Var är Audrey? av Sophie Kinsella

Titel: Var är Audrey

Originalets titel: Finding Audrey

Författare: Sophie Kinsella

Antal sidor: 310

Serie: -

Förlag: B. Wahlströms

Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

”Episoder. Som om Depression vore en komediserie med en massa roliga skämt. Eller en samlingsbox fullspäckad med cliffhangers. Den enda cliffhangern i mitt liv är ’Kommer jag någonsin att bli kvitt den här skiten?’ Det blir rätt enformligt, tro mig. ”

Handling (tagen från Goodreads): Efter det som hände på skolgården, när de där tjejerna  nej vi behöver inte gå in på det, men det var kulmen på en lång tids mobbing, och efter det kommer Audrey Turner aldrig att gå tillbaka till skolan igen. Helst aldrig ens utanför dörren. Audrey lider av social fobi, generaliserat ångestsyndrom och depressiva episoder. Hon går hos en psykolog och gör hela tiden framsteg, men det är inte förrän hon träffar Linus som hennes tillfrisknande tar fart på riktigt. Linus får henne att våga göra saker hon aldrig trodde att hon skulle kunna göra igen, som att gå till Starbucks, äta glass i parken och prata med främlingar. Och långsamt, långsamt börjar hon hitta tillbaka till sig själv igen. 

Vad tycker jag: Hittills har jag tyckt om allt som jag läst av Sophie Kinsellas och Var är Audrey blev inget undantag. Boken hade samma lätthett och humor över sig som de böcker jag tidigare läst av henne och jag förälskade mig snabbt i Audrey och hennes galna (men också väldigt normala) familj. Sidorna bara flög förbi och jag kunde inte sluta läsa. Inte för att det var överdrivet spännande, men för att det fanns ett slags sug i berättelsen som fick mig att bara vilja ha mer ändå. Det behövs ingen spänning i den här typen av böcker, att vara där med karaktärerna är nog. 

     Karaktärerna och humorn är helt klart bokens starkaste sida. Karaktärerna känns så väldigt distinkta och personliga att jag lätt ser dem alla framför mig, ibland känns det till och med som att jag vet vad de kommer säga eller hur de kommer agera innan de gör det, bara för att vi lär känna dem så väl. Humorn är något jag också verkligen gillar med boken. Det var väll sällan så att jag satt och gappskrattade rakt ut, men nog drog jag på munnen ganska ofta. Jag har många gånger känt att humor i litteratur är lite svårt. Ibland kan det kännas för krystat eller konstlat, men Kinsella får det att flyta ihop med berättelsen och karaktärerna så otroligt naturligt. 

    Var är Audrey? är Sophie Kinsellas första ungdomsroman och det är inget jag direkt reflekterar över så mycket under läsningens gång. Det enda jag la märket till var att boken hade ett lite snabbare tempo än de vuxenböckerna jag läst av henne, men det var ingenting jag hade något emot. 

     Däremot fanns det en annan sak jag la märket till: Alla ’typ’ och ’alltså’. Jag menar, visst, det här är en bok för ungdomar och ungdomar använder i generallitet ett mer avslappnat språk. Men, när alla typ och alltså började dyka upp mer och mer kändes det snart inte naturligt (kanske kan det bero på att jag inte är van vid att Sophie Kinsella använder så mycket typ eller alltså i de andra verken jag läst av henne). Och det började långsamt störa mig mer och mer. Det blev för mycket. I ärlighetens namn så behövs det faktiskt inte en hel hög av alltså för att skriva en bra ungdomsbok. Men förutom det tyckte jag verkligen om språket i boken.

     Om det finns en annan sak jag ska anmärka på, så var det att det kändes som att vissa händelseförlopp ibland gick lite för snabbt. T.ex kan jag inte tänka mig att relationen mellan Audrey och Linus någonsin skulle gå sådär fort fram i verkligheten. Inte när relationen innefattar en fjorton som inte vågar vara vänd emot den hon talar med och inte ens kan se sin familj i ögonen. Jag förstår att det går framåt och att de föll för varandra men det gick från 1 till 2 till 3 till 10 bara sådär. Lite samma sak med Audreys tillfrisknande. Det går långsamt i början på ett väldigt trovärdigt sätt men sen bara poff är hon plötsligt frisk och jag känner bara nej, att sådär fort och ”lätt” kan det omöjligt gå. 

     Fast å andra sidan jämför jag ju bara med vad jag vet, hur jag är och andra jag känner. Kanske borde jag bara acceptera att Audrey är en annan person. Kanske kan hon gå från 3 till 10 i ett snäpp, även om jag skulle behöva ta mig igenom alla steg där emellan om jag var i hennes situation. Kanske fungerar vi bara olika och det måste ju också vara okej. Bara för att jag inte kan relatera till det betyder ju inte att ingen annan kan det. Andra kanske fungerar precis likadant. 

     Annars gillade jag faktiskt verkligen boken. Den var underhållandra och Kinsella förblir en av mina favoriter. Dessutom tyckte jag verkligen om filmen Audrey spelar in och hur den får bli en del av själva berättelsen! Jag hoppas att Sophie Kinsella skriver fler ungdomsböcker i framtiden!

Betyg: 7 av 10

Dela gärna med er av era tankar om boken i kommentarerna!

Kram

Kimberly