Titel: Dumplin’
Originalets titel: Dumplin’
Författare: Julie Murphy
Antal sidor: 347
Serie: -
Förlag: Lavender Lit
"Han kommer fram till mig, och eftersom uppfarten sluttar hamnar vi tå mot tå, näsa mot näsa. ”Willowdean Opal Dickson, du är vacker. Åt helvete med alla som någonsin har fått dig att känna något annat.” Han drar ett djupt andetag. ”När jag blundar ser jag dig framför mig. Jag kan prata med dig. På ett sätt jag aldrig har kunnat med någon annan.”
Vacker, säger han. Fet, tänker jag. Men kan jag inte vara båda på en och samma gång?"
Handling (från förlagets hemsida): Willowdean, av sin mamma kallad Dumplin, har alltid trivts med hur hon ser ut. Ja, hon är tjock, men vad gör det? Hennes inställning till den perfekta bikinikroppen? En kropp iklädd bikini.
På sitt nya jobb möter hon Bo, en trevlig och enormt snygg privatskolekille. Klart att hon attraheras av honom. Vad som däremot förvånar henne är att han verkar gilla henne tillbaka. Will, som aldrig tidigare besvärats av sina valkar, och som gärna chockerar sin omgivning genom att kalla sig själv tjock, börjar plötsligt känna sig osäker. Och det stör henne. Så hon bestämmer sig för att vinna tillbaka sitt självförtroende och samtidigt visa alla i Clover City att hon minsann duger precis som hon är.
Vad tycker jag: Jag älskade Dumplin’! Jag älskade hur underhållande den var, humorn, hur jordnära den kändes och ämnena den tog upp! Men vad som framförallt gjorde den här boken så himla bra var nog ändå karaktärerna. Jag älskade att läsa om dem för de kändes både egna och äkta. De hade alla sina personliga problem och hinder, men samtidigt var de också bara alldeles normala tonåringar. Jag vet inte riktigt, men av någon anledning kändes de bara rätt.
Boken handlar om Willowdean som är tjock och bara för att visa att hon kan och för att hur mycket kroppsfett en person har inte har någonting att göra med hur vacker den personen är så ställer hon upp i stadens skönhetstävling. Men boken handlar om så mycket mer än det - den handlar om att förlora någon man älskar, om att bråka med sin bästa vän, inte komma överens med sina föräldrar och om att inte alltid känna sig bekväm i sin egen kropp. Den handlar om att vi alla ser olika ut och att det är fullständigt okej. Vi är olika och unika och ingen annan kan bestämma att du inte är vacker - och det är ett väldigt fint budskap. Dessutom tycker jag verkligen om saker som Willowdean inställning till ordet tjock, hon försöker att inte se det som förolämpning eller ett nedvärderande uttryck utan bara ett helt vanligt adjektiv, som blond, eller blåögd eller liten, och att därför använder det som om det inte har något bagage. Jag gillar också hur hon tar upp att vi faktiskt inte har någon rätt att uttala oss om varandras kroppar:
”Och vem fan var den där magra bitchen?” Så fort jag har sagt det ångrar jag mig. Hela mitt liv har jag haft en kropp värd att kommentera, och om det har lärt mig någonting är det att ingen har rätt att uttala sig om någon annan kropp än sin egen. Tjock. Smal. Kort. Lång. Det spelar ingen roll.”
Jag tycker sådant här behöver tas upp mer! Vi behöver ta upp kropps-osäkerhet, och kroppskomplex och respekt gentemot andras kroppar mer! Kanske är det bara något jag missat lite i den litteratur jag läst, men oavsett så behövs det - speciellt i ungdomen och av den anledningen tycker jag bara ännu mer om Dumplin’. Boken är kanske inte perfekt, och kanske tar den inte ens upp dessa ämnen på ett perfekt sätt - men den tar upp dem! Jag tycker också om Willowdean som karaktär, hur hon kan vara självsäker och tvivla på sig själv och sitt utseende på samma gång. Det känns äkta - faktiskt så känns hela den här boken äkta.
Om det fanns något jag inte tyckte om så mycket så var det triangeldramat. Nu var det inte alldeles för överspelat och det var inte så mycket fram och tillbaka som det ibland är i vissa böcker, vilket jag gillade. Men det kändes ändå inte rätt eller trovärdigt. Jag har inte alltid något emot triangeldraman, men det kändes inte som om det passade in i den här historien - berättelsen hade nog till och med varit bättre utan det. Men i det stora hela gjorde det faktiskt inte så mycket och boken hamnar ändå bland mina favoriter i år.
Dumplin’ är en härlig, underhållande och viktig bok som kändes både äkta och hjärtevärmande. Nu lånade jag den på biblioteket men jag önskar nästan att jag hade köpt den istället för att kunna ha den ståendes i bokhyllan, bara för att jag tyckte så mycket om den, och för att jag vill kunna återvända till den snart igen! Ser fram emot att läsa mer av Julie Murphy i framtiden!
Vad tycker ni om Dumplin'?
Kram
Kimberly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar