Titel: Enklav
Originalets titel: Enclave
Författare: Ann Aguirre
Antal sidor: 246
Serie: Razorland-Trilogin #1
Förlag: Modernista
”Vi stod rygg mot rygg, blockerade och anföll i samspel. Ibland kändes det som att hans armar och ben var en förlängning av min egen kropp. Jag kunde lita på att han skulle hålla borta dem som anföll bakifrån.”
Handling (från Goodreads): New York har decimerats av krig och pest, och större delen av invånarna har tvingats migrera till underjordiska enklaver, där den förväntade livslängden knappt överstiger tjugo år. När Deuce fyller 15 intar hon rollen som Jägarinna, och hon paras ihop med Fade, en tonårig Jägare som bodde uppe på ytan när han var liten.
När de upptäcker att den angränsande enklaven håller på att utplånas av tunnelmonster - Freaks - som tycks bli allt mer organiserade, så vägrar de äldre att ta hänsyn till deras varningar. Och när Deuce och Fade försätts i exil från enklaven, måste flickan som fötts i mörkret överleva i dagsljuset - vägledd av Fades avlägsna minnen - i ruinerna av en stad vars befolkning förtvinat till några få farliga gäng.
Vad tycker jag? Att försöka sätta mig ner och knåpa ihop en recension av den här boken har inte varit det lättaste. För jag vet bara verkligen inte vad jag tyckte. Boken var väll bra, men lämnade ändå inget starkt intryck efter sig.
När jag började läsa Enklav kunde jag inte sluta. Den nya världen vi presenteras för - under jord! - var både spännande och fascinerande och jag ville bara ha mer. Till en början dras jag bara med av historien och dess höga tempo och spänning, men ju längre jag läser, desto mindre känns det som om det räcker för att hålla mitt intresse uppe.
Det är svårt att säga varför mitt intresse svalnade när jag kommit lite mer än halvvägs igenom boken. Kanske för att de inte var under jord längre. Kanske för att jag började känna att man som läsare inte fick reda på tillräckligt mycket. Jag förstår att det här bara är första delen i en serie, all förklaring kan inte komma på samma gång. Men ändå. Det finns så mycket mer jag hade velat veta, så många fler förklaringar jag väntade på. Ta bara själva enklaverna som exempel. Vi lämnar de bakom oss i boken, ändå får vi inte ens veta i närheten av allt om dem. Det känns bara som att Ann Agurrie presenterar den här helt nya världen för oss, men bara låter oss berör ytan av den vilket är lite frustrerande. Men det är inte bara det.
Det känns inte riktigt som att jag kunde knyta an till karaktärerna heller. Kanske för att jag läste ut boken så snabbt, den var förbi i ett svep. Eller kanske för att jag läste den under en period där jag inte alltid riktigt kände att jag kunde fokusera på vad jag läste och stundvis kände mig lite stressad. Men ändå, det är väldigt svårt att förklara, men precis som med världen känns det lite som om vi bara berör ytan av karaktärerna. Ändå stämmer det inte riktigt heller. Karaktärerna kändes inte så väldigt specifika, de utmärkte sig inte så mycket. Stack inte ut, kändes inte personliga. Men återigen beror det kanske bara på mig, att jag var okoncentrerad och inte kunde knyta an.
Hela den här recensionen känns lite värdelös, just eftersom mina tankar om den här boken är så ofullständiga. Det var en bra bok, men den hade kunnat vara bättre helt enkelt. Den bygger på en spännande ide och har karaktärer med potential. Boken var inte allt jag önskade, men den var inte heller dålig. Jag ska försöka plocka upp fortsättningen för att ge serien en andra chans - det är ändå väldigt många som älskat den. Kanske får jag då mer av allt det där jag saknade i första boken. Vi får väll se.
Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker, så ni får väll bara ta och plocka upp boken själva för att se om ni också tycker den kändes lite ofullständig eller om jag bara läste den vid en dålig tidpunkt när jag var alldeles för ofokuserad. Hoppas ni tycker om den i alla fall.
Betyg: 6 av 10
Har ni läst Enklav eller fortsättningen Utpost får ni jättegärna kommentera era tankar här nere!
Kram
Kimberly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar