Titel: Glastronen
Originalets titel: Throne of Glass
Författare: Sarah J. Maas
Antal sidor: 399
Serie: Glastronen #1
Förlag: Modernista
”Hans andedräkt var varm mot hennes hals när han böjde ner huvudet och vilade hakan mot hennes hår. Hennes hjärta slog snabbt men ändå kände hon sig helt lugn - hon skulle kunna stå på kvar på samma sätt för evigt och inte ha något emot det, hon skulle stå där för evigt om så världen rasade samman omkring dem.”
Handling: I ett land i avsaknad av magi, där kungen styr med järnhand, kallas en lönnmördare till ett slott. Hon reser dit, inte för att döda kungen utan för att vinna sin frihet. Om hon besegrar tjugotre motståndare i en tävling - mördare, tjuvar och soldater - blir hon frigiven från fängelset och kommer att få tjäna som kungens Mästare.
Hennes namn är Celaena Sardothien.
Kronprinsen kommer att utmana henne. Kaptenen för livgardet kommer att beskydda henne. Men något ondskefullt ruvar i glasslottet - och det är där i syfte att döda. I takt med att den ena efter den andra av hennes motståndare dör förvandlas Celaenas kamp för frihet till en kamp för överlevnad, och till ett desperat försök att förgöra ondskan innan den utplånar hennes värld.
Vad tycker jag: Jag hade väldigt höga förväntningar på Glastronen, och kanske var det därför jag också blev en aning besviken. Missförstå mig rätt, jag tyckte supermycket om Glastronen - jag hade bara förväntat mig att den skulle vara något annat än den i slutendan visade sig vara. För den här boken är ett äventyr, det är historien om en tjej som vingas fajtas mot 23 andra killar och lösa dolda mysterium i ett slott av glas, men vad jag inte riktigt hade förväntat mig var att den också är en kärlekshistoria. Berättelsen om ett triangeldrama, om en prins, en soldat och en lönnmördare, kryddat med lite förbjuden kärlek.
Det märks att det här bara är första delen i en serie, vilket är både bra och dåligt. Historien byggs upp, karaktärer presenteras, relationer utvecklas och så vidare. Det är toppen, och det är underhållande, men ibland önskade jag ändå att fokuset kunde ligga lite mer på vad som hände där och då. Att vi fick veta mer om mysteriet med mördaren, och mer om hur det går med Celaenas tävling. Jag antar att jag bara hade förväntat mig lite mer action, lite mer mystik och rå spänning. Istället får vi se olika relationer utvecklas och enbart en smakbit av den där mystiken som lurar i skuggorna får vi ta del av. Och det är väll just det som jag ändå finner lite negativt med berättelsen. Att relationerna får sådan stor plats att fokuset på spänningen och action lite faller bort.
Lite samma gäller den här nya världen vi får ta del av. Egentligen får vi reda på väldigt lite om den, och det är synd för den verkar så spännande och så intressant. Speciellt historian! Åh, hopppas verkligen att det finns mer bakgrund i seriens fortsättning.
Det andra som inte riktigt gick hem hos mig var faktist huvudkaraktären Celaena. Jag vet att så väldigt många älskar henne, men för mig kändes hon lite… rörig. Motstridig. Ibland kan jag bara tycka att hon är lite väl ombytlig för att man skulle få en ordentlig uppfattning om henne. För hur kan någon som kär av sig inför folk bara för att provocera dem, samtidigt bli så generad att hon knappt vågar prata om sin mens? Hur kan någon som vill slå in käften på var och varannan människa, som är så väldigt impulsiv, samtidigt vara så eftertänksam och slug? En del av mig tycker att det gör det lite svårt att få en tydlig bild av huvudkaraktären, men samtidigt så kan en annan del av mig inte undvika att älska det. Älska att vi får följa en lönnmördade som är lika hård som sten, men samtidigt bara är en 18årig flicka som genomlevt ett väldigt hårt liv. På något sätt känns bra att hon kan vara både tuff och sårbar på samma gång. För även om det gör henne lite rörig, gör det henne också levande och komplex.
Glastronen visade sig inte riktigt vara vad jag förväntat mig, men i slutändan tyckte jag ändå väldigt mycket om den. Den var intressant, spännande och presenterar oss för karaktärer och en värld som jag inte kan vänta tills jag får veta mer om. Boken hade sina brister, men den bjöd ändå på väldigt underhållande läsning och jag kan knappt bärga mig tills andra delen i serien släpps. Vi får hoppas att det blir snart!
Tack till Modernista för recensionsexemplaret!
Vad tyckte ni om Glastronen? Och för er som läst resten av serien - hur är fortsättningen?
Kram
Kimberly
Det här är en av mina absoluta favoritserier, och fortsättningen blir bara bättre och bättre. Och man får veta mer och mer i varje bok. Så jag hoppas att du kommer att tycka om den med. :)
SvaraRaderaJa har hört att serien bara blir bättre och bättre och just därför ser jag verkligen fram emot att fortsätta! Speciellt om man får lära sig mer om hela den här världen och karaktärerna! Har känslan av att det här skulle kunna bli en serie jag verkligen tycker om också :)
RaderaTycker själv att boken är exceptionellt dålig skriven, i alla fall på svenska. Stakiga meningar och väldigt mycket berättande istället för visande.
SvaraRadera