Titel: Världen efter
Originalets titel: World After
Författare: Susan Ee
Antal sidor: 287
Serie: Penryn & tidernas slut #2
Förlag: Modernista
”Jag vet att jag snart måste tänka på Paige, mamma och Clara. Mina prioriteringar kommer bara att handla om överlevnad, om att samla ihop min familj och att rädda dem från såväl monster som människor. Men just nu, i just den här stunden tillåter jag mig att vara en sjuttonåring flicka i famnen på en stark kille. Jag släpper till och med fram några ”tänk om”, den sortens möjligheter vi kanske skulle ha haft i Världen före.”
Handling (tagen från Goodreads): I uppföljaren till succédebuten Änglafall börjar de som överlevt den stora ängla-apokalypsen skrapa ihop det som återstår av den moderna världen. När en grupp människor tillfångatar Penryns syster Paige, eftersom de tror att hon är ett monster, slutar situationen med en massaker. Paige försvinner. Människor är livrädda.
Hennes mamma är förkrossad. Penryn driver runt på San Franciscos gator och letar efter Paige. Varför är gatorna så tomma? Var är alla? Hennes sökande leder henne till hjärtat av änglarnas planer, där hon får en skymt av deras motiv och inser hur skräckinjagande långt de är villiga att gå
Vad tycker jag: Okej, såhär ligger det till: Världen efter är inte en särskilt bra bok tekniskt sett. Inte egentligen. Handlingen går lite för snabbt fram och är baserad på lite väl många sammanträffanden. Dessutom får jag ibland känslan av att endel saker inte blir så väl förklarade som de egentligen skulle behöva bli, vilket gör att jag ibland inte riktigt hänger med i varför huvudkaraktären begår en viss handling eller vad en kommentar någon säger betyder.
Vi kan sammanfatta såhär: Världen efter är inte den mest skickligt skrivna boken.
Ändå så kunde jag inte sluta läsa. För den var spännande. Det var action, brutalitet och en råhet som sällan förekommer i ungdomslitteratur. Det var cheesy tonårskärlek, kamper på liv och död och konspirationer på hög nivå. Och en del av mig bara älskade det. Det fanns lite guilty-pleasure över det hela.
Ibland under läsningens gång kunde det dock kännas lite som om Susan Ee bara kastade in lite allt möjligt hon kunde komma på. Världen går under, vi kör på att apokalypsen är påväg, och änglar är de som förstör världen (varför är fortfarande oklart - eller så har jag bara missat förklaringen i allt annat som händer, men jag menar de är ju änglar så vem ifrågasätter det?), sen slänger vi in lite barnmonster på det (som lever, men blivit typ slaktade och ihopsydda igen?) och lite insekts/skorpion/människo-monster som kallas gräshoppor (och som tydligen skapas av människor med hjälp av någon ”ängel-teknik”??) och så vidare, och så vidare. Det gör ju att det hela blir lite rörigt. Ibland kunde jag känna att berättelsen faktiskt skulle må bättre av att vara lite mer nedtonat. Lite mindre som händer på samma gång, och, tja, lite mindre av allt bara. Men samtidigt kan jag inte undvika att undra om det kanske är allt det här lite galna, och röriga, som ger berättelsen sin charm. Som faktiskt gör den så underhållande och får den att stå ut. För på något sätt så bara funkar det ändå.
Så slutsatsen blir ändå att jag gillar Världen efter. Den är ingen perfekt-ihopsatt-djup-vackert skriven-revolutionerande bok. Men den är underhållande och spännande, och i det här fallet räcker det gott åt mig. Världen efter är en bra uppföljare på Änglafall och lämnar mig spänd på sista delen i serien!
Tack Modernista för recensionsexemplaret!
Vad tycker ni om serien Penryn & tidernas slut?
Kram
Kimberly
