Titel: Illuminae
Originalets titel: Illuminae
Författare: Amie Kaufman & Jay Kristoff
Antal sidor: 599
Serie: The Illuminae filles #1
Förlag: Rock the boat
”The universe owes you nothing, Kady. It has already given you everything, after all. It was here long before you, and it will go on long after you. The only way it will remember you is to do something worth remembrance.”
Handling (tagen från Goodreads): This morning, Kady thought breaking up with Ezra was the hardest thing she’d have to do.
This afternoon, her planet was invaded.
The year is 2575, and two rival megacorporations are at war over a planet that’s little more than an ice-covered speck at the edge of the universe. Too bad nobody thought to warn the people living on it. With enemy fire raining down on them, Kady and Ezra—who are barely even talking to each other—are forced to fight their way onto an evacuating fleet, with an enemy warship in hot pursuit.
But their problems are just getting started. A deadly plague has broken out and is mutating, with terrifying results; the fleet's AI, which should be protecting them, may actually be their enemy; and nobody in charge will say what’s really going on. As Kady hacks into a tangled web of data to find the truth, it's clear only one person can help her bring it all to light: the ex-boyfriend she swore she'd never speak to again.
Vad tycker jag? Först och främst låt mig bara säga: Wow vad jag älskar hur den här boken är skriven! Jag älskar att den går utanför ramarna, att den är annorlunda och att den tänjer gränserna och normerna för hur skönlitteratur vanligtvis framställs. Det gör att den känns ny och spännande. Man följer inte bara Kady och Ezra när de försöker lösa mysterierna i boken, utan det känns som om man själv får vara med och lösa dem, vilket får mig att känna mig som någon FBI agent på tv som bläddrar igenom hemligstämplade dokument och rapporter för att hitta ledtrådar för att lösa brottet, och det är så kul. Att få uppleva en historia på det sättet - det ska Amie Kaufman och Jay Kristoff ha en eloge för, för de gör det riktigt bra.
Vad jag å andra sidan hade lite svårt för var att man ändå kändes begränsad. När man inte får följa historien genom någons ögon, så får man inte samma inblick i den heller. Man tappar lite sådant som miljöbeskrivningar, och en större förståelse för världen i stort. Man fick lära sig allt om karaktärerna och denna framtida värld genom läkarrapporter och utdrag ur chatter och intervjuer och liknande, vilket gör att man inte får veta allt. Man får absolut veta mycket, men det finns också sådant som faller bort. Det känns stundvis lite synd, men jag förstår också att det måste vara så om man vill ha berättelsen berättad på det sättet som den är, och personligen är det en uppoffring jag är mer än villig att göra.
Trots att man får läsa den här boken ”utifrån” så kom man ändå karaktärerna förvånansvärt nära och det fanns en hel del av dem jag hann fästa mig ordentligt vid. Det blev kanske inte riktigt på samma sätt som det ”brukar” vara i skönlitteratur - att man lär känna karaktärerna genom deras relation till huvudkaraktären - utan här får vi istället läsa deras mejlkonversationer, chatter, dagboksanteckningar och intervjuer de är med i och så vidare, men ändå känns det som om man får en väldigt tydlig bild av dem vilket är riktigt intressant och förvånansvärt underhållande. Jag älskade att läsa Kady och Ezras chatter för att de kändes väldigt levande. Äkta. Verkligen bra av författare hur de lyckas föra fram karaktärernas personlighet så väl, enbart genom sådant som chatter, och ändå få dem att kännas så levande. Riktigt bra jobbat.
Om det är något annat jag skulle klaga på, så var det att boken blev lite seg runt de sista hundra/hundra femtio sidorna. Efter att ha fått tagit del av ett specifikt tillkännagivande (förhoppningsvis förstår ni som läst vad jag menar) så fick berättelsen en form av hopplöshet som gjorde det lite segt för mig att fortsätta. Det släppte precis i slutet när spänningen åter igen låg på topp, men det fanns ändå ett ganska stort parti där det gick väldigt långsamt fram och jag lite tappade motivationen. Dessutom kändes hela grejen med AIDAN på slutet lite överspelat och att läsa ur ett dataprograms perspektiv kändes väldigt konstigt till en början, men tillslut kom jag in i det och det funkade det med. Åter igen, så väldigt fascinerande alla de sätt författarna hittar att berätta den här historien på.
I sin helhet, hur som helst, tyckte jag ändå väldigt mycket om Illuminae - berättelsen var fascinerande, spännande och annorlunda. Amie Kaufman och Jay Kristoff har gjort ett riktigt bra jobb, och jag ser väldigt mycket fram emot att fortsätta serien när andra delen kommer ut!
Vad tycker ni om Illuminae?
Kram
Kimberly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar