Titel: Scarlet
Originalets titel: Scarlet
Författare: Marissa Meyer
Antal sidor: 374
Serie: The Lunar Chronicles #2
Förlag: Modernista
Ett lätt leende spred sig över Thornes ansikte. ”Det här är en fin stund, eller hur?”
”Om du med fin menar att jag för första gången sedan vi träffades inte vill strypa dig, så är det väl det.” Cinder sjönk ned på golvet igen. ”Men jag kanske bara är för utmattad för att vilja strypa någon.”
”Jag kan nöja mig med det” sa Thorne och sträckte ut sig på golvet bredvid henne.
Handling (tagen från förlagets hemsida): I Scarlet återser vi Cinder, som nu försöker fly från det fängelse där vi sist lämnade henne – trots att det kommer att göra henne till den mest jagade personen i hela Samväldet.
På andra sidan jorden söker Scarlet Benoit – en tuff fransk tjej som inte drar sig för att bära pistol – efter sin försvunna mormor. Och det visar sig att det är mycket hon inte känt till om sin mormor eller den livsfara hon levt i under hela sitt liv. När Scarlet träffar Wolf, en streetsmart slagskämpe som tycks veta en del om hennes mormor, har hon svårt att lita på honom. Samtidigt känner hon sig oförklarligt dragen till honom – och han till henne.
Scarlet är en futuristisk version av sagan om Rödluvan. Ett oförglömligt äventyr i en värld befolkad av människor, cyborger och androider.
Vad tycker jag: Scarlet var en omläsning och det är andra boken i The Lunar Chronicles - en serie som jag bara börjar uppskatta mer och mer, ju mer jag läser! Jag älskade första boken Cinder både första och andra gången jag läste den, och precis likadant kände jag med Scarlet. Självklart fanns inte samma spänning där andra gången, men det gav mig å andra sidan bara mer tid att beundra hur väldigt bra den här serien är.
Som vissa påpekat innan, och som jag skrev i min recension om Cinder, hade det inte skadat med ett mer målande språk eller lite fler miljöbeskrivningar, men över lag är Scarlet en riktigt bra bok. Vad jag främst faller för är karaktärerna och historien. Jag har säkert sagt det tidigare, och troligtvis kommer jag att säga det igen, men: Marissa Meyer lyckas så himla väl med att väva in gamla sagor i en dystopisk miljö och göra dem fullständigt till sina egna! Att väva in fler olika sagor i varandra är komplicerat bara det - att dessutom göra det i en framtida värld är beundransvärt. Det skulle kunna bli rörigt, men istället känns känns det enkelt. Och det kan jag inte uppskatta nog. Det är vad som gör den här serien unik. Inte att det är en fairytale-retelling, eller att den är en dystopi eller handlar om kärlek och svek och krig. Nej, det är att den är en blandning av massor av klassiska sagor i ett helt nytt format, med en helt ny twist. De är inte kärnan av berättelsen, de är ett sätt att berätta den och det är vad som är så himla fantastiskt!
Förutom berättelsen i sig älskar jag verkligen karaktärerna. Den här historien drivs väldigt mycket av sina karaktärer och det görs den på ett strålande sätt. Jag tycker om att vi får läsa från flera olika perspektiv utan att det blir rörigt eller för mycket, utan att det istället ger oss en mer intressant överblick över historien. De nya karaktärerna vi får lära känna är även de underhållande och bidrar väldigt väl till att utveckla historien.
Det finns inte så mycket mer att säga, jag tycker om historien, jag tycker om karaktärerna och nu kan jag verkligen inte vänta tills jag kan plocka upp fortsättningen! Har du inte redan kastat dig över The Lunar Chronicles är det dags!
Vad är era tankar om Scarlet, och hur är uppföljaren Cress?
Kram
Kimberly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar