Genuine Fraud av E. Lockhart

Titel: Genuine Fraud
Originalets titel: Genuine Fraud
Författare: E. Lockhart
Antal sidor: 264
Serie: -
Förlag: Delacorte press
Länkar: Adlibris ᛁ Bokus ᛁ Goodreads

"Do you think a person is as bad as her worst actions?...I mean, do our worst actions define us when we're alive? Or, do you think human beings are better than the very worst things we have ever done?" 

Handling (från bokens baksida): Imogen is a runaway heiress, an orphan, a cook and a cheat.
Jule is a fighter, a social chameleon, and an athlete.
An intense friendship. A disappearance. A murder, or maybe two.
A bad romance, or maybe three.
Blunt objects, disguises, blood, and chocolate. The American dream, superheroes, spies  and villains.
A girl who refuses to give people what they want from her.
A girl who refuses to be the person she once was.

Omdöme: Om ni har följt den här bloggen ett tag har ni nog märkt att E. Lockhart är en av mina absoluta favoritförfattare. We Were Liars är utan tvekan en av de bästa böckerna jag läst, och därför kastade jag mig självklart över Genuine Fraud när den kom ut, redo att bli trollbunden av Lockharts vackra språk och fenomenala historieberättande ännu en gång.

Låt mig börja med att säga detta: Genuine Fraud var definitivt ingen We Were Liars. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att den var sämre - det beror fullständigt på vad man är ute efter - men i mina ögon var Genuine Fraud helt klart inte på samma nivå. Sen kan jag tycka att det kanske är en aning orättvist att jämföra dem då de är helt olika typer av böcker, även om båda är mystiska och unika på sitt eget rätt. We Were Liars var poetisk och tragiskt vacker medan Genuine Fraud är djärv och gåtfull.

Varför Genuine Fraud gjorde mig besviken beror troligen just på att jag jämförde dem, på att jag förväntade mig en bok mer lik We Were Liars. En episk historia om kärlek, uppoffring och vänskap berättad med ett målande vackert språk som får det att knyta sig i magen på en. Istället fick jag en berättelse om en tjej på flykt. En tjej vi redan från början vet att vi inte riktigt kan lita på när hon sedan tar med oss bak i tiden genom en mörk historia om bedrägeri och ensamhet. Det här betyder dock inte att Genuine Fraud var dålig, för det var den inte.

Genuine Fraud var framförallt en intressant bok. Inte så spännande som jag kanske förväntat mig, men intressant. Det var intressant att få följa handlingen baklänges, intressant att få små detaljer och ett par kapitel senare inse varför de var relevanta. Att läsa något och sedan plötsligt inse hur det hänger samman med vad man läste för ett tiotal sidor sedan och dra efter andan och börja bläddra tillbaka i boken för att se om man faktiskt minns allt rätt. Det var också väldigt intressant att få uppleva berättelsen från en karaktärs ögon där man inte hade en aning om man faktiskt kunde lite på karaktären i fråga eller inte. Jule är en spännande karaktär på det sättet att vi till en början inte visste om hon var offret eller inte. Vi visste inte om hon var god eller ond, om vi kunde lita på henne eller inte. I vissa stunder sympatiserade vi med henne, i andra absolut inte.

Jag ger boken det här: Det är en av de mest unikt skriven och intressant upplagda böcker jag läst. Definitivt pluspoäng för det.

E. Lockhart är en otroligt duktig författare, jag håller fast vid det, trots att det var mycket som gjorde mig besviken med Genuine Fraud. Bland annat hade jag hoppats på ett lite mer poetiskt språk, definitivt mer kärlek (även om jag snabbt insåg att Genuine Fraud inte är en kärleksberättelse) och till och med en större plottwist. Absolut, det fanns en hel del vändningar jag inte såg komma, och slutet var på sätt och vis oväntat - men de kändes också lite bleka. Boken kretsar kring ett mord och själva anledningarna till mordet kändes liksom inte fullt rimlig. I min åsikt kunde en så mycket mer realistisk men ändå mer chockande historia hade kunnat byggas upp. Nu känns allt mest som en rad sammanträffanden som bara råkar ske på rad och skapa någon slags domino-effekt. Jag vet inte, jag hade nog bara önskat att allt varit mer uttänkt på det där genialiska sättet som Lockhart chockade oss med i We Were Liars. Och så är jag tillbaka där igen, jämför två böcker som kanske inte förtjänar att bli jämförda. Genuine Fraud var bra, men den sorgliga sanningen är nog den att med en sådan käftsmäll till föregångare som We Were Liars kommer Genuine Fraud troligtvis alltid hamna i skuggan.

Sammanfattning: Min recension låter ganska så negativ, och det är inte helt meningen för jag tyckte om Genuine Fraud i det stora hela. För mig blev boken något av en besvikelse eftersom E. Lockhart är en författare jag har skyhöga förväntningar på, men den var ändå intressant och spännande att läsa. Gillar du thrillers tycker jag definitivt detta är en bok du borde kolla in eftersom den är skriven på ett sådant annorlunda sätt. Så länge man inte förväntar sig en ny We Were Liars, borde man definitivt kunna njuta av det annorlunda mysteriet som är Genuine Fraud

Vad tycker ni själva om Genuine Fraud och E. Lockhart som författare? Har ni några tips på andra psykologiska thrillers får ni supergärna tipsa om dem i kommentarerna!

Ha det gott!

Tredje principen av Anna Jakobsson Lund

Titel: Tredje principen
Originalets titel: Tredje principen
Författare: Anna Jakobsson Lund
Antal sidor: 327
Serie: Systemet
Förlag: Annorlunda förlag
Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris eller Bokus

”Ingenstans i Systemet kan du bara låta dig uppslukas av mörkret. Någon vet alltid. Det är alltid någon som ser.”

Handling (tagen från Goodreads): Ava är rebell. Hon kan styra andra människors tankar, en användbar förmåga i en motståndsrörelse som rustar för krig.

Levi slutade tro på kampen när den tog hans föräldrar. Nu försöker han bara överleva. Hålla sig undan och kontrollera vansinnet som känns som om det ska dränka honom.

En natt blir Levis syster gripen. För att rädda henne tvingas han bryta ett gammalt löfte, ta kontakt med folk han inte vill ha med att göra. Ava får order att hjälpa honom och de ger sig av tillsammans. Hon säger att de måste lita på rebellerna. Men kan de verkligen det?

Omdöme: Låt mig börja med att säga att jag ville älska den här boken. Det ville jag verkligen. Praktiskt taget varenda bokblogg jag läst som recenserat boken har lovprisat Systemet-trilogi. Knappt ett ont ord har jag läst, och jag betvivlar inte för en sekund att Anna Jakobsson Lund förtjänar allt beröm som hon fått. Hon är en duktig författare, och det här är en bra bok, men personligen kan jag inte med gott samvete ansluta mig till skaran som höjer Tredje principen till skyarna, för sanningen är den att boken helt enkelt inte gick hela vägen hem hos mig.

Att konceptet är fantastiskt, det är det ingen fråga om. För det första: SVENSK DYSTOPI. Jag vill ju dansa omkring bara av att skriva orden. Det är ganska fantastiskt ändå, och Anna gör det så himla bra. Hur hon väver in vårt samhälle idag i den möjliga framtid hon målar upp är bara otroligt. Alla referenserna till det svenska samhället och vår kultur var guld värda. Som när Levi, Ava och Leymah stöter på ett gammalt IKEA varuhus. Eller när Levi flippar sin gamla peng där Estelle är ingraverat. Jag började hoppa upp och ned i sätet varje gång, för det känns så speciellt. Som en liten hemlighet som bara vi som bott eller just nu bor i Sverige får ta del av. Det är sällan man stöter på det i dystopiska romaner - framförallt för att det skrivs väldigt få svenska dystopier. Därför vill jag hylla Anna Jakobsson Lund för att hon vågar. För att hon tar konceptet och får det att verka så självklart att ännu fler efter henne kanske också kommer våga.

Tredje principen är en intressant bok. Jag läste med spännings och ville ständigt veta mer om världen Levi och Ava målar upp, för nog är den fascinerande. Så fascinerande att jag inte fick nog, och det var nog lite det som var problemet också. I slutendan tycker jag att vi fick veta alldeles förlita om denna enastående och komplexa världs. Jag  förstår att det kanske lite är det som är meningen med första boken i en serie, att ge oss delar av pusslet, men inte allihopa. Att lämna tillräckligt många hål för att de ska finnas pusselbitar att hitta i de resterande böckerna också, så att bilden inte blir hel förens i slutet. Trotts det tycket jag vi fick för få bitar för att ens förstå den här första delen helt ut. Det var delar av historien jag kände att jag inte riktigt förstod för att vi inte fick veta tillräckligt mycket om världen den utspelar sig i, vilket är synd. Jag känner ofta så här med olika typer med dystopiska berättelser - att man vill veta allt om det nya samhället man hamnar i, men det slutar med att man blir besviken eftersom man endast får se små glimtar av hur allt fungerar. Kanske är det bara jag som är petig, kanske är det en av genrens stora brister, men jag hade helt enkelt bara önskat mig mer av Tredje principen.

Något annat som inte gick hela vägen hem för mig var kemin mellan huvudkaraktärerna. Jag vet att så många andra älskat dem, och jag tyckte också om dem, men genom stora delar av berättelsen kändes det inte som om jag fick någon kontakt med dem. Kanske är det för att så mycket fortfarande är dolt, för att vi fortfarande bara fått lära känna dem på ytan - men det är just så det känns. Ytligt. Deras resa är spännande, men jag känner inget speciellt för karaktärerna i sig. Levi, Ava och Leymah sticker inte ut så väldans mycket. Och visst bildar de en fin grupp, men jag saknar lite mer dynamik. Lite mer insider-skämt eller vad som helst som hade gjort att de kändes mer levande. Å andra sidan, sakerna de går igenom är alla tunga och seriösa, och att de alla är lite tysta och fokuserade och inte direkt skämtar är helt förståelig. Men ändå, jag hade gärna lärt känna dem mer. Sen tvivlar jag inte en sekund på att det är något som kommer i komma i följande böcker i serien, så kanske är det inte en jättestor grej egentligen, men det gjorde att boken bleknade lite i mina ögon.

Sammanfattning: Tredje principen blev en besvikelse, troligtvis pågrund av den stora hype som uppstått kring boken vilken drev mig att ha litet för höga förväntningar. Men trotts att det fanns ett par saker som gjorde att boken personligen inte riktigt blev en fullträff, är det fortfarande en väldigt bra bok som känns ny och är både spännande och intressant. Anna Jakobsson Lund har lyckas väl med Tredje principen och även om den inte var helt perfekt för mig är den definitivt läsvärd.

Vad tycker ni själva om Systemet-trilogin? Hur är uppföljarna? Dela med er i kommentarerna!

Kram, Kimberly

The Martian - Ensam på Mars av Andy Weir

Titel: The Martian - Ensam på Mars

Originalets titel: The Martian

Författare: Andy Weir

Antal sidor: 447

Serie: -

Förlag: Book Mark

Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

”Jag var bara en i besättningen. Ärligt talat den i besättningen som hade lägst rang. Enda chansen för mig att få föra befälet över expeditionen vore om jag var den enda som var kvar av hela besättningen.

Och vet ni vad? Nu för jag befälet.”

Handling (tagen från Goodreads): Efter en misslyckad rymdexpedition lämnas Mark Watney ensam kvar på Mars. Hans besättning är övertygad om att han är död, men Mark Watney lever – i alla fall för tillfället. Utan möjlighet att kunna kommunicera sin belägenhet med jorden inser han snart att han måste utnyttja alla sina kunskaper för att överleva. Utrustad med en stor portion skarpsinne, och en ännu större dos humor, ger sig Mark Watney i kast med att utmana den röda planetens ogästvänliga miljö med målet att en dag kunna återvända hem.

Vad tycker jag: Man skulle kunna tro att det skulle bli lite långtråkigt att läsa om hur en ensam man försöker överleva i över 500 dagar på en planet som består av nästan ingenting. 

     Jag menar, nämnde jag att han var ensam?

     Men, vad man än skulle kunna tro så blir det inte tråkigt. Inte det minsta faktiskt. Tråkig är inte ett ord som ens kommer i närheten av att beskriva den här boken. Jag kan bara säga det här: Wow vad Andy Weir har lyckats. Jag tror aldrig jag läst något liknande. Ensam på Mars, skiljer sig verkligen från andra böcker i sin genre. 

     För den är realistisk, vetenskaplig och intressant på samma gång som den lyckas vara både fyndig, rolig, underhållande och spännande. Jag har vänt sida efter sida för att jag bara inte kunnat sluta. Jag har skrattat rakt ut (vilket inte händer ofta), och jag har funderat över vetenskapliga lösningar. Allt på samma gång, vilket är ganska så fantastiskt. 

     Men, om det är något jag skulle vilja klaga på när det gäller det Ensam på Mars är det allt det faktiskt också det vetenskapliga. Jag vill hylla det också, eftersom alldeles för många sci-fi böcker inte innehåller en tillräckligt vetenskaplig grund så det känns väldigt uppfriskande att veta att allt det Mark Watney genomför faktiskt är rent vetenskapligt genomförbart. Men det blir lite mycket. Vissa partier hängde jag inte med alls i allt vetenskaps-snack och då kändes det inte så kul. För jag är en sån som hakar upp mig på allt jag inte förstår, och nog fanns det några saker här och där när jag inte förstod. 

     Men å andra sidan var det ju inte som om hela boken av vetenskapliga formler - verkligen inte. Den består av så betydligt mycket mer. Och trotts vetenskapen blir berättelsen inte svår eller tråkigt och det har främst med tre saker att göra: 1) Bokens perfekta tempo som gjorde att det alltid hände saker och alltid kom nya spännande utmaningar. 2) Att man faktiskt inte bara läste om Mark Watney, i boken får man faktiskt läsa ur några andra perspektiv också och det skapade en bra balans i berättelsen. 3) Humorn. På riktigt så härlig. Den lyfte upp historien något ofantligt. Mark Watney är självironisk, jordnära (på mars), rolig, påhittig och tycks ha en gnista inom sig som aldrig dör trotts alla motgångar. Att läsa ur hans perspektiv var så underhållande.  

     Ensam på Mars är helt enkelt en annorlunda, underhållande och intressant bok för er som vill ha allt ifrån humor till äventyr, rymdfakta till spänning. Läs den!

Bonus! Boken finns ju som film och är så himla taggad på att se den nu när jag läst boken!!

Om ni läst Ensam på Mars, eller sett filmen, så dela gärna med er av era tankar!

Kram

Kimberly

Änglafall av Susan Ee

Titel: Änglafall

Originalets titel: Angelfall

Författare: Susan Ee

Antal sidor: 262

Serie: Penryn & Tidernas slut #1

Förlag: Modernista

Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

"När man tittade på TV kunde man alltid försöka intala sig att det var på låtsas, även om det var allt nyhetskanalerna visade i flera dagar, men ingen kunde förneka att det här hände på riktigt. Män med vingar. Undergångens änglar. Övernaturliga väsen som pulvriserade den moderna världen och dödade miljoner, kanske till och med miljarder människor."

Handling (från Goodreads): Sex veckor har gått sedan apokalypsens änglar utplånade den moderna världen som vi känner den. Brutala gatugäng regerar på dagarna, rädsla och vidskepelse styr på nätterna. När krigaränglar för bort en hjälplös liten flicka tänker Penryn, hennes sjuttonåriga syster, göra allt för att få henne tillbaka. Allt, inklusive att slå sig ihop med Raffe, en skadad fiendeängel.

       Penryn och Raffe reser genom ett mörkt och förvridet Norra Kalifornien mot änglarnas högborg i San Francisco, där Penryn kommer att riskera allt för att rädda sin syster, och där Raffe måste förlita sig på sina största fienders nåd för att ha en chans att bli hel igen.

Vad tycker jag: Änglafall är den typen av bok som inte går att lägga ifrån sig. Den typen av bok man blir uppslukad av och bara inte kan släppa förens man kommer till sista sidan - och även då är berättelsen kvar hos en. Den var spännande, fartfylld, och inte för en sekund tråkig. 

       Jag kan inte säga att boken är perfekt, för det är den inte. Men den är underhållande på ett sådant sätt att man fastnar i berättelsen och glömmer världen utanför, vilket jag älskar. Jag älskar att man rycks med, att historien alltid är spännande och hur man alltid vill ha mer. Under bokens gång dyker det hela tiden upp nya frågetecken på samma gång som vi får se nya sidor av den apokalyptiska världen i vilken boken utspelar sig. Det är spännande att få upptäcka den, bit för bit, med Penryn och Raffe. 

       Änglafall är inte heller unik i sin genre. Jordens undergång, dystopiska framtider där världen faller sönder och änglar är inget nytt påhitt. Ändå känns boken annorlunda på något sätt. Kanske är det hur ironi och humor blandas in i historien, eller hur rå den stundvis kan vara. Men på något sätt verkar den nästan jordnära, och går lätt att läsa. Historien känns modern, inte uttjatad. 

       Som sagt har boken även sina brister. Jag hade inte haft något emot ett lite mer utvecklat språk eller större djup i berättelsen, men ändå är det inget som stör mig överdrivet mycket när jag väl kommit en bit in i boken. Medan jag läser tänker jag knappt på vad som kan vara bättre jag följer bara ivrigt med historien, sida efter sida. Och när boken väl tog slut? Ja då ville jag fortfarande ha mer! Vet på riktigt inte hur jag ska kunna stå ut med att vänta på att uppföljaren ska bli översatt, får bara hoppas att den blir det snart!

       En actionfylld, spännande och lättläst dystopi som jag rekommenderar för alla er som vill fly världen för en stund, ni kommer inte bli besvikna.

Betyg: 7,5

Tack Modernista för recensionsexemplaret!

Har någon av er läst Änglafall eller kanske resten av serien på engelska? Dela gärna med er av era tankar!

Kram

Kimberly

Andra böcker som kan vara intressanta:

- Cinder av Marissa Meyer

- Röd drottning av Victoria Aveyard