Idag är det måndag, vilket innebär: Bokbloggsjerka! Denna vecka handlar temat om skolan och lärande vilket är riktigt intressant:
Känner du till någon bok i skolmiljö som du kan rekommendera, eller kan du ge exempel på en karaktär som innehar ditt drömyrke eller har du ”bokliga” erfarenheter av lärande på annat sätt?
Eftersom jag läser mycket ungdomslitteratur, innebär det att karaktärerna jag läser om ofta har någon form av relation till skolan. Ibland får själva skolan och skolgången större plats i boken, ibland mindre. Till att börja med har jag läst en del serier och böcker som utspelar sig på internat, t.ex: Anna och den franska kyssen, Harry Potter, Ondskan, Vampire Academy, Efter Alaska och House of Night. Vissa med en mer "traditionell" skola än andra.
Mina favoriter av dessa blir nog ändå Fangirl och Anna och den franska kyssen, för att de 1) utspelar sig till stor del på just en skola, vilket gör att skolmiljön blir väldigt närvarande - på ett bra sätt! Och för att de 2) är väldigt bra böcker helt enkelt.
Sen kan jag ju självklart inte låta bli att nämna självaste Harry Potter, för alltså hallå - hur awesome är inte skolmiljön i den serien??
Godkväll på er! Ännu en vecka har flugit förbi, med massor av jobb och skola och redan känner jag mig helt slut. Fastän det här ju bara är början, vi har knappt ens satt igång med riktiga lektioner än. Men lite kul har den här veckan också varit! Bland annat så var jag och såg Suicide Squad med några kompisar igår på bio. Den var inte riktigt som jag hade förväntat mig, men bra. Själva storyn kände jag väll lite sådär för, men karaktärerna tyckte jag verkligen om! Rekommenderar till er som vill ha en underhållande och karaktärsdriven action.
Om vi ska ta någon minut och fokusera på vad som har blivit läst den här veckan är svaret: Inte så värst mycket. Men jag läste ut Världen efter i tisdags i alla fall, och i förmiddags kom min recension på den äntligen upp också, så det känns bra! Jag har även läst 120 sidor i Ett veck i tiden (vilket nästan är hela boken eftersom den bara är 170 sidor lång) och jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska tycka än. Men mitt mål är att läsa ut de resterande femtio sidorna nästa vecka och sedan kanske kunna komma fram till något som liknar ett rimligt omdöme och publicera en recension. Kanske till och med på rec-dagen för en gångs skull, om jag har tur.
Nästa vecka ser faktiskt ganska lugn ut. Jag kommer självklart ha skola, men den kommer fortfarande vara lite schemabrytande, vilket betyder några tidigare dagar och sådär, plus att jag bara jobbar på fredag! Så ska försöka läsa endel! Dessutom insåg jag igår att jag ligger två böcker efter i mitt Goodreads mål, så måste försöka arbeta ikapp det under de resterande nitton veckorna av året ( Herre gud är det bara nitton veckor kvar?!), så ska försöka ligga i lite extra med min läsning!
Det var allt från mig den här veckan! Hur har ni haft det?
”Jag vet att jag snart måste tänka på Paige, mamma och Clara. Mina prioriteringar kommer bara att handla om överlevnad, om att samla ihop min familj och att rädda dem från såväl monster som människor. Men just nu, i just den här stunden tillåter jag mig att vara en sjuttonåring flicka i famnen på en stark kille. Jag släpper till och med fram några ”tänk om”, den sortens möjligheter vi kanske skulle ha haft i Världen före.”
Handling (tagen från Goodreads): I uppföljaren till succédebuten Änglafall börjar de som överlevt den stora ängla-apokalypsen skrapa ihop det som återstår av den moderna världen. När en grupp människor tillfångatar Penryns syster Paige, eftersom de tror att hon är ett monster, slutar situationen med en massaker. Paige försvinner. Människor är livrädda.
Hennes mamma är förkrossad. Penryn driver runt på San Franciscos gator och letar efter Paige. Varför är gatorna så tomma? Var är alla? Hennes sökande leder henne till hjärtat av änglarnas planer, där hon får en skymt av deras motiv och inser hur skräckinjagande långt de är villiga att gå
Vad tycker jag: Okej, såhär ligger det till: Världen efter är inte en särskilt bra bok tekniskt sett. Inte egentligen. Handlingen går lite för snabbt fram och är baserad på lite väl många sammanträffanden. Dessutom får jag ibland känslan av att endel saker inte blir så väl förklarade som de egentligen skulle behöva bli, vilket gör att jag ibland inte riktigt hänger med i varför huvudkaraktären begår en viss handling eller vad en kommentar någon säger betyder.
Vi kan sammanfatta såhär: Världen efter är inte den mest skickligt skrivna boken.
Ändå så kunde jag inte sluta läsa. För den var spännande. Det var action, brutalitet och en råhet som sällan förekommer i ungdomslitteratur. Det var cheesy tonårskärlek, kamper på liv och död och konspirationer på hög nivå. Och en del av mig bara älskade det. Det fanns lite guilty-pleasure över det hela.
Ibland under läsningens gång kunde det dock kännas lite som om Susan Ee bara kastade in lite allt möjligt hon kunde komma på. Världen går under, vi kör på att apokalypsen är påväg, och änglar är de som förstör världen (varför är fortfarande oklart - eller så har jag bara missat förklaringen i allt annat som händer, men jag menar de är ju änglar så vem ifrågasätter det?), sen slänger vi in lite barnmonster på det (som lever, men blivit typ slaktade och ihopsydda igen?) och lite insekts/skorpion/människo-monster som kallas gräshoppor (och som tydligen skapas av människor med hjälp av någon ”ängel-teknik”??) och så vidare, och så vidare. Det gör ju att det hela blir lite rörigt. Ibland kunde jag känna att berättelsen faktiskt skulle må bättre av att vara lite mer nedtonat. Lite mindre som händer på samma gång, och, tja, lite mindre av allt bara. Men samtidigt kan jag inte undvika att undra om det kanske är allt det här lite galna, och röriga, som ger berättelsen sin charm. Som faktiskt gör den så underhållande och får den att stå ut. För på något sätt så bara funkar det ändå.
Så slutsatsen blir ändå att jag gillar Världen efter. Den är ingen perfekt-ihopsatt-djup-vackert skriven-revolutionerande bok. Men den är underhållande och spännande, och i det här fallet räcker det gott åt mig. Världen efter är en bra uppföljare på Änglafall och lämnar mig spänd på sista delen i serien!
Hej allesammans! Vet ni, idag var första dagen på höstterminen för mig - och även om det bara innebar en timmes "upprop" som i princip gick ut på att hälsa på alla klasskompisar man inte träffat på hela sommaren, så känns det lite tungt. Nu är allt tillbaka till vardagen igen. Sommaren är officiellt över för min del, och visst känns det lite synd. Men jag är taggad också! Och rädd eftersom det här är sista året på gymnasiet för mig, vilket troligtvis kommer göra det både stressigt och ångestfyllt. Men förhoppningsvis också roligt. Jag tror det.
Men okej, dags att faktiskt skriva om det som dagens inlägg ska handla om, nämligen nya böcker som kommit hem till mig - vilket faktiskt är några stycken:
Först och främst så har jag fått hem 3 stycken rec-ex av Modernista:
Världen efter av Susan Ee
Ett veck i tiden av Madeleine L'Engle
Glassvärdet av Victoria Aveyard
Ser jättemycket fram emot att läsa alla dessa! Världen efter är till och med redan utläst, och jag kan meddela att jag tyckte väldigt mycket om den.
