till att bli så mycket mer än man först tror. Jag sögs in från första sidan och inte för en sekund var berättelsen tråkig. Jag sträckläste den, fast på ön med alla karaktärerna, fast i mysteriet och historien. Och slutet! Herre Gud vad oväntat och vilken twist! Jag kan fortfarande inte släppa det. Den här boken tar vändningar jag tror få kommer kunna förutse. Mer oförutsägbar bok har jag svårt att minnas att jag någonsin läst. 

       Dessutom går den verkligen rakt in i hjärtat. Vilka känslor jag upplevde medan jag läste den här boken - framför allt ju närmare slutet jag kom (på ett ställe bröt jag till och med ihop - alltså på riktigt med tårar och snorgråt och allt. Så känslosamt var det). För den här boken kändes så äkta. Och språket lyfte upp historien, gav den verkligen liv på ett sådant vackert sätt. E. Lockhart sätt att skriva är magisk, det drar in en och håller en fast där hela vägen till slutet.

       Jag säger det igen: We were liars är briljant. Ett sant mästerverk och jag beundrar verkligen E. Lockhart för att hon har kunnat skriva den här berättelsen som hon har gjort. Det är sällan man kommer över så genomtänkta och välskrivna böcker där alla pusselbitar sitter perfekt på plats.

       Jag medger, det fanns väll en eller två grejer jag fortfarande har lite svårt att förstå när det kommer till berättelsen, men de är så små att de knappt märks. Den här berättelsen är så mycket större. Jag kan inte garantera att alla där ute kommer älska den som jag gjorde - man jag hoppas det. Jag hoppas att många kan plocka upp den och få följa med på resan som E. Lockhart skickligt vägleder oss igenom, på samma sätt som jag gjorde. För det var underbart. Fantastiskt och gripande vackert.

       Så bara läs den här boken. Läs den. Det går inte att förstå den, förstå djupet och med vilken skicklighet den är skriven, förens man nått sista sidan i boken. Och den här berättelsen förtjänar att bli hörd. 

       För att citera Goodreads: ”Read it. And if anyone asks you how it ends, just LIE.”   

"He was contemplation and enthusiasm. Ambition and strong coffee. I could have looked at him forever."

Psst! Boken har också gets ut på svenska av Lavender Lit, med titeln: Kanske är det allt du behöver veta (som jag älskar - grym titel till den här berättelsen!) Läsa mer om den svenska versionen kan ni göra här: Adlibris, Bokus eller CDON)

Har ni läst boken? Kommentera och berätta vad ni tyckte! Och har ni inte läst den - är ni intresserade? Är E. Lockharts andra böcker lika slående? Dela med er!

Kram

Kimberly