Du, bara av Anna Ahlund

Titel: Du, bara

Originalets titel: Du, bara

Författare: Anna Ahlund

Antal sidor: 340

Serie: -

Förlag: Rabén&Sjögren

Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

”Han tittar upp och ser på mig. 

Jag håller andan.

Hans ögon är elektriska. Svarta som ett natthav där blixten slagit ner. Utan att släppa mig med blicken reser han sig upp, ler, och sträcker fram handen. Jag tar två steg fram och fångar upp den. Hans handflata är sval.

’Hej John.’”

Handling (tagen från Goodreads): Du, bara är en romantisk och hjärteknipande historia om sextonåriga John som blir kär i den två år äldre Frank. Frank är oturligt nog redan är tingad av Johns storasyster Caroline. Och Caroline är van att få som hon vill. John är van att backa, men det tänker han inte göra nu. Dessutom har Frank en egen vilja. Och ett krossat hjärta i bagaget, vilket krånglar till saker.

       Det handlar också om en bästis, ett båthus, en pappershandel, ett hustak med utsikt över hela Uppsala, Nick Drake, Räddaren i nöden, tusen papperstranor och trädgårdsrosor från Svartbäcken. Och så en hel del sex.

Vad tycker jag: Jag gillade den här boken. Det gjorde jag. Det tog mig bara ett par kapitel att fatta det, och sedan flög sidorna förbi.

       Om det finns ett ord jag skulle använda för att beskriva Du, bara så skulle det vara äkta. Något med språket och karaktärerna får det hela att kännas så himla trovärdigt. Inte som att det inte finns klyschor, men boken känns inte överdriven heller - snarare jordnära. 

       Det finns liksom så mycket den här boken gör rätt. Som får mig att vilja att mer litteratur ska vara såhär: självklar, äkta och nutida. 

       Grejen är väll denna: handlingen i sig är inte spektakulär. Den handlar om en trasig relation som så många andra böcker gör - vad som gör Du, bara annorlunda är hur den är skriven, hur Anna Ahlund har skapat så verkliga men ändå unika karaktärer och byggt upp relationerna mellan dem. Hur hon har smyckat ut hela den här berättelsen men en pappershandel, svamp-på-pizza-skämt, Nick Drake, en sliten upplaga av Räddaren i nöden och sex. Det gör kanske inte boken unik, men det gör den bra, och vacker, och väldigt härlig att läsa. 

       Jag vet inte om det någonstans ute i världen finns en verkligen John. Jag hoppas nästan det. Tanken gör mig varm i hjärtat - att någonstans finns en John och en Frank som inleder ett stormigt och trevande förhållande, och att denne John grälar med syster utav kärlek och har grillkvällar på taket med sin bästa vän. Det känns som om världen faktiskt skulle vara bättre om de alla fanns där ute någonstans. 

       Sen måste jag bara nämna de två saker som gör att Du, bara sticker ut bland mycket annan ungdomslitteratur idag: 1) att det faktiskt finns sex i boken. Att fysisk attraktion får sin plats, precis som den troligtvis finns närvarande i så många unga relationer. Inte på ett överdrivet Fifthy-Shades-sätt, men på ett realistiskt sätt (eller ja, realistisk förutom att jag ibland kunde tycka att John verkar vara lite för ung och lite för oskuld för att vara så bekväm med sex som han är i boken). 2) Att Frank och John får vara kära i varandra utan att det ska vara massa prat om sexuella läggningar osv. De är två killar som är kära i varandra - eller kanske snarare, de är två personer som blir kära i varandra. Det räcker så. Det är inte en större grej, och det känns väldigt rätt och nytänkande av Anna Ahlund att ha lagt upp det så, och jag älskar det.

       För att enkelt sammanfatta detta är Du, bara en väldigt härlig och lättläst bok med äkta och underhållande karaktärer. Anna Ahlund har skrivit en nutida bok som känns rätt och som definitivt är mer än läsvärd.

Vad är era tankar om Du, bara?

Kram

Kimberly