Igår kväll var jag alltså och såg The 5th Wave, och som jag älskade att få återvända till den världen!
I boken har vi ju Cassie den unga 16 åriga tjejen som förlorat allt, men som aldrig ger upp. Som bara vill hitta sin bror men ändå tycks bära hela mänsklighetens tyngd på mina axlar. Vi har Evan, den mystiska godhjärtade killen som man aldrig riktigt kan avgöra är vän eller fiende, men som man ändå inte kan tycka illa om. Och så har vi ju Ben Parish, fina Zombi som offrar så mycket för andra och precis som Cassie tycks känna världens tyngd på sina axlar. De är alla ungdomar, men världen går under och de tvingas växa upp, tvingas välja sida och kämpa för vad som är rätt - och detta fångar filmen briljant.
Filmen gör verkligen karaktärerna rättvisa, där hade jag inget att klaga på. Skådespelarna, allihopp, passar så otroligt bra i sina roller (utom möjligtvis Ringer då). Chloë Grace Moretz känns som Cassie, Nick Robinson känns som Ben och kanske absolut mest så känns Zackary Arthur som lilla Sam som man inte kan undvika att älska.
Handlingen är också bra, filmen har allt det väsentliga och gör en bra sammanfattning på bokens handling. Men, personligen kunde jag dock känna att allt gick lite fort. Där det i boken tog månader, uppfattades knappt som mer än några dagar i filmen. Allt bara hände och hände, så det blev inte riktigt samma djuphet och förståelse som finns i boken. Men så är ju det här film också. Och även om jag ibland kände att de lämnade ute väsentliga detaljer, eller inte förklarade saker så ingående som de gjordes i boken hade min vän som jag gick och såg filmen med (som inte läst boken) några som helst problem med att förstå handlingen.
Det enda jag egentligen saknar är just djupet i boken. Absolut, filmen fångar spänningen, den farofyllda handlingen och dessa tonåringars kamp. Men den får inte riktigt med den där underliggande kampen som involverar hela mänskligheten, den som handlar inte bara om fysisk överlevnad utan något mer och djupare. Rick Yancey har gjort ett fantastiskt jobb när hans skrev Den femte vågen. Språket, djupet och funderingarna som väcks är halva historien och det är alltid svårt att fånga på en film. Också i det här fallet. Då och då smyger sig några repliker in från boken (vilket filmen definitivt ska ha plus i kanten för), och Cassie säger något väldigt fint om hopp i slutet också. Men jag saknade det endå, och historien känns mer tom utan det, också på vita duken.
Alltså Gud som jag väntade på att det här citatet från Cassies pappa skulle komma
"Do you know how to tell who the enemy is in wartime, Cassie?" His eyes darted around the shack. Why couldn't he look at me? "The guy who's shooting at you-that's how you tell. Don't forget that."
Men det kom aldrig. Detsamma med det här citatet från Evan Walker:
"We’re here, and then we’re gone, and it’s not about the time we’re here, but what we do with the time."
Gud det finns bara så mycket mer jag hade önskat att filmen hade innehållit! Men då är det nästan alltid när film blir böcker och de kan inte ha allt. Och det måste ju också vara okej och det är det. Det enda andra jag har att klaga på att de gjorde den lite överdrivet cheesy ibland. SPOILER: Alltså när Evan Walker berättade om hur han föll för Cassie visste jag inte om jag skulle skratta, gråta eller slå skallen i väggen för att det var så töntigt. SLUT PÅ SPOILER. Men annars var det okej. Cassie var badass, Sam var söt som satan, Vosch var precis lika kall som han ska vara, Ben Parish var den där perfekta blandningen mellan charmig, tuff och så godhjärtad att man bara smälte. Och Evan var också bra, även om jag aldrig riktigt gillat honom. Konstigt nog tyckte jag nästan bättre om honom i filmen.
Så sammanfattningsvis var det här en väldigt bra film och det var en bra bok-till-film film. Den hade med det mesta viktiga, fångade karaktärerna, och gjorde på de flesta sätt boken rättvisa. En film kan aldrig bli allt en bok är, och i det här fallet föll en hel del bort, men det är förståeligt och filmen var ganska så grym. Nu vill jag bara läsa om boken (för tredje gången) och se filmen igen!
Har ni sett filmen så dela gärna med er av era tankar!
Kram
Kimberly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar