Scarlet av Marissa Meyer

Titel: Scarlet

Originalets titel: Scarlet

Författare: Marissa Meyer

Antal sidor: 374

Serie: The Lunar Chronicles #2

Förlag: Modernista

Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

Ett lätt leende spred sig över Thornes ansikte. ”Det här är en fin stund, eller hur?”

”Om du med fin menar att jag för första gången sedan vi träffades inte vill strypa dig, så är det väl det.” Cinder sjönk ned på golvet igen. ”Men jag kanske bara är för utmattad för att vilja strypa någon.”

”Jag kan nöja mig med det” sa Thorne och sträckte ut sig på golvet bredvid henne. 

Handling (tagen från förlagets hemsida): I Scarlet återser vi Cinder, som nu försöker fly från det fängelse där vi sist lämnade henne – trots att det kommer att göra henne till den mest jagade personen i hela Samväldet.

     På andra sidan jorden söker Scarlet Benoit – en tuff fransk tjej som inte drar sig för att bära pistol – efter sin försvunna mormor. Och det visar sig att det är mycket hon inte känt till om sin mormor eller den livsfara hon levt i under hela sitt liv. När Scarlet träffar Wolf, en streetsmart slagskämpe som tycks veta en del om hennes mormor, har hon svårt att lita på honom. Samtidigt känner hon sig oförklarligt dragen till honom – och han till henne.

     Scarlet är en futuristisk version av sagan om Rödluvan. Ett oförglömligt äventyr i en värld befolkad av människor, cyborger och androider.

Vad tycker jag: Scarlet var en omläsning och det är andra boken i The Lunar Chronicles - en serie som jag bara börjar uppskatta mer och mer, ju mer jag läser! Jag älskade första boken Cinder både första och andra gången jag läste den, och precis likadant kände jag med Scarlet. Självklart fanns inte samma spänning där andra gången, men det gav mig å andra sidan bara mer tid att beundra hur väldigt bra den här serien är. 

    Som vissa påpekat innan, och som jag skrev i min recension om Cinder, hade det inte skadat med ett mer målande språk eller lite fler miljöbeskrivningar, men över lag är Scarlet en riktigt bra bok. Vad jag främst faller för är karaktärerna och historien. Jag har säkert sagt det tidigare, och troligtvis kommer jag att säga det igen, men: Marissa Meyer lyckas så himla väl med att väva in gamla sagor i en dystopisk miljö och göra dem fullständigt till sina egna! Att väva in fler olika sagor i varandra är komplicerat bara det - att dessutom göra det i en framtida värld är beundransvärt. Det skulle kunna bli rörigt, men istället känns känns det enkelt. Och det kan jag inte uppskatta nog. Det är vad som gör den här serien unik. Inte att det är en fairytale-retelling, eller att den är en dystopi eller handlar om kärlek och svek och krig. Nej, det är att den är en blandning av massor av klassiska sagor i ett helt nytt format, med en helt ny twist. De är inte kärnan av berättelsen, de är ett sätt att berätta den och det är vad som är så himla fantastiskt!

     Förutom berättelsen i sig älskar jag verkligen karaktärerna. Den här historien drivs väldigt mycket av sina karaktärer och det görs den på ett strålande sätt. Jag tycker om att vi får läsa från flera olika perspektiv utan att det blir rörigt eller för mycket, utan att det istället ger oss en mer intressant överblick över historien. De nya karaktärerna vi får lära känna är även de underhållande och bidrar väldigt väl till att utveckla historien. 

     Det finns inte så mycket mer att säga, jag tycker om historien, jag tycker om karaktärerna och nu kan jag verkligen inte vänta tills jag kan plocka upp fortsättningen! Har du inte redan kastat dig över The Lunar Chronicles är det dags!

Vad är era tankar om Scarlet, och hur är uppföljaren Cress?

Kram

Kimberly

Bokbloggsjerka 22 – 25 april

Det är måndag igen, men idag är jag faktiskt LEDIG! Åh, det bästa som finns att bara ha en helt vanlig vardag framför sig, där man brukar gå i skolan, men istället bara får helt för sig själv! Dock behöver jag få en hel del plugg gjort idag, men det är som det är.

Hur som helst innebär måndag också att det är dags för helgens bokbloggsjerka som Annika håller i varje vecka, och idag är frågan denna:

Vad är du mest sugen på att läsa just nu (oavsett om du har boken/novellen/dikten/etc. i din ägo eller ej).

Just nu är jag faktiskt väldigt så sugen på att läsa Dumplin' som jag håller på med. Annars är jag också väldigt intresserad av att läsa något riktigt spännande, men vet inte riktigt vad det skulle kunna vara. Dessutom är jag jättesugen på Morgan Matsons nya bok, The Unexpected Everything, som kommer ut i början av maj! Vill läsa nu!

Vad är ni sugna på att läsa en måndag som denna? 

Kram

Kimberly

Läsuppdatering v.16

Hej på er allesammans! Jag har faktiskt haft en ganska så bra vecka! Skolan har inte varit allt för stressig, solen har ändå skinit en del och så har jag - såklart - läst en hel del också!

Först och främst läste jag ut Athena av Marta Söderberg, som var bra. Inte jättebra, men bra. Väldigt kul att få läsa en svensk dystopi hur som helst! Så fort jag har sammanfattat mina tankar lite (och skrivit de typ tre recensionerna jag har att skriva först) så ska ni få läsa lite mer utförligt om vad jag tyckte, men rekommenderar den hur som helst!

I veckan var jag dessutom på biblioteket och lånade, bl.a Dumplin' av Julie Murphy! Har varit så väldigt intresserad av den här boken superlänge - så när jag vandrade förbi den på bibblan kunde jag bara inte låta bli. Så när Athena blev utläst i fredags kastade jag mig över Dumplin' och än så länge har den verkligen inte gjort mig besviken! Ser fram emot att få fortsätta läsa den.

Förutom att jag var på biblioteket och lånade ett par böcker, kom även några böcker jag beställt hem till mig! Gjorde hela min dag i torsdags. Ska försöka visa upp vilka de var (och lite andra böcker) i en bookhaul nästa vecka, så håll utkik!

Hur har er vecka varit?

Kram

Kimberly

Would you rather - tag

Eftersom jag nästan inte har bloggat någonting alls den här veckan kände jag att det var läge att kanske lägga upp en liten tag! Den här taggen har jag sett på ett antal olika bloggar, mest nyligen Bokhuset och C.R.M Nilsson och det är ”Would you rather”-taggen. Verkar väldigt intressant, och i brist på annat att blogga om fick det bli den helt enkelt. 

Would you rather…

… only read trilogies or only read stand-alones?

Oj. Båda? Absolut är det jobbigt att ständigt gå och vänta på att nästa del ska släppas i trilogier, och många gånger slutar det ofta med att man glömt bort händelserna i den/de tidigare boken/böckerna och nog finns det en hel del triologier eller serier jag lagt ner enbart av den anledningen. Då känns ju stand-alones så enkla. Det är en bra rafflande historia som man kan slukas upp av och sen är det slut, och många av de bästa böckerna jag läst har varit just stand-alones. Å andra sidan är det kanske just det som är lite synd. Att de tar slut så snabbt. I en trilogi får man en helt annan chans att bygga upp historien och oftast blir det väldigt väldigt bra.

… shop at Barnes and Noble (fysisk handel) or Amazon (nätbokhandel)?

Jag skulle lätt välja fysisk bokhandel. Om jag kunde. Hade jag haft mer pengar hade jag alltid handlat i fysiska bokhandlar, men nu lever jag som en fattig student och har knappt några pengar över alls att köpa böcker för, och därför slutar det ofta med att de flesta böckerna blir inköpta på nätet i alla fall. Men jag försöker att gå till fysiska bokhandlar då och då i alla fall. 

… books were made into TV shows or movies?

Här har båda sina fördelar och nackdelar, och vilken som passar bäst beror nog mest på boken/böckerna. Men måste jag välja säger jag nog film. Absolut blir det ofta mycket som faller bort när en bok blir film - och visst finns det en hel del bra tv-serier som baserats på böcker också (t.ex Outlander). Men ofta känner jag att tv-serier gör om handlingen och karaktärerna mycket mer för att det ska passa som tv-serie. Filmer, åtminstone de jag sett på senaste tiden, brukar hålla sig mer till orginalhandlingen och bara ändra småsaker. Så därför blir nog min röst på filmer ändå.

… be a professional author or reviewer?

Den här är faktiskt riktigt svår. Jag har alltid drömt om att bli författare, men ju äldre jag blivit ju mer har jag börjat inse att det är väldigt, väldigt, svårt att faktiskt bli en publicerad författare och jag är inte längre så säker på att jag har vad som krävs. Självklart kommer det alltid vara en dröm att få ha mitt namn tryckt på ett bokomslag - men kommer jag verkligen orka ta mig igenom allt som krävs för att det ska bli verklighet? Dessutom, att vara recensent, det låter inte så illa det heller. 

… be a librarian or a bookseller?

Bokförsäljare, även om bibliotekarie nog är ganska mysigt det med.

… only read ebooks or physical books?

Fysiska böcker alla dagar i veckan. 

Hoppas ni får en fortsatt fin helg

Kram

Kimberly

Ten Books That Will Make You Laugh

Okej, så jag har missat typ alla de senaste TTT, men nu är jag i fas igen med veckans tema:

Ten Books That Will Make You Laugh (or at least chuckle)

Problemet med det här är att jag väldigt sällan läser roliga böcker. Kanske för att det är väldigt individuellt vilken typ av humor man uppskattar i böcker och därför svårt att hitta böcker, eller för att det känns som om det kanske inte är den mest utbredda genren? Men nog finns det en hel del roliga böcker där ute, jag har bara inte tagit del av så många. Än. 

Mina tips hittills i alla fall är: 

1) Sophie Kinsella. Har uppskattat alla böcker jag läst av henne (Mina hemligheter, Nya Kontakter, En shopaholics bekännelser och Var är Audrey?). Det kanske sällan är så att man skrattar rakt ut, men nog får de mig alltid att dra på munnen i alla fall. Skulle nog säga att min favorit hittills är Nya kontakter, men ärligt är det ett supersvårt val - de har alla sin egen charm!

2) Ensam på Mars av Andy Weir. Trodde aldrig att en bok som faktiskt handlar om en man som är ensam på Mars skulle få mig att skratta så mycket, men det gjorde den. Härlig, underhållande och så väldigt läsvärd!

Honorable mentions: Fangirl, Anna och den franska kyssen, Illumine, Rör mig inte-trilogin, Änglafall och Överlevarna: Böcker som alla har inslag av härlig humor eller roliga karaktärer och även om jag kanske inte skulle klassa dem som böcker som verkligen fick mig att skratta så var de underhållande och liksom lite upplivande!

Vad är era tips på roliga böcker?

Kram

Kimberly

Bokbloggsjerka 15 – 18 april: Biografer och memoarer

Tänkte att det var dags för mig att svara på helgens bokbloggsjerka! Den här gången undrar Annika följande:

Hur ställer du dig till biografier, memoarer och liknande? Är det något du läser, har du någon favorit, finns det någon du skulle vilja veta mer om eller är det något som du absolut inte är intresserad av?

Jag kan inte dra mig till minnes att jag har läst en endaste biograf, eller memoar - någonsin. Inte för att jag har något emot dem, jag har bara aldrig hittat någon som intresserar mig. Sen får jag väll erkänna att det kanske är för att jag aldrig utforskat genren särskilt mycket heller. 

Ärligt skulle jag gärna läsa en biograf eller memoar om jag hittade en som verkade genuint underhållande och intressant. Någon som skulle få mig att känna sådär: "Åh, den här vill jag läsa!" Än så länge har jag inte snubblat över någon sådan, men förhoppningsvis kommer jag att göra det i framtiden. Har ni tips får ni jättegärna dela med er!

Hoppas ni får en fortsatt trevlig måndag!

Kram

Kimberly

Läsuppdatering v.15

Hej på er! Inte mycket bloggande har det blivit den här veckan inte - de där talen jag skrev om i min läsuppdatering förra veckan tog upp större delen av typ hela min fritid. Men läsa lite hann jag och igår avslutade jag Scarlet, och i förmiddags blev även Fjärilarnas stad utläst. Kändes skönt att kunna avsluta två stycken böcker. Scarlet var riktigt bra, medan Fjärilarnas stad visade sig vara lite mer si sådär - men det får ni läsa mer om i kommande recensioner!

Nu vet jag inte riktigt vilken bok jag ska påbörja. Lutar mot Athena eller kanske A Court of Thorns and Roses. Vi får se lite vad jag känner för. Förutom det har jag påbörjat (aka kommit ca 5 sidor in i) The Great Gatsby. Har stora förhoppningar om den så hoppas den visar sig vara riktigt bra!

Nu ska jag återgå till att njuta lite av min söndag - som hittills faktiskt varit ovanligt produktiv. Jag har varit ute och sprungit, duschat, läst ut Fjärilarnas stad, pluggat filosofi och målat tånaglarna. Och nu är det dags att möblera om lite i mina bokhyllor och se på det nya avsnittet av Outlander!

Ha det gott!

Kram

Kimberly

Glastronen av Sarah J. Maas

Titel: Glastronen

Originalets titel: Throne of Glass

Författare: Sarah J. Maas

Antal sidor: 399

Serie: Glastronen #1

Förlag: Modernista 

Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

”Hans andedräkt var varm mot hennes hals när han böjde ner huvudet och vilade hakan mot hennes hår. Hennes hjärta slog snabbt men ändå kände hon sig helt lugn - hon skulle kunna stå på kvar på samma sätt för evigt och inte ha något emot det, hon skulle stå där för evigt om så världen rasade samman omkring dem.”

Handling: I ett land i avsaknad av magi, där kungen styr med järnhand, kallas en lönnmördare till ett slott. Hon reser dit, inte för att döda kungen utan för att vinna sin frihet. Om hon besegrar tjugotre motståndare i en tävling - mördare, tjuvar och soldater - blir hon frigiven från fängelset och kommer att få tjäna som kungens Mästare.

     Hennes namn är Celaena Sardothien.

     Kronprinsen kommer att utmana henne. Kaptenen för livgardet kommer att beskydda henne. Men något ondskefullt ruvar i glasslottet - och det är där i syfte att döda. I takt med att den ena efter den andra av hennes motståndare dör förvandlas Celaenas kamp för frihet till en kamp för överlevnad, och till ett desperat försök att förgöra ondskan innan den utplånar hennes värld.

Vad tycker jag: Jag hade väldigt höga förväntningar på Glastronen, och kanske var det därför jag också blev en aning besviken. Missförstå mig rätt, jag tyckte supermycket om Glastronen - jag hade bara förväntat mig att den skulle vara något annat än den i slutendan visade sig vara. För den här boken är ett äventyr, det är historien om en tjej som vingas fajtas mot 23 andra killar och lösa dolda mysterium i ett slott av glas, men vad jag inte riktigt hade förväntat mig var att den också är en kärlekshistoria. Berättelsen om ett triangeldrama, om en prins, en soldat och en lönnmördare, kryddat med lite förbjuden kärlek.

     Det märks att det här bara är första delen i en serie, vilket är både bra och dåligt. Historien byggs upp, karaktärer presenteras, relationer utvecklas och så vidare. Det är toppen, och det är underhållande, men ibland önskade jag ändå att fokuset kunde ligga lite mer på vad som hände där och då. Att vi fick veta mer om mysteriet med mördaren, och mer om hur det går med Celaenas tävling. Jag antar att jag bara hade förväntat mig lite mer action, lite mer mystik och rå spänning. Istället får vi se olika relationer utvecklas och enbart en smakbit av den där mystiken som lurar i skuggorna får vi ta del av. Och det är väll just det som jag ändå finner lite negativt med berättelsen. Att relationerna får sådan stor plats att fokuset på spänningen och action lite faller bort. 

     Lite samma gäller den här nya världen vi får ta del av. Egentligen får vi reda på väldigt lite om den, och det är synd för den verkar så spännande och så intressant. Speciellt historian! Åh, hopppas verkligen att det finns mer bakgrund i seriens fortsättning. 

     Det andra som inte riktigt gick hem hos mig var faktist huvudkaraktären Celaena. Jag vet att så väldigt många älskar henne, men för mig kändes hon lite… rörig. Motstridig. Ibland kan jag bara tycka att hon är lite väl ombytlig för att man skulle få en ordentlig uppfattning om henne. För hur kan någon som kär av sig inför folk bara för att provocera dem, samtidigt bli så generad att hon knappt vågar prata om sin mens? Hur kan någon som vill slå in käften på var och varannan människa, som är så väldigt impulsiv, samtidigt vara så eftertänksam och slug? En del av mig tycker att det gör det lite svårt att få en tydlig bild av huvudkaraktären, men samtidigt så kan en annan del av mig inte undvika att älska det. Älska att vi får följa en lönnmördade som är lika hård som sten, men samtidigt bara är en 18årig flicka som genomlevt ett väldigt hårt liv. På något sätt känns bra att hon kan vara både tuff och sårbar på samma gång. För även om det gör henne lite rörig, gör det henne också levande och komplex.

     Glastronen visade sig inte riktigt vara vad jag förväntat mig, men i slutändan tyckte jag ändå väldigt mycket om den. Den var intressant, spännande och presenterar oss för karaktärer och en värld som jag inte kan vänta tills jag får veta mer om. Boken hade sina brister, men den bjöd ändå på väldigt underhållande läsning och jag kan knappt bärga mig tills andra delen i serien släpps. Vi får hoppas att det blir snart!

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Vad tyckte ni om Glastronen? Och för er som läst resten av serien - hur är fortsättningen?

Kram

Kimberly

Bokbloggsjerka 8 – 11 april: Spänning

Måndag igen vilket innebär bokbloggsjerka igen! Ännu än gång har vi en härlig fråga från Annika att besvara:

Det här med spänning är en subjektiv fråga men jag tycker t.ex. inte att Nora Roberts böcker hör hemma i genren ”spänningsromaner” utan jag tycker att Harlequin är mer passande. Böcker som Jurtjyrkogården av Stephen King däremot är riktigt, riktigt spännande. Den där stigen, katten, mörkret… förföljer mig än i dag och filmatiseringen av boken är i särklass den bäst jag har sett.

Berätta om en bok (eller flera) som du tycker är riktigt spännande!

Erkännande nummer 1) Jag har aldrig läst Stephen King (även om jag blivit mer och mer sugen på senare dar). Erkännande nummer 2) Förmodligen för att jag är vansinnigt lättskrämd. Läste en läskig bok om ett hemsökt hus när jag var yngre och ryser fortfarande när jag kommer att tänka på den. För två år sedan såg jag sedan första Paranormal Activity filmen - och vet att många anser att det är en av sämre i genren - ändå kunde jag inte sova på flera veckor efteråt. Vilket leder till erkännande nummer 3) Jag läser i princip aldrig den typen av skräck-spänning. 