Sen hade Malin från Nilmas bokhylla också en bokloppis på sin blogg där hon sålde lite gamla böcker, och av henne köpte jag fyra stycken:
Karriär och köksbesvär av Sophie Kinsella
The Archived av Victoria Schwab
Winter av Lauren DeStefano
Den kallaste flickan i Coldtown av Holly Black
Är jätte taggad på alla dessa också! Åh, har så många bra böcker att läsa nu, vet knappt ens vart jag ska börja.
Har ni läst någon av böckerna, eller om det är en ni tycker att jag borde börja på nu, nu, nu - så får ni jättegärna lämna en kommentar! Annars hörs vi snart igen!
Hej på er! Måndag igen, vilket betyder bokbloggsjerka! Den hör gången ställer Annika denna fråga:
Finns det en karaktär som du tycker är pinsam på ett eller annat sätt men som du ändå inte kan undgå att läsa mer om? Vem i så fall? Om du inte kommer på en karaktär så kanske du ändå har läst en bok som du upplevde vara i pinsammaste laget? Berätta, och du vet ju att det endast är fantasin som sätter gränser!
Jag läste C.R.M. Nilssons svar där hon skrev att hennes tankar direkt gick till Rebecca Bloomwood - och genast kände jag hur exakt rätt det kändes! Så ofta när jag läste En shopaholics bekännelser, så kände jag att saker Rebecca gjorde var stela och pinsamma och jag mådde nästan dåligt för hennes skull. Ändå kunde jag såklart inte sluta, för i slutändan var det ju så underhållande (trotts pinsamheterna) att följa Becky medan hon gång på gång begick ekonomiska misstag, ljög om ditten och datten och mot alla odds försökte fly sina skulder.
Så känner jag ofta när jag läser något av Sophie Kinsella - jag läser med skräck blandad förtjusning. Älskar det, trotts att karaktärerna allt för ofta begår rent ut pinsamma handlingar (ofta offentligt, vilket bara gör det hela ännu värre) som bara får mig att vilja skrika åt dem. Men jag antar att det också är en del av charmen eftersom jag bara fortsätter att läsa Kinsellas böcker.
Hoppas ni har haft en trevlig måndag och berätta gärna om karaktärer ni finner pinsamma!
Jag höll nästan på att jag ju ska skriva en läsuppdatering idag! Sen insåg jag att, juste det är ju söndag! Och nu är klockan redan tio på kvällen, så det är dags för mig att sätta igång så jag åtminstone kan gå och lägga mig någorlunda tidigt eftersom jag ska jobba imorgon.
Vet ni, det här har varit en händelserik vecka! Jag har träffat kompisar, och jobbat, börjat på en bullet journal (sök på google och klicka på bilder så kommer ni förstå konceptet) och gjort lite annat smått och gått vilket har varit jätteroligt!
Föra veckan blev det inte så mycket läst, till större delen eftersom jag var sjuk och då blev sittande/liggande framför Criminal Minds istället för att ha orken at plocka upp en bok. Och sen blev jag kanske, möjligtvis, bara lite, beroende av serien och sträck-kollade på typ en hel säsong på ett par dagar. Vilket lite tog död på min läsning. Men den här veckan har jag nästan läst ut en hel bok (även om jag har kollat lite på Criminal Minds också)! Jag säger nästan eftersom jag har ca 30 sidor kvar i Världen efter av Susan Ee innan den är utläst. Men vem vet, jag kanske till och med hinner bli klar i kväll. Om jag kommer isäng någon gång och kan plocka upp den vill säga.
Så vad tycker jag om boken? Den är faktiskt väldigt bra. Eller ja, det beror på hur man definierar bra. Boken är ju inte direkt superskickligt skriven, och den är ganska rörig, men den har ett driv som gör att jag inte kan sluta nu när jag väl har kommit såhär långt. Det är lite guilty pleasure över det hela. Och trotts att boken var lite trög att komma in i känns det som om sidorna bara har flugit förbi! Men mer om det när jag faktiskt läst ut boken. Om jag lyckats ta arslet ur vagnen och skriva en recension om den sedan också, vill säga (Herre Gud, jag ligger så efter med mina recensioner).
Annat som hänt den här veckan är att jag köpte lite böcker från Malins bokloppis som kom med posten i torsdags! Jättekul! Planerar att lägga upp en bookhaul nästa vecka där jag visar upp dem och även lite rec-ex som kommit hem till mig de senaste veckorna, så håll utkik.
Nästa vecka kommer dock överlag nog bli en tung vecka för att jag 1) börjar skolan och 2) jobbar fyra pass parallellt med det, så kommer inte bli sådär värst mycket fritid för mig. Sommarlovet är i princip slut nu, vilket är lite synd. Men det har varit en fantastisk sommar, så vi får vara nöjda med det!
Nu ska jag se klart mitt avsnitt av Criminal Minds innan jag går och gör mig klar för natten. Och sen får vi väll se om de där 30 sidorna blir utlästa eller inte!
Det är sommar - ibland så ändras planer, ibland har man fullt upp med att göra sådant en gör på sommaren när man är ledig, och ibland så råkar en kanske möjligtvis glömma att skriva en månadsrapport för juni månad, och kommer inte på det förens i slutet på juli. Det händer. Men det är enkelt fixat - jag slänger bara ihop juni och juli och skriver om dem i samma inlägg! Så, i brist på månadsrapporter den här sommaren får ni här två stycken!
Juni
Totalt utläst: 3
Böcker på svenska/engelska: 2st/1st
Påbörjade böcker:Nattens cirkus
Bästa bok: A Court of Mist and Fury
Störst överraskning:A Court of Mist and Fury även här.
En ganska seg månad läsmässigt, speciellt med tanke på att större delen av Jag utan dig blev utläst redan i Maj. Men också en månad då det hände mycket annat i mitt liv! De sista stressiga skoldagarna, och mina första stressiga dagar på jobbet ingick båda här och tog ganska mycket tid från mitt privatliv. Sen innehöll juni också de första veckorna av sommarlovet. Åh, gamla goda tiden när hela sommaren fortfarande låg framför en. Hur som helst, nöjd med månaden över lag, men lite sådär nöjd när det gäller läsningen.
Juli
Totalt utläst: 3
Böcker på svenska/engelska: 0st/3st
Påbörjade böcker:The Unexpected Everything
Bästa bok: Åh, så svårt! Men säger nog ändå The One för att det var så mycket känsla.
Störst överraskning: To All the Boys I've Loved Before! Älskade den här boken!
Störst besvikelse: The Rose and the Dagger
To All the Boys I've Loved Before av Jenny Han
The One av Kiera Cass
The Rose and the Dagger av Rénee Ahedie
Kommentar:
Det kändes som jag läste mycket den här månaden, även om det inte visade sig vara jättemycket i slutet. Kanske för att ganska stor del av början av månaden gick åt att läsa Nattens cirkus, som jag sedan la ner för att plocka upp To All the boys I've Loved Before, men efter det flöt läsningen på väldigt bra! Jag spenderade dessutom en vecka på Gotland med min familj, och en annan med mina vänner på en av mina vänners landställe. Jag fick spendera lite tid borta från hemmet vilket var riktigt mysigt och kul!
Ännu en vecka av sommarlov har glidit förbi, vilket betyder att vi är en vecka närmare att börja skolan igen. Vilket känns sådär. Roligt och mindre roligt på samma gång. Mer som även det varit negativt den här vekan - utom att skolstarten närmar sig - är att jag gått och blivit förkyld. Så förkyld att jag till och med var tvungen att sjukanmäla mig från mitt pass på jobbet i lördags. Vilket gav mig supermycket ångest. Men eftersom jag låg hemma den dagen med öm hals, rinnande näsa och något som kändes misstänkt likt feber-frossa och feber-huvudvärk var det nog för det bästa. Nu mår jag bättre, men är fortfarande inte på tipp topp, och trotts det ska jag upp och jobba imorgon. Kanon. Kommer bli så kul. Men har jag tur lyckas jag kanske bli frisk över en natt?
Vidare till bättre nyheter: Jag har - äntligen - läst ut The Unexpected Everything!! Alltså JA! Så nöjd. Även om det stundvis gick ganska segt för mig att läsa i boken tyckte jag väldigt mycket om den. Verkligen en supermysig sommarbok, med både humor, romantik, vänskap och hundar! Mer om det i en kommande recension.
Och apropå recensioner så publicerade jag en recension på A Court of Mist and Fury den här veckan (närmare bestämt igår)! Äntligen! Jag har fortfarande massor av recensioner kvar att skriva dock. Mitt mål är att publicera minst två nästa vecka, så hoppas att jag ska få till det.
Blev en ganska kort läsuppdatering den här veckan, men är nog för det bästa för måste verkligen gå och lägga mig nu om jag ska ha någon chans med det där om att vakna upp frisk imorgon. Godnatt på er!
"To the people who look at the stars and wish, Rhys."
Rhys clinked his glass against mine. “To the stars who listen— and the dreams that are answered."
Handling (tagen från Goodreads): Feyre survived Amarantha's clutches to return to the Spring Court—but at a steep cost. Though she now has the powers of the High Fae, her heart remains human, and it can't forget the terrible deeds she performed to save Tamlin's people.
Nor has Feyre forgotten her bargain with Rhysand, High Lord of the feared Night Court. As Feyre navigates its dark web of politics, passion, and dazzling power, a greater evil looms—and she might be key to stopping it. But only if she can harness her harrowing gifts, heal her fractured soul, and decide how she wishes to shape her future—and the future of a world cleaved in two.
Vad tycker jag: Jag måste bara ta en sekund. Wow. Den här boken fick mig att känna SÅ mycket! Den var bara så händelserik! Samma råhet fanns kvar från A Court of Thorns and Roses, men här fanns också färgstarka explosioner av en hel massa andra känslor och jag gillade det. Hur den otämda vildheten som vi fick ta del av i första boken har utvecklats till något mer, något med en bredare färgskala.
I A Court of Mist and Fury får vi också möta en hel bunt nya karaktärer, och på något sätt lyckas så väldigt många av dem leta sig in i mitt hjärta. De är varierade och egna och jag har redan förälskat mig i dem. De har ett djup som ger berättelsen en annan dimension. Speciellt huvudkaraktären själv, Feyre får vi se fler sidor av i A Court of Mist and Fury, och även Rhys, vilket verkligen uppskattades. Dessa två karaktärer har definitivt kommit att bli två favoriter. Händelserna i den här boken, satte också vissa händelser i den första boken i lite större perspektiv, vilket även det var intressant.
När det kommer till karaktärerna gillar jag också hur vi fick se mörkare sidor av dem. Flera av dem gick igenom väldigt hemska saker i första boken, framförallt Feyre, och jag uppskattar att vi fick se dem hantera det. Att de inte bara strider i ett krig för att sedan gå vidare som om inget hände. Krig lämnar spår, och det blir väldigt tydligt i A Court of Mist and Fury. Att besegra sina fiender, att strida mot det onda är inte lätt, och det har sitt pris - och jag tycker verkligen om hur mycket det temat tas upp. För det glöms ibland bort inom fantasy. Det goda och det onda möts, det goda segrar och allt är frid och fröjd. Men det är inte så enkelt. Och det fick vi verkligen se. Älskar det!
Tempot i boken var också bättre än i den första. A Court of Mist and Fury är längre, ändå hände det hela tiden mer, fast på en jämnare nivå. Framförallt uppskattades att jag kom snabbare in i berättelsen den här gången, än jag gjorde i A Court of Thorns and Roses. Kanske fanns här inte samma intensitet som det gjorde i slutet på första boken, men det gjorde inte så mycket eftersom boken var spännande igenom hela. Det sämsta var väll att början även här kanske gick lite väl segt.
Annars tyckte jag väldigt mycket om A Court of Mist and Fury. Maas språk var väldigt bra och passar historien perfekt. Miljöbeskrivningarna kändes levande, karaktärerna djupare - och även historien fördjupades, och plotten utvecklades även den till att bli mer intressant. Ju mer jag läser av den här serien, ju mer genomtänkt känns den och det uppskattas verkligen. Jag ser otroligt mycket fram emot fortsättningen.
Nej förresten, stryk det. Jag ser inte bara fram emot den - jag vet för Gud skull inte hur jag ska kunna klara mig tills den kommer ut! Speciellt inte eftersom det är ett helt år kvar! Eller, ja, nio månader om man ska vara exakt. Det kommer bli nio långa månader.
Har ni läst A Court of Mist and Fury? Ser ni fram emot uppföljaren?
Jag är besatt. Eller, närmare bestämt är jag är besatt av Hamilton.
Och när jag säger Hamilton, så ja, då menar jag Alexander Hamilton, han den där gamla snubben på 10 dollar sedeln. Fast samtidigt inte riktigt - jag är besatt av musikalen Hamilton som är baserad på hans liv (eller snarare soundtracket till den eftersom jag inte ens varit i närheten av att ha fått en chans att gå att se den på Broadway eftersom den 1) är på Broadway och 2) biljetterna är asdyra).
Men, inte desto mindre är jag besatt. Så förbered er på ett väldigt opartiskt kärleksbrev till musikalen vars musik de senaste månaderna fått extremt stor plats i mitt liv.
För några dagar sedan såg jag att Lisa från Bladvändaren skrev ett inlägg om Hamilton och då kände jag att det kanske var dags för mig med - för på fullaste allvar, ni får inte missa det här. Hamilton är inte vilken musikal som helst, det är en Hip Hop och RnB musikal (men den inkluderar även många andra musikgenrer) som - om jag får säga det själv - är rent ut genialiskt. Den är nutida och revolutionerande på mer än ett sätt.
Musikalen är skriven av Lin-Manuel Miranda (som också skrev och skådespelade i In The Heights). Jag kommer inte ihåg vem det var (ber om ursäkt) men för några dagar sedan såg jag någon beskriva Lin-Manuel Miranda som dagens Shakespeare och det känns som en ganska träffande beskrivning - fast i musikalformat (eller så är jag bara jäkligt starstruck för tillfället). För var det något som var säkert efter att jag hade lyssnat igenom hela soundtracket till Hamilton var det att Lin-Manuel Miranda är ett freaking musikaliskt geni - och ju mer jag lyssnar, ju starkare blir den åsikten. För han har skapat något som är 1) Underhållande men samtidigt så himla vackert 2) Inspirerande och, kanske mest fantastiskt av allt 3) som mixar historia och nutid på det mest otroliga sätt. Han tar historia och gör den aktuell, gör den enkel att relatera till och han bygger upp en sådan komplex och mångsidig berättelse kring den att man blir otroligt känslomässigt investerad och förstår den på ett helt nytt sätt. Det är otroligt.
Så här är vad musikalen handlar om:
”How does a bastard, orphan, son of a whore and a
Scotsman, dropped in the middle of a
Forgotten spot in the Caribbean by providence
Impoverished, in squalor
Grow up to be a hero and a scholar?
[…]
Alexander Hamilton
When America sings for you
Will they know what you overcame?
Will they know you rewrote the game?
The world will never be the same”
Först och främst cirklar Hamilton självklart runt musikalens huvudkaraktär, självaste Alexander Hamilton, den föräldralösa unga manen som kom till USA med en dröm om att förändra världen och lyckades. Om immigrant som tog sig från botten upp till toppen och för evigt lämnade efter sig sitt avtryck på världen - även om hans historia också är betydligt mer komplicerad än så. Han är en av USA:s grundfäder och deras första finansminister, och än i dag i USA använder man fortfarande de ekonomiska systemen han införde. Hans historia är både inspirerande, tragisk,
och mänsklig vilket är ganska så fantastiskt.
”Don’t be shocked when your hist’ry book mentions me
I will lay down my life if it sets us free
Eventually, you’ll see my ascendancy”
Basicly så börjar musikalen med en låt som presenterar Alexander Hamiltons öde (passande heter den också Alexander Hamilton), och förklarar för oss lite vem han var och hur han kom att bli så - och redan där är jag fast. Men första sången är egentligen bara ett smakprov på hela den resa som kommer efter. Som inte bara berättar för oss om en pojke som följde sin dröm, utan också om både lycklig och olycklig kärlek, en systers uppoffring för en annan, ett helt lands uppror och gnistan som blev till en revolution. Om politiska intriger, om vänskap och svek, hopp och beslutsamhet. Och självklart om så mycket, mycket mer. Historien berättas av en hel drös med intressanta karaktärer där självklart Hamilton ingår, men även hans fru Elizabeth Schuyler och hennes syster Angelica, LAFFAYET, George Washington och inte minst Aaron Burr (för att nämna några)- - Hamiltons lika delar vän som fiende och en av de mest intressanta karaktärer jag någonsin stött på (åtminstone musikalvarianten av honom).
”And? If we win our independence?
Is that a guarantee of freedom for our descendants?
Or will the blood we shed begin an endless
Cycle of vengeance and death with no defendants?”
Seriöst, jag måste ta en sekund och bara fokusera på Burr. Mannen som ständigt ville mer, men som ändå inte lyckades. Som kämpade, men trotts det tycktes förlora. Historiens skurk, som är så mycket mer än man först tror. Burr har förlorat så väldigt mycket i sitt liv, att han har lärt sig att den enda han kan lite på är sig själv och hans öde är rent ut hjärtskärande. Kanske är det därför Wait for it är en av mina absoluta favoritsånger genom hela musikalen. För den är så äkta och så fin och den visar oss verkligen en annan sida av karaktären som först framstod som för feg för att våga ta ställning.
”Death doesn’t discriminate
Between the sinners
And the saints
It takes and it takes and it takes
And we keep living anyway
We rise and we fall
And we break
And we make our mistakes
And if there’s a reason I’m still alive
When everyone who loves me has died
I’m willing to wait for it”
Men, det mest fantastiska med musikalen, det är ändå hur vi med sångerna får se en hel nation växa fram. Karaktärerna är vad som driver historien framåt och utan dem hade berättelsen aldrig blivit så levande. Kärnan av det hela är dock inte bara Hamilton som person, det är allt han stod för. För hoppet och kampen och mänskligheten han symboliserade. Det är revolutionen han var med och genomförde, nationen han började bygga - och det är det jag älskar. Hur musiken kan bli både personlig och samtidigt omfatta något så väldigt stort. Dessutom är ju låtarna genuint bra!
”You want a revolution? I want a revelation
So listen to my declaration:
“We hold these truths to be self-evident
That all men are created equal”
And when I meet Thomas Jefferson
I’m ‘a compel him to include women in the sequel!”
Och, självklart, för att jag är en sådan nörd när det kommer till ord, måste jag bara ta en sekund och rent ut hylla Lin-Manuel Miranda. Inte bara för att han har skapat fantastiska karaktärer och gett dem de mest levande röster, eller för att han har lyckats mixa historia och nutid, politik och underhållning på ett så otroligt skickliga sätt. Eller, för den delen att han lyft fram kvinnliga karaktärer ur historien såväl som män, trotts att de knappt syns i historieböckerna - eller haft ett skådespelare som speglar dagens America, istället för historiens för att göra en poäng. Nej även om allt det där är väl värt att hylla måste jag bara för en sekund lyfta fram Mirandas fantastiska språk och skicklighet. Varje gång jag lyssnar igenom låtarna till soundtracket upptäcker jag ständigt nya saker. Det blir aldrig tråkigt, för Miranda får in så mycket, och han får in det på ett sådant vackert sätt. Han får alla så komplexa bitar att passa ihop och samtidigt inte bara bli bra, utan magnifika. Jag kan inte förstå hur han lyckats skapa allt detta, hur han lyckats skriva sång efter sång där alla har ett sådant djup, sådan passion och känsla, och samtidigt hänger samman. Att säga att jag är imponerad är en underdrift.
"What if this bullet is my legacy?
Legacy. What is a legacy?
It's planting seeds in a garden you never get to see
I wrote some notes at the beginning of a song someone will sing for me
America, you great unfinished symphony, you sent for me.”
Sen, nu när vi ändå pratar om den så har jag några tips innan ni börjar lyssna (för det hoppas jag verkligen att ni gör nu): 1) Lyssna i kronologisk ordning så ni får en ordentlig uppfattning om i vilken ordning allt händer. Det är viktigt. 2) Lyssna med text - det blir sååå mycket enklare att förstå då - speciellt eftersom endel sånger innehåller ganska mycket rap, som går ganska snabbt. Och 3) var inte rädda för att googla karaktärerna. Kolla upp vem Alexander Hamilton är, vem Aaron Burr är och liknande om ni inte riktigt hänger med på allt - för soundtracket utelämnar en del, så ibland kan det vara svårt att hänga med i om man inte pausar ibland och gör lite extra research.
"I wrote my way out of hell
I wrote my way to revolution
I was louder than the crack in the bell
I wrote Eliza love letters until she fell
I wrote about The Constitution and defended it well
And in the face of ignorance and resistance
I wrote financial systems into existence
And when my prayers to God were met with indifference
I picked up a pen, I wrote my own deliverance"
Här nedan har jag lagt in lite videos om ni nu har blivit intresserade: Det två översta är "smakprov" som visar klipp ur musikalen, och den längre går också in lite mer på vad Hamilton handlar om, och innehåller även en mindre intervju med Lin-Manuel Miranda. De två nedersta videorna är två av de första sångerna i musikalen från när casted uppträde i vita huset. Videon när de sjunger Alexander Hamilton börjar också med ett tal om musikalen från Obama.
Okej, gå och lyssna nu (soundtracket finns på Spotify, så det är superenkelt)! Ni kommer inte ångra er!
Jag har bara en sista sak att säga: Lin-Manuel Miranda, you did good.
Hej på er! Måndag idag, vilket innebär bokbloggsjerka! Blir dock en ganska kort sådan den här gången eftersom jag nyligen kom hem från mitt jobb och är astrött. Veckans tema är hur som helst att skapa listor! Här kommer några från mig!
Top 5 böcker jag prioriterar att läsa just nu: The Unexpected Everything av Morgan Matson Världen efter av Susan Ee Glassvärdet av Victoria Aveyard Du, bara av Anna Ahlund How To Be Bad
Nu är väll inte nästa lista super-bokig, om man säger så, eftersom den handlar om TV-serier och inte böcker, men tänkte att den kanske kunde vara intressant ändå!
Top 10 av mina favoritserier jag sett under 2016 (åtminstone för tillfället): Game of Thrones Quantico The Fosters The Shannara Chronicles Castle Make it or Break it Outlander Criminal Minds Orange is the New Black Top 5 böcker du måste läsa nu (oavsett vem du är) om du fortfarande inte läst dem! We Were Liars av E. Lockhart Fangirl av Rainbow Rowell Som stjärnor i natten av Jennifer Niven Jag ger dig solen av Jandy Nelson Rör mig inte! av Tahereh Mafi
Sådär, det var lite listor från mig! Hoppas ni har haft en trevlig måndag så hörs vi snart igen. I kommentarerna nedan får ni gärna berätta vilken er favorit TV-serie är för tillfället, och om det finns en bok ni bara känner att alla måste läsa!