Men, jag läser andra böcker som är spännande de med, även om det kanske är en annan typ av spänning. Till exempel: Hungerspelen, Den femte vågen, Legend, Sveket, Cirkeln och (när jag var sådär 13 och läste serien) Vampire Academy. Men precis som Annika säger är det ju väldigt individuellt vad man uppfattar som spännande och vilken typ av spänning man tycker om, men det här är några av mina tips i alla fall, på böcker som är spännande men sällan direkt läskiga. 

Slutligen slänger jag in erkännande nummer 4) som den klycha jag är råkar det ju vara så att jag nog ändå skulle klassa den enda bok jag läst av Nora Roberts (Vittne till mord) som ganska spännande...

Men jag menar, vi kan inte alla tycka lika. Vissa vågar inte ge sig på Stephen king av rädsla för att aldrig våga sova med lamporna släckta igen, och får nöja sig med böcker som Vittne till mord. Och det är okej det med.

Ha en fortsatt trevlig vecka, och dela gärna med er av era bästa tips på spännande böcker!

Kram

Kimberly

Läsuppdatering v.14

Hej på er alla! Ännu en vecka har passerat, och tyvärr har det inte blivit mycket läst de närmaste dagarna. Det har hänt mycket, högskoleprov och skolarbeten och lite allt möjligt annat och allt det där andra har resulterat i väldigt lite läsning. Men en bit in i Scarlet har jag hunnit komma i alla fall, och om jag ligger i idag hinner jag kanske till och med avsluta den!

Jag tycker väldigt mycket om Scarlet - trots att det är en omläsning. Jag hade glömt hur bra den här serien är, hur fint sammanvävda de gamla sagorna är med den här nya, dystopiska, världen Marissa Meyer presenterar oss för. Så spännande! Ser verkligen så otroligt mycket fram emot Cress efter att ha avslutat denna!

Säsongs finalen av Shadowhunter släpptes den här veckan också, vilken var... intressant. Ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om serien. Jag både älskar och hatar den. Tänkte att jag kanske ska skriva en liten sammanfattning på mina tankar om säsong 1 nu säsongen är avslutad, om jag får tid. Vi får väll se. Serien blev åtminstone bättre ju längre den pågick, och tycker alla skådespelare gjorde sina roller betydligt bättre fram emot slutet, vilket var positivt i alla fall. Och åtminstone har serien lyckats skaffa sig en så stor publik att vi får en säsong 2, så vi får hålla tummarna för att den blir bättre.

Och på tal om säsong 2, så släpptes det första avsnittet i säsong 2 av Outlander i går! Så himla taggad, ska försöka se det ikväll! Åh Outlander är verkligen en av mina favoriter, så kul!

Hoppas ni alla har haft en bra vecka, och att ni har en mysig vecka framför er. Min kommer bli ganska tuff - ska bland annat hålla två stycken tal i skolan, vilket jag inte ser fram sådär allt för mycket emot. Men det blir nog bra, och förhoppningsvis hinns lite läsning med också!

Ha det bra!

Kram

Kimberly

Illuminae av Amie Kaufman & Jay Kristoff

Titel: Illuminae

Originalets titel: Illuminae

Författare: Amie Kaufman & Jay Kristoff

Antal sidor: 599

Serie: The Illuminae filles #1

Förlag: Rock the boat

Du kan läsa mer om boken / köpa den här: Adlibris, Bokus eller CDON

”The universe owes you nothing, Kady. It has already given you everything, after all. It was here long before you, and it will go on long after you. The only way it will remember you is to do something worth remembrance.”

Handling (tagen från Goodreads): This morning, Kady thought breaking up with Ezra was the hardest thing she’d have to do.

     This afternoon, her planet was invaded.

     The year is 2575, and two rival megacorporations are at war over a planet that’s little more than an ice-covered speck at the edge of the universe. Too bad nobody thought to warn the people living on it. With enemy fire raining down on them, Kady and Ezra—who are barely even talking to each other—are forced to fight their way onto an evacuating fleet, with an enemy warship in hot pursuit.

     But their problems are just getting started. A deadly plague has broken out and is mutating, with terrifying results; the fleet's AI, which should be protecting them, may actually be their enemy; and nobody in charge will say what’s really going on. As Kady hacks into a tangled web of data to find the truth, it's clear only one person can help her bring it all to light: the ex-boyfriend she swore she'd never speak to again.

Vad tycker jag? Först och främst låt mig bara säga: Wow vad jag älskar hur den här boken är skriven! Jag älskar att den går utanför ramarna, att den är annorlunda och att den tänjer gränserna och normerna för hur skönlitteratur vanligtvis framställs. Det gör att den känns ny och spännande. Man följer inte bara Kady och Ezra när de försöker lösa mysterierna i boken, utan det känns som om man själv får vara med och lösa dem, vilket får mig att känna mig som någon FBI agent på tv som bläddrar igenom hemligstämplade dokument och rapporter för att hitta ledtrådar för att lösa brottet, och det är så kul. Att få uppleva en historia på det sättet - det ska Amie Kaufman och Jay Kristoff ha en eloge för, för de gör det riktigt bra.

     Vad jag å andra sidan hade lite svårt för var att man ändå kändes begränsad. När man inte får följa historien genom någons ögon, så får man inte samma inblick i den heller. Man tappar lite sådant som miljöbeskrivningar, och en större förståelse för världen i stort. Man fick lära sig allt om karaktärerna och denna framtida värld genom läkarrapporter och utdrag ur chatter och intervjuer och liknande, vilket gör att man inte får veta allt. Man får absolut veta mycket, men det finns också sådant som faller bort. Det känns stundvis lite synd, men jag förstår också att det måste vara så om man vill ha berättelsen berättad på det sättet som den är, och personligen är det en uppoffring jag är mer än villig att göra. 

     Trots att man får läsa den här boken ”utifrån” så kom man ändå karaktärerna förvånansvärt nära och det fanns en hel del av dem jag hann fästa mig ordentligt vid. Det blev kanske inte riktigt på samma sätt som det ”brukar” vara i skönlitteratur - att man lär känna karaktärerna genom deras relation till huvudkaraktären - utan här får vi istället läsa deras mejlkonversationer, chatter, dagboksanteckningar och intervjuer de är med i och så vidare, men ändå känns det som om man får en väldigt tydlig bild av dem vilket är riktigt intressant och förvånansvärt underhållande. Jag älskade att läsa Kady och Ezras chatter för att de kändes väldigt levande. Äkta. Verkligen bra av författare hur de lyckas föra fram karaktärernas personlighet så väl, enbart genom sådant som chatter, och ändå få dem att kännas så levande. Riktigt bra jobbat.  

     Om det är något annat jag skulle klaga på, så var det att boken blev lite seg runt de sista hundra/hundra femtio sidorna. Efter att ha fått tagit del av ett specifikt tillkännagivande (förhoppningsvis förstår ni som läst vad jag menar) så fick berättelsen en form av hopplöshet som gjorde det lite segt för mig att fortsätta. Det släppte precis i slutet när spänningen åter igen låg på topp, men det fanns ändå ett ganska stort parti där det gick väldigt långsamt fram och jag lite tappade motivationen. Dessutom kändes hela grejen med AIDAN på slutet lite överspelat och att läsa ur ett dataprograms perspektiv kändes väldigt konstigt till en början, men tillslut kom jag in i det och det funkade det med. Åter igen, så väldigt fascinerande alla de sätt författarna hittar att berätta den här historien på.

     I sin helhet, hur som helst, tyckte jag ändå väldigt mycket om Illuminae - berättelsen var fascinerande, spännande och annorlunda. Amie Kaufman och Jay Kristoff har gjort ett riktigt bra jobb, och jag ser väldigt mycket fram emot att fortsätta serien när andra delen kommer ut!

Vad tycker ni om Illuminae?

Kram

Kimberly